Hans Norman

I juni 2006 går professor Ann-Sofie Ohlander i pension. I det sammanhanget uppmärksammas hennes insatser genom en Vänbok, som innehåller artiklar kring teman och forskningsfält som engagerat henne: genushistoria, emigration, familjehistoria, barns villkor och rättigheter, och vårdhistoria. Ann-Sofie Ohlander tillhör den exklusiva skara historiker som gjort insatser inom flera forskningsfält och som dessutom påverkat ämnets inriktning och ställning vid universiteten.

Efter stora nordiska krigets slut hade Ryssland fått besittningar vid östersjökusten och med hotet från öster behövde Sveriges sjöförsvar förstärkas. Det skedde med fästningsbyggen, nya fartygstyper och en flotta vars befälskår var specialiserad för strid i skärgård. Många av officerarna i den nya flottan kom från högreståndsmiljöer och medelklassfamiljer, men en stor del också från hem med små ekonomiska möjligheter. Anställningen gav tillfälle att komma upp sig i samhället och åtskilliga som börjat som skeppsgossar nådde långt i befordran. Här presenteras officerarna med familjeförhållanden, karriärer och kommenderingar och de åtaganden de hade utanför sin tjänst. Tack vare det detaljerade materialet belyses de möjligheter som fanns till social mobilitet i det svenska samhälle som från 1700-talets mitt var i stark ekonomisk expansion, inte minst inom handel och sjöfart. Boken kan bidra med underlag för vidare marina studier och för forskning med personhistorisk inriktning. Inte minst kan den vara en användbar resurs för släktforskare.

Många somrars färder i farvattnen från svenska kusten över Ålands och Åbolands skärgårdshav och in i Finska viken har uppdagat mängder av intressant historia, något som enligt författarens mening bör komma en historiskt och kulturhistoriskt allmänhet till del. Dessa havsområden bildar värdens största arkipelag, unik för vår glob. Materialet till boken har insamlats genom besök på platserna, mest med segelbåt, men även med andra transportmedel. Detta har kompletterats med museibesök och arkivstudier samt med den rikhaltiga vetenskapliga historiska litteratur som täcker utvecklingen från tidig kolonisation och sjöfart till våra dagar. Vad dessa skärgårdsområden har av natur, historia och kulturhistoria bör komma en intresserad allmänhet till del. Det är min förhoppning att boken ska fylla en viktig lucka och stimulera till iakttagelser och tips om vad som kan upplevas längs vattenvägarna av intressanta utflyktsmål insatta i sitt historiska sammanhang. Någon liknande heltäckande framställning av detta slag finns inte. Farlederna i dessa skärgårdar och havsvatten har så långt vi kan överblicka historien utgjort viktiga öst-västliga förbindelselänkar, tydligt redan under vikingatidens handels- och krigsfärder. Längs dessa växte Sveariket fram, i konkurrens med danska och tyska intressen, och expanderade österut till något av ett skärgårdsrike, där först Finland och sedan även de baltiska områdena ingick. Den geografiska axeln mellan dessa delar av Sverige och områdena kring Finska viken har genom århundradena varit arena för befolkningsflyttningar och kolonisation, för handel, stads- och fästningsbyggen samt intensiva strider. Framför allt var sjöförbindelserna viktiga under den fortsatta svenska expansionen i de baltiska områdena under vasakungarnas ledning och skapandet av det svenska stormaktsväldet, som österut sträckte sig via floden Neva in i Ingermanland med sjön Ladoga som gräns mot ryskt område. Här har många stora sjödrabbningar ägt rum under de svenska och ryska maktsträvandena. De svenska handelsintressena innebar att statsmakten skapade stimulansåtgärder för att köpmännen skulle använda sig av svenska hamnar, såsom Stockholm, Åbo, Riga, Reval, Narva, Viborg och Nyen, den sistnämnda grundad vid Nevas utlopp på platsen för nuvarande S:t Petersburg. Den svenska handeln var starkt beroende av Hansans utbredda ekonomiska imperium och konkurrensen därifrån var länge stor.