Hedvig Härnsten

I denna studie undersöker Hedvig Härnsten vad gester – tysta, fysiska rörelser – fyller för funktion i litteraturen och huruvida litteraturen själv kan gestikulera. Litteratur består av ord, inte av kroppar som rör sig. Ändå försöker vissa författare att få litteraturen att tala utan ord, som vore den en kropp. Vid tiden för modernismens genombrott invaderas konsten av gester och litteraturen är inget undantag. Men vad händer med gesterna när de förvandlas till svarta tecken på boksidorna? Kan man tala om en litterär gestik? Med utgångspunkt i fyra författarskap – Henri Michaux, Franz Kafka, Nathalie Sarraute och Lars Norén – utforskar Härnsten varför åtbörder letar sig in i språket och hur det påverkar litteraturens innehåll och form. Språkets åtbörder tecknar en djuplodande bild av vad litterär gestik är, både som ett estetiskt problem och som en tendens i den litterära modernismen.

Rasismen har muterat. Dess närvaro är omisskännlig, men tycks samtidigt allt svårare att tala om. Den senaste tiden har vi ägnat åt att finna nya och gamla frågor och svar, varianter av de som återaktualiserats efter förra valet. Hypotesen har varit att rasismens nya former ? och motståndet mot dem ? kanske är lättare att urskilja i ljuset av begrepp som biopolitik och begär.