Helena Bergman

1970-talets känslomönster utmärktes av en dröm om mänsklig gemenskap och befrielse från fördomar samt en vilja att komma i kontakt med sig själv och andra, att söka det äkta, det naturliga, det autentiska och nå en öppenhet. Man ville att det skulle kännas på ett visst sätt att arbeta, vila, skapa, vara solidarisk, konsumera, ha sex, vara barn, förälder, man och kvinna, ung och gammal, överordnad och underordnad. Här skärskådar en grupp historiker, idé- och filmhistoriker detta färgstarka och omvälvande decennium. Med stor kunskap granskar de allt från politik och medier till kärleksliv och moral. De refererar till Ingmar Bergman, Kerstin Thorvall, Birgitta Stenberg och många många andra av tidens framträdande personligheter. Fram växer en fascinerande bild av hur känslorna blir till regler och mönster ­– och att normerna för vad människor förväntas känna och faktiskt känner varierar i tid och rum.

Varför påstår människor saker om hur tillståndet i samhället är och borde vara? Mot vilken bakgrund görs anspråk på att veta vilken väg som är den rätta? I Den svenska berusningspolitken under­söker författarna detta genom att gräva djupt i över hundra års historia. Vi får följa ­utvecklingen från förbuds­omröstningar, forskning, styrning, experimen­tell ­narkotikaförskrivning till nu­tidens debatter om Systembolagets framtid. Dessa exempel belyser hur Sveriges restriktiva syn på berusningsmedel har varit allt annat än enhetlig. Innovativa lösningar har prövats och berusnings­problemet har betraktats på olika sätt beroende på substans och tidens normer. Boken visar att kunskap oavsett om den är erövrad, påstådd eller erfaren ofta gynnar dem som har en agenda för sitt agerande, vilket synliggör att kunskapsbaserad ­politik ofta består av politikbaserad ­kunskap. Det här är en bok som manar till eftertanke om hur vi hanterar kunskap om berusning och samhälle.

Vetenskap syftar till att säkra kunskap, men är samtidigt en osäker process. Det märks exempelvis om man skärskådar relationen mellan vetenskap och politik i den svenska välfärdsstaten. I detta häfte undersöks och diskuteras utifrån ett vetenskapshistoriskt perspektiv hur berusningspolitiken utformades och begripliggjordes under 1960- och 1970-talen. Särskild vikt läggs vid den betydelse som statistiska kvantifieringar kom att få för att etablera kunskap.

Köket brukar kallas hemmets hjärta. Det är platsen för hemmatillvarons mest basala sysslor, som matlagning, ätande och vardagligtfamiljeliv. Köket ses som en given del av bostaden, med vissa förväntade funktioner och inventarier. Inget kök, inget riktigt hem. Historiskt sett har det renodlade köksrummet inte varit så självklart som det är i dag. Kring år 1900 var Stockholm en av Europas mest trångbodda huvudstäder och under stora delar av seklet har kökssoffan också varit sängplats och köksbänken använts för såväl disk som tvättning, rakning och badning av små barn. På 2000-talet gör bostadsbristen åter att många får nöja sig med en vattenkokare eller mikrovågsugn som enda köksutrustning. Köket speglar samhällsförändringarna. Det har i högre grad än andra rum påverkats av strävan efter ett enklare och bekvämare vardagsliv med standardiserade och rationella lösningar. Den här boken handlar om hur köket som rum har formats av drömmar, ideal och vardagslivets realiteter under det långa 1900-talet. Hur har köksrummet gestaltats och förändrats i takt medkonsumtionssamhällets framväxt? Och vart kommer köket ta vägen i framtiden?

Johanna är 36 år och arbetar som skötare inom slutenpsykiatrin. Det är en dramatisk miljö där spännande möten uppstår. Johanna är välutbildad och vill egentligen arbeta någon annanstans. Arbetet som mentalskötare verkar dessvärre ha valt Johanna. Arbetskamraterna kan vara trevliga, men det saknas bra ledarskap. Det behövs positiva och konstruktiva gemensamma arbetsmetoder inom slutenpsykiatrin, och inte bara en tro på mediciner. Johanna vill inte längre låta sig begränsas av mörka miljöer och människor som inte vill henne väl. Johanna försöker att lyssna till sitt hjärta och sin inre röst. Hon vill följa sina drömmar och hitta en plats där hon kan känna sig hemma. Vissna i förtid vill hon inte. Johanna vill vara i en ljus miljö som får henne att blomma. Helena Bergman har arbetat flera år inom slutenpsykiatrin. Hon har en beteendevetenskaplig fil.kand. och journalistik AB. Hon har även arbetat som journalist.