Henrik Tobin

Världen är en enda. Kyrkan likaså. Men vilka krafter håller människan, kyrkan och världen samman? Den lilla människan, embryot, är helt beroende av blodomlopp och näringstillförsel. Hon kan inte existera utan sådana processer. Och hon kan inte heller vistas i den mänskliga livmodern utan värme och rörelse. Samtidigt börjar något nytt att hända. Embryot växer till sig och vill vidare, ut från livmoderns trygghet genom ovisshetens port. Plötsligt överraskas det nyfödda barnet av en ny upplevelse, en soluppgång som förändrar allt, från mörker till ljus. Barnet möter fler individer av samma slag; barnet är inte ensamt. Vandringen sker i sällskap med många andra mot ett mål. Vägen är utstakad och riktningen klar. Det som en gång hände i Betlehem görs därför närvarande i tiden och i rummet. Människan är sin egen historia infogad i makrokosmos, från paradiset via krubban och korset mot uppståndelsens port och slutmålet, alltings förvandling. Mysteriet aktualiseras, det spränger gränserna mellan synligt och osynligt och säkerställer ett överflöd av liv från den himmelska världen. Porten är öppen!

Följande samtal utspann sig en gång för mycket länge sedan i en kyrka i USA. Prästen läste kyrkklockans inskription: Till dopet och bordet, till bönen och ordet, jag kallar var sökande själ. Hans kommentar till den närvarande musikern var: Där ser du - här står inget om musiken Musikern genmälde blixtsnabbt: Lägg märke till var texten är skriven. Sambandet mellan musik och teologi har alltid engagerat den kristna kyrkan. Inte sällan har dess företrädare kämpat mot varandra i sina ståndpunkter. Men trots intensiva debatter och skarpa ställningstagande finns förvånansvärt lite formulerat i skrift om förhållandet. Efter Svenska kyrkans utredning Kyrkan mitt i musiklivet fanns en ambition att göra även en teologisk reflektion, vilket resulterade i Åtta röster om musik och teologi .