Hjalmar Fors

Alkemins etymologiska rötter återfinns både i de arabiska och grekiska språken, och syftar på den process av transmutation som leder till en fullständig återförening med den gudomliga ursprungsformen. Dock sträcker sig det esoteriska utövandet av alkemi ända till Indien och Kina och har praktiserats åtminstone sedan 300-talet. Under medeltiden lockade alkemi många av tidens mest framstående lärda. Starkt influerade av den klassiska elementläran drev alkemisterna sina hypoteser utifrån Aristoteles idé att allt går att skapa genom olika proportioner av de fyra elementen. Från 1800-talet och framåt har alkemin felaktigt reducerats till en primitiv pseudovetenskap med det enda målet att omvandla oädla metaller till guld. Denna snäva tolkning bortser dock från alkemins verkliga komplexitet och ignorerar dess djupa filosofiska och religiösa aspekter, samt dess avgörande bidrag till kemins framväxt. I denna rikt illustrerade antologi presenteras en mångfald av perspektiv på hur ömsesidighet, metafysiska kopplingar och relationen mellan makrokosmos och mikrokosmos utgör kärnan i alkemins filosofi. Några av världens mest framstående forskare och akademiker samlas för att analysera den alkemistiska världsbilden och utforska hur esoteriska tankeströmningar har format kultur, samhälle och vetenskap. Boken finns även i engelsk utgåva.

Hur uppstod våra uppfattningar om vad som är vetenskap respektive vidskepelse? Upplysningens element är en fascinerande berättelse om hur en idag ganska okänd grupp svenska alkemister och kemister bidrog till uppkomsten av vår moderna verklighetsuppfattning. Genom att definiera materien och dess gränser lade de grunden till arbetet med att stjälpa den alkemiska världsbilden över ända. Verklighetens natur debatterades hett över hela Europa under 1600- och 1700-talet. Hittills har det kulturella skifte som brukar kallas för upplysningen främst utgått från filosofins, teologins och fysikens historia men i denna spännande skildring tar idéhistorikern Hjalmar Fors också gruvarbetarnas, smältarnas, alkemisternas och kemisternas bidrag på allvar. Hjalmar Fors är docent i idé- och lärdomshistoria och förstebibliotekarie. Han är verksam vid enheten för Medicinens Historia och Kulturarv, Karolinska Institutet.

During the seventeenth and eighteenth centuries, Europeans raised a number of questions about the nature of reality and found their answers to be different from those that had satisfied their forebears. They discounted tales of witches, trolls, magic, and miraculous transformations and instead began looking elsewhere to explain the world around them. In The Limits of Matter, Hjalmar Fors investigates how conceptions of matter changed during the Enlightenment and pins this important change in European culture to the formation of the modern discipline of chemistry. Fors reveals how, early in the eighteenth century, chemists began to view metals no longer as the ingredients for "chrysopoeia" - or gold making - but as elemental substances, or the basic building blocks of matter. At the center of this emerging idea, argues Fors, was the Bureau of Mines of the Swedish State, which saw the practical and profitable potential of these materials in the economies of mining and smelting. By studying the chemists at the Swedish Bureau of Mines and their networks, and integrating their practices into the wider European context, Fors illustrates how they and their successors played a significant role in the development of our modern notion of matter and made a significant contribution to the modern European view of reality.

Vetenskap, forskning, kunskap, lärande - detta är vanligt förekommande begrepp i dagens samhällsdiskussion. De används inte minst när globala ekonomiska frågor eller hot och risker på miljöområdet diskuteras. Det sägs ofta att vi lever i ett kunskapssamhälle och vetenskapen står ständigt i blickpunkten när dagens ödesfrågor diskuteras. Men vad vet vi egentligen om forskningens utvecklingsmöjligheter, vad som formar den och hur den har fått sin nuvarande ställning? I Vetenskapens sociala strukturer utgår forskarna från den moderna diskussionen inom samhällsvetenskap och humaniora om hur vetenskapen formar och formas av samtidens strömningar. I en inledande översikt diskuteras bland annat gränsdragning, samproduktion och nätverk. Diskussionen fördjupas sedan i sju historiska fallstudier som behandlar svensk vetenskap under främst 1900-talet. I fallstudierna fokuserar författarna på villkoren för hur vetenskaplig kunskap tas upp och används för olika ändamål industrin och tekniken men också skolan och politiken. Texterna lyfter fram vetenskapens föränderliga karaktär över tiden och mellan olika vetenskapsområden. I bokens efterord diskuteras hur vetenskapshistoriska studier kan användas i den allt intensivare forskningspolitiska diskussionen som länge präglats av historielöshet.