Ingemar Lindberg

För första gången sedan 1930-talet är demokratin utmanad i vår del av världen. Vad är det som orsakar den populistiska störtvågen? Och hur kan demokratins självförsvar mobiliseras? Svaret är inte mer ekonomisk liberalism, hävdar författarna i Vad krävs för att rädda demokratin? Den nyliberala tilltron till marknadens självreglering har havererat. Läran saknar svar på vår tids frågor växande klyftor och främlingsfientlig nationalism. Ur nyliberalismens skeppsbrott växer populismen fram. Alternativet är att den ekonomiska liberalismen underordnas den politiska. En fredsformel mellan kapitalism och demokrati behöver återskapas under vår tids förutsättningar. Den måste balansera höger mot vänster men också tygla marknadskrafterna globalt för att demokratin skall överleva. Balansakten avgör våra barns framtid.

Löntagarnas andel av nationalinkomsten – den så kallade löneandelen – har minskat drastiskt de senaste 30 åren. Istället har ägarnas vinster ökat. Den här antologin försöker ge svar på hur och varför. En rad bidragande faktorer skärskådas: ökad automatisering av produktionen, maktförskjutningar mellan fackföreningar och arbetsgivare, nedskärningar i välfärdsstaten. Skribenterna är forskare med olika teoretiska perspektiv – neoklassisk nationalekonomi, maktresursteori, postkeynesianism och marxism. ”Ekonomin växer inte som den ska. Kapitalet klarar sig bra genom att ta en allt större del av kakan. Förlorarna är de som arbetar. De senaste årens utveckling visar på att frågan om löneandelen åter är aktuell. Som jag sa tidigare, diskussionen har bara börjat. Men det är en debatt vi måste ta. Innan rövarbaronerna och industrirobotarna har förvandlat vårt samhälle till något vi inte som vi inte känner igen och inte vill ha.” Paul Krugman, New York Times 9 december 2012

En våg av enkla politiska lösningar sprids i Europa. Efter den elfte september skärps bilden av "främlingen" som hot mot en föreställd europeisk kulturell gemenskap. Agoras årsbok Det slutna folkhemmet - om etniska klyftor och blågul självbild sätter ljuset på strukturell och vardaglig rasism i det svenska samhället. Bakom denna rasism urskiljs en självgod syn på "svenskheten" som tolerant och solidarisk. Debatten om "hedersmord" är ett exempel på hur den svenska självbilden skapas. "Invandrarmän" pekas ut som potentiella våldsverkare medan jämställdhet görs till en etniskt "svensk" markör. På område efter område - arbetsmarknad, skola, boende - visar forskarna hur en rangordning efter hudfärg och religiös tillhörighet har stakats ut i det svenska folkhemmet. Medverkar i antologin gör: Samir Amin, Roger Andersson, Nihad Bunar, Christian Catomeris, Magnus Dahlstedt, Nancy Fraser, Helene Lööw, Katarina Mattsson, Diana Mulinari, Anders Neergaard, Paulina de los Reyes och Mekonnen Tesfahuney.

I Moçambique har gatuhandlarna ett eget fackförbund som förhandlar med myndigheterna om vatten och avlopp. De som gräver i sopbergen ställer gemensamma krav gentemot uppköparna, som Sewa i Indien. Bilarbetare i Trollhättan och Rüsselsheim hittar nya former för ömsesidigt stöd. Ett nytt landskap tar form. Den globala arbetarklassen står inför två sammanhängande utmaningar. Den första består i att arbetare i olika länder tvingas konkurrera med varandra, den andra i den växande informaliseringen: Allt fler människor i Syd pressas in i undersysselsättning, tillfälliga jobb eller i att bjuda ut varor och tjänster på gatorna.

Kapitalet ökar sin globala rörlighet och skapar allt skarpare utpressningssituationer mot demokratiskt valda regeringar. Alltfler människor dras in i den kapitalistiska produktionsordningen samtidigt som klyftorna växer mellan rika och fattiga. En annan värld … när kapitalismen krackelerar lägger fokus på den global rättviserörelse som säger vad den gamla rörelsen slutat säga - en annan värld är möjlig.