Inger Christensen

Inden sin død i 2009 deponerede Inger Christensen sit personlige arkiv på Det Kongelige Bibliotek. Et arkiv, der rummer alt fra fuldt færdige og signerede digte til fragmenter af længere romanprojekter, udkast og strøtanker, skrevet i hånden og på maskine, samt tegninger, taler, artikler og tabeller. Den svenske digter Marie Silkeberg og Inger Christensens søn, Peter Borum, har gennemgået arkivet og har i et samarbejde udvalgt materialet til det, der nu bliver det enestående værk Verden ønsker at se sig selv. En litterær skatkiste på ca. 950 sider, der strækker sig over en periode på henved 50 år, og som vil kaste nyt lys på Inger Christensens forfatterskab. Inger Christensens Som var mit sind lidt græs der blev fortalt (dec. 2017) gav en forsmag på det, arkivet gemmer. Nu får alle mulighed for at komme i dybden.

Inden sin død i 2009 deponerede Inger Christensen sit personlige arkiv på Det Kongelige Bibliotek. Et arkiv, der rummer alt fra fuldt færdige og signerede digte til fragmenter af længere romanprojekter, udkast og strøtanker, skrevet i hånden og på maskine, tegninger og tabeller, der tilsammen tegner omridset af Inger Christensens enestående forfatterskab; et arkiv, der indtil nu har været utilgængeligt for offentligheden. Som var mit sind lidt græs der blev fortalt er et blik ind i dette arkiv, der med sine 60 kapsler kaster nyt lys over Inger Christensens verden.

De syv fortællinger i Nataljas fortællinger udgjorde Inger Christensens bidrag til fortællekredsen Septemberfortællingerne (Brøndums Forlag, 1988). Septemberfortællingerne var et af de kollektivprojekter, forlæggerparret Hans-Jørgen Brøndum og Iselin Hermann satte i gang. Selve Septemberfortællingerne har opnået klassikerstatus. Vagn Lundbye, som sammen med Erik A. Nielsen fik ideen til Septemberfortællingernes udformning, skrev også rammefortællingen til denne danske kollektivdekameron, hvori Barsebäck eksploderer, og syv mennesker derefter er på flugt fra atompesten, mens de over syv dage (lige så mange som skabelsesberetningens dage) fortæller hinanden historier over syv temaer: skæbnen, mordet, mødet, det at fare vild, spiritus, det at holde sin mund og til sidst om – ingenting. Syv forskellige forfattere skrev i 1988 samtidig de syv gange syv fortællinger, udstyret med hver sin fortælleperson.

»Vindlande och tankeöppnande.« | Joar Tiberg, Aftonbladet»Inger Christensen är en unik författare. Omfånget på hennes register är bredare än hos Tomas Tranströmer. Svärtan är djupare, språksensibiliteten känsligare. Hon har en förmåga att helt avslappnat röra sig i texten, på ett sätt som nästan ingen annan kan. Det ser förunderligt lätt och lekfullt ut.« | Anna Hallberg, DN»Jag tänker, / alltså är jag del / av labyrinten« skrev Inger Christensen i diktboken Brev i april, som ett svar till den franske filosofen Descartes med sitt cogito-argument, »Jag tänker, alltså finns jag«. Under samma tid som hon skrev dikten sammanställde Christensen 19 texter som kom att få titeln Del av labyrinten. Minnesreflektioner blandas med filosofiska resebrev, krönikor, analyser av Dante och barocken, en 1600-talsfiktion i munnen på Christine Brahe, dikt, samt ett försök till en »utopisk ordbok« och tankar om en ekopolitik som är ännu mer aktuell i dag än när boken skrevs. Texter som inte minst också tar oss nära hjärtat av den stora danskans poetik, där språket och tänkandet visar sig som både en fängslande diskurs och ett instrument för frihet. I svensk översättning av Marie Silkeberg. INGER CHRISTENSEN [1935-2009], född i Vejle i Danmark, hör till de främsta nordiska poeterna i sin generation. Hyllad såväl här som på kontinenten, med diktverk som Det [1969], Alfabet [1981], Ljus [1962] och Brev i april [1979]. Fram till sin död var hon år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur.» Essäer av en dansk författare, död sedan 2009. Då skulle det kunna kallas smal litteratur , men jag vet allvarligt talat inte hur man tänker då. Bra litteratur är bra litteratur - den är motsatsen till smal, för den vidgar och berikar och ökar.« | Björn Kohlström, Bernur»Gnistrande och outtömlig litteratur.« | Jesper Olsson , SvD

I hvilke rom er det diktningen skjer? I hvilken tilstand blir kunsten til? Hva er det som inspirerer og setter det hele i bevegelse - og hvordan kan man i det hele tatt få brakt språket i forbindelse med den verden man vil skildre? Inger Christensen blir regnet som en av de aller viktigste nordiske lyrikerne. Flere av hennes diktsamlinger, som 'Det', 'Alfabet' og 'Sommerfugledalen', står som moderne klassikere og hovedverk i den europeiske modernismen. I denne essaysamlingen tar Christensen utgangspunkt i egen skriving, og forsøker å finne gyldige svar på poetikkens grunnspørsmål, om språkets relasjon til verden og menneskets relasjon til språket, men også på de eksistensielle spørsmål om det enkelte menneskelivs forhold til naturen, historien og universet. I sin undersøkelse av den lyriske praksis vokser 'Hemmelighetstilstanden' fram som en fascinerende og mektig poetikk, og står i et særlig nært forhold til diktsamlingen 'Alfabet'. Inger Christensens forfatterskap er enestående i sin evne til å forene en suveren form- og språkbeherskelse med stor sanseorientert fylde. Hun fortsetter å inspirere forfattere i både inn- og utland i stadig nye generasjoner.

Et av Inger Christensens viktigste lyriske verk for første gang på norsk. "Det. Det var det. Så har det begynt. Det er. Det blir ved. Beveger seg. Videre. Blir til. Blir til det og det og det. Går videre enn det. Blir annet. Blir mer. Kombinerer annet med mer og blir ved med å bli annet og mer. Blir noe. Blir nytt. Noe stadig mer nytt. Blir i neste nå så nytt som det kan bli.[...]" "Det" er Inger Christensens gjennombruddsverk og regnes som et hovedverk i den europeiske modernismen. Da boken utkom i Danmark i 1969, tok den både kritikerne og leserne med storm, og ga Christensen både Kritikerprisen og De Gylne Laurbær. "Det" har blitt stående som et av de mest betydelige konstruksjonsarbeidene innen systemdiktningen. Det er både en samling dikt og et enkeltstående poetisk epos, en filosofisk framstilling av og refleksjon over språk, virkelighet og iakttagelse, presentert i en stramt oppbygget komposisjon. Samtidig er teksten ikke vanskelig tilgjengelig, og viser blant annet fram byen, dens bygninger og rom, og menneskene i den, fra de mange og ned til det enkelte individ, med Christensens gjennomgående fokus på forholdet mellom språk og biologi. Inger Christensens forfatterskap er enestående i sin evne til å forene en suveren form- og språkbeherskelse med stor sanseorientert fylde. Hun fortsetter å inspirere forfattere i både inn- og utland i stadig nye generasjoner.

En samling dikt om det som finnes, om det som er, og et forsøk på å ramse dette opp i et system (alfabetet). Den handler ikke så mye om forbindelsen mellom ordene og tingene, men er en visning av denne, på mange måter tilfeldige, forbindelsen. Til dette bruker forfatteren middelaldermatematikeren Fibonaccis system, en matematisk rekke hvor hvert ledd, bortsett fra de to første, er summen av de foregående ledd. Med ordforklaringer.

»Alfabet är en av mitt livs stora läsupplevelser. Den rymmer både skapelseberättelse och apokalyps, innerlig ömhet och isande fasa. Formmässigt är den närmast kusligt fulländad.« | KARIN NYKVIST, SYDSVENSKAN »Ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap.« | DAGENS NYHETER »En hel värld frammanas och går under inför den sannolikt mållöse läsaren.« | UPSALA NYA TIDNING Inger Christensen [1935-2009] hör till de främsta poeterna i sin generation. Och till hennes mästerverk räknas Alfabet [1981]. Det är en dikt spänd mellan två system: det matematiska (Fibonaccis talföljd) och det alfabetiska. Ett universum byggs upp, inventeras, från grundämnen till det levandes attribut och landskap. Efterhand som strukturen växer, i en allt mäktigare sång, skönjs ännu ett tema historien om vätet är också historien om bomben. I en värld som lever med sin potentiella förstörelse är Inger Christensens Alfabet ett diktverk med aldrig minskad relevans. En modern klassiker i nyöversättning av Marie Silkeberg och Ida Linde. INGER CHRISTENSEN [1935-2009] föddes i Vejle på Jylland. Utöver poesi och prosa skrev hon också dramatik och essäistik. Fram till sin död var hon år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur. »Magin återinfinner sig. Mer så, tycks det mig, i Silkeberg och Lindes version, än i tidigare översättares. Och det har ofta att göra med att de väljer bokstaven och ljudet framför den exakta betydelsen. Detta är en översättning som kommer att stå sig länge.« | LARS HERMANSSON, KULTURNYTT, SVERIGES RADIO »Alfabet ger akut poetisk gestalt åt sin samtid, med det kalla krigets specifika skräck för atombomben, minnet av Hiroshima, Vietnamkrigets gifthelikoptrar, lövfällning och nedbrända åkrar, en tid då människans illdåd ännu föreställdes vara under mänsklig kontroll.« | GÖRAN SOMMARDAL, AFTONBLADET »Alfabet är ett mäktigt epos, om livet, döden, det enkla vardagliga, det universellt gåtfulla, miljögifterna, atombomberna, skogsbränderna. Associationsbanorna är lika halsbrytande som självklara. Det är andlöst spännande« | GUSTAF BERGLUND, DALADEMOKRATEN

»Inger Christensens litteratur kommer att lysa genom sekler.« | ANNA HALLBERG, DN»Christensen skriver fram poesin som en nödvändighet, som något outbytbart. En överlåtelse som språket är när det inte är våld. I hypersensibel översättning av Marie Silkeberg.« | ELISABETH HJORTH, SvDVet granatäpplet om att det egentligen heter något annat? Vet döden om att den egentligen heter något annat? Vet jag att jag egentligen heter något annat? Under en resa med sitt barn får kvinnan som talar i dikten en upplevelse av vidden av den mänskliga magi och illusion som är språket. Med förunderlig klarhet omvandlar hon det till poesi. I Inger Christensens mäktiga dikt Brev i april blir sinnena spindelnätlikt spunna till en värld omkring läsaren. En dantesk tripp in i och ut ur språket. En mästerlig tappning av det klassiska temat våren som upplösning och återfödelse. Den svenska poeten Marie Silkeberg har nyöversatt Brev i april [1979] och Dikt om döden [1989]. Med här finns också den aldrig tidigare översatta dikten Ludwig van Beethoven [1970]. INGER CHRISTENSEN [1935 -2009], född i Vejle, Danmark, hör till de främsta poeterna i sin generation. Hyllad såväl i Norden som på kontinenten, med diktverk som Ljus [1962], Det [1969], Brev i april [1979] och Alfabet [1981]. Fram till sin död var hon år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur.» Brev i april handlar, bland mycket annat, om människans förhållande till omvärlden, tingen som står staplade längs hennes väg: hennes förhållande till kaos och ordning. Marie Silkebergs nyöversättning är strålande.« | VICTOR MALM, EXPRESSEN»Ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap.« | DAGENS NYHETER»Det finns så många sätt att läsa Christensen på. Jag förordar ingen av dem, säger bara: gör det. Läs henne.« | BJÖRN KOHLSTRÖM, BERNUR

»Alfabet är en av mitt livs stora läsupplevelser. Den rymmer både skapelseberättelse och apokalyps, innerlig ömhet och isande fasa. Formmässigt är den närmast kusligt fulländad.« | KARIN NYKVIST, SYDSVENSKAN »Ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap.« | DAGENS NYHETER »En hel värld frammanas och går under inför den sannolikt mållöse läsaren.« | UPSALA NYA TIDNING Inger Christensen [1935-2009] hör till de främsta poeterna i sin generation. Och till hennes mästerverk räknas Alfabet [1981]. Det är en dikt spänd mellan två system: det matematiska (Fibonaccis talföljd) och det alfabetiska. Ett universum byggs upp, inventeras, från grundämnen till det levandes attribut och landskap. Efterhand som strukturen växer, i en allt mäktigare sång, skönjs ännu ett tema historien om vätet är också historien om bomben. I en värld som lever med sin potentiella förstörelse är Inger Christensens Alfabet ett diktverk med aldrig minskad relevans. En modern klassiker i nyöversättning av Marie Silkeberg och Ida Linde. INGER CHRISTENSEN [1935-2009] föddes i Vejle på Jylland. Utöver poesi och prosa skrev hon också dramatik och essäistik. Fram till sin död var hon år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur. »Magin återinfinner sig. Mer så, tycks det mig, i Silkeberg och Lindes version, än i tidigare översättares. Och det har ofta att göra med att de väljer bokstaven och ljudet framför den exakta betydelsen. Detta är en översättning som kommer att stå sig länge.« | LARS HERMANSSON, KULTURNYTT, SVERIGES RADIO »Alfabet ger akut poetisk gestalt åt sin samtid, med det kalla krigets specifika skräck för atombomben, minnet av Hiroshima, Vietnamkrigets gifthelikoptrar, lövfällning och nedbrända åkrar, en tid då människans illdåd ännu föreställdes vara under mänsklig kontroll.« | GÖRAN SOMMARDAL, AFTONBLADET »Alfabet är ett mäktigt epos, om livet, döden, det enkla vardagliga, det universellt gåtfulla, miljögifterna, atombomberna, skogsbränderna. Associationsbanorna är lika halsbrytande som självklara. Det är andlöst spännande« | GUSTAF BERGLUND, DALADEMOKRATEN

Som ingen annan poet i Norden är Inger Christensen både i främsta stridslinjen för det nya och så klassisk som litteratur någonsin blir. Ännu efter sin död känns hon ung, modern och revolutionär, den mest självklara danska referensen för de sista decenniernas språkkritiska poesi. Samtidigt låter sig hennes dikter mätas med vad som helst sedan litteraturens gryning. Såsom de riktigt stora oftast gör, så växer Inger Christensens författarskap organiskt fram från och med debuten: Redan i Ljus [1962] är hon en färdigutvecklad diktare. När hon långt senare gör sin mest legendariska, sjungande diktinläsning, är det från debuten hon läser. En diktbok om världsskapelsen som natur, som mänskligt jag och som språk; allt i magisk spänning och samklang. I översättning av Marie Silkeberg. INGER CHRISTENSEN [1935-2009] föddes i Vejle på Jylland. Utöver poesi och prosa skrev hon också dramatik och essäistik. Fram till sin död var hon år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur. MARIE SILKEBERG har utöver Ljus även översatt systemdiktverket Det, samt romanerna Det målade rummet och Azorno.» När man läser Ljus i dag ser man hur allt som senare skall komma tycks planterat i debutboken. Inger Christensens litteratur kommer att lysa genom sekler.« | Anna Hallberg, Dagens Nyheter»Kategorier som modernt och klassiskt känns helt oväsentliga när man talar om Inger Christensens litteratur - den bär tidlöshetens prägel. I sin första, svindlande vackra diktsamling riktar hon ljuset mot världen. Vi ser, och det är gott.« Ann Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad»Kropp och språk bildar ett helt som söker överbrygga avståndet mellan människa och värld. I denna omöjliga strävan lyser diktens ljus ännu starkt, mer än femtio år senare.« | Karin Nykvist, Svenska Dagbladet»Det är fullt möjligt att Inger Christensen är världens bästa poet, åtminstone om vi nöjer oss med 1900-talet. Ljus är dikt skriven i fullständig koncentration och i fullständig kommunikation med läsaren.« | Björn Kohlström, Bernur

Det är den danska systemdiktningens viktigaste monument, en magnifik skapelseberättelse som ritar upp flera av sextiotalets mest verksamma ideologiska och estetiska positioner. Det obetydliga ordet »det« växer i en grandios gest ut till ett universum, en värld genomkorsad av samtida röster: kvinnorörelsens frågor, ideologikritiska ansatser, diskussionen om språkets spännvidd. I översättning av Marie Silkeberg. INGER CHRISTENSEN [1935-2009] föddes i Vejle på Jylland. Hon debuterade med diktsamlingen Lys 1962 och har utöver poesi och prosa också skrivit dramatik och essäistik. Hennes författarskap är ett av 1900-talets viktigaste. »Det blir därmed en diktsamling att leva i, hänge sig åt, drunkna i. Den bär på en vildhet som få diktsamlingar, en känsla av obegränsad rikedom. En ojämförlig inspirationskälla, explosivt levande i sin närvaro och sin energi.«. EVA STRÖM, SYDSVENSKAN»[Boken] uttrycker en frihetlig livskänsla som söker utlopp i skapande, kärlek, revolt, utopi, orgasm; samtidigt som dess stränga komposition håller allt på plats och hindrar det från att flyta ut i formlösa fantasier. En kraftfull demonstration av poesins möjligheter.« MALTE PERSSON, EXPRESSEN»Jag är glad att jag inte är poet. Då hade kanske senkommenhetsmärtan övertrumfat glädjen i att plötsligt inse att den bästa, samtida diktsamlingen redan är skriven - för 40 år sedan.« AMELIE BJÖRCK, GÖTEBORGS-POSTEN »Ett ytterst angeläget och vackert diktverk.« PÄR THÖRN, AFTONBLADET »Inger Christensen, ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap som försett oss med magiska sonettkransar, rekviem, fjärilar, ljus, gräs i en lyrik av högsta specifika vikt. Hon är modernist, språksprängare och ordhelare. Människan är i hennes diktning rik och problematisk, tonen hög. Hos henne klingar tankarna, ande strömmar genom kropparna, i själen bankar kött och blod.« MARIA SCHOTTENIUS, DAGENS NYHETER »Den matematiska precision med vilken Christensen tyglade och frigjorde sin skaparkraft är bevarad i översättningen och det är förunderligt hur en formell begränsning kan frigöra så många möjligheter, så många associationsvägskäl.« GEFLE DAGBLAD »Tiden talar genom Christensens penna och stämma, samtidigt som det förhoppningsvis tidlösa når ända fram.« SUNDSVALLS TIDNING

Inger Christensen blev i 1986 opfordret af teateret Hotel Pro Forma til at skrive en dramatisk tekst for fire personer til opførelse på kunstmuseer. Teksten skulle være knyttet til tre dramatiske grundformer: monolog, dialog og triolog. Resultatet blev ÆTER, der udgives første gang i 2011, tre år efter Inger Christensens død. Indledning af Kirsten Dehlholm og Willie Flindt.

De älskar samma man, författaren Sampel. Fem kvinnor börjar på var sin berättelse om varandra. Vad var det som hände i Rom, hur kändes det, vad gjorde hon med det jag lämnade efter mig ? Är hon också gravid? Azorno är en roman som befinner sig vid sidan av, i berättelsens olika versioner. Fem kvinnor ockuperar varandras fantasi, finns de kanske bara i det föreställda ? Och snart spelar det ingen roll vem av dem som är utvald, vem som står Sampel närmast. Berättelserna förvandlas och lever, upprepas och muterar, förskjuts och tas om. Det är sent sextiotal, det handlar om människans kamp med språket och språkets lek med människan. Om det som förbinder oss med varandra och om sanningens slutgiltiga sönderfall. Azorno utkom på danska 1967 och har blivit den mest mytomspunna av poetikonen Inger Christensens musikaliskt exakta romaner.» Inger Christensen, ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap som försett oss med magiska sonettkransar, rekviem, fjärilar, ljus, gräs i en lyrik av högsta specifika vikt. Hon är modernist, språksprängare och ordhelare. Människan är i hennes diktning rik och problematisk, tonen hög. Hos henne klingar tankarna, ande strömmar genom kropparna, i själen bankar kött och blod.« MARIA SCHOTTENIUS, DN

Light, Grass, and Letter in April is the first book in English to appear since the great Danish poet’s death in January 2009. Light (1962) and Grass (1963), her first published works, introduce her genius for the music of everyday speech, and her approaches to the themes she’d pursue throughout her life: the primacy of nature, the enigmatic boundaries between the self and the other, and the role of language as a mediator between human experience and reality. Letter in April (1979), Christensen’s most intimate book, examines love and loss, self and loss of self, echoing musical structures developed by the French composer Olivier Messiaen. It was written in collaboration with the Danish artist Johanne Foss, whose accompanying drawings helped to catalyze the poems.

Skrivaren Marsilio Andreasi får i uppdrag att ta kontakt med målaren Andrea Mantegna för att denne ska dekorera en matsal i furst Gonzagas palats i Mantua. Men Marsilio är inte bara skrivare, utan också författare och älskare. Han är motvilligt vittne till ett italienskt 1400-tal, där karpen bär på människans odödliga själ, och en talande åsna kan fullborda en matematikers öde. I Inger Christensens författarskap har konsten alltid en särskild möjlighet att gestalta sambanden, mellan det ena människolivet och det andra, mellan språk och värld, en pojkes drömmar och en påves krav. Det målade rummet utkom på danska 1976 och är den sista av Christensens tre romaner. INGER CHRISTENSEN [1935-2009] föddes i byn Vejle på Jylland. Hon debuterade med diktsamlingen Lys 1962 och har utöver poesi och prosa också skrivit essäistik och dramatik. Hennes författarskap är ett av 1900-talets viktigaste. MARIE SILKEBERG har utöver Det målade rummet även översatt diktsamlingen Det [2009]. Utgivningen följs närmast av dikt samlingen Alfabet och romanen Azorno. "Det målade rummet vidgar sig till att bli en finurlig berättelse om tolkning och meningsskapande, ordning och frihet, det overkligas betydelse för att människor ska nå utanför sina begränsningar." Pia Bergström, Expressen

Det är den danska systemdiktningens viktigaste monument, en magnifik skapelseberättelse som ritar upp flera av sextiotalets mest verksamma ideologiska och estetiska positioner. Det obetydliga ordet »det« växer i en grandios gest ut till ett universum, en värld genomkorsad av samtida röster: kvinnorörelsens frågor, ideologikritiska ansatser, diskussionen om språkets spännvidd. INGER CHRISTENSEN föddes 1935 i byn Vejle på Jylland och hörde fram till sin död vintern 2009 till den danska modernismens absolut mest centrala namn, läst och älskad både av kritikerkåren och den läsande allmänheten. Hon debuterade 1962 med diktsamlingen Lys och kom utöver dikter också att skriva barnböcker, experimentella romaner, essäistik och dramatik. 1994 mottog hon Svenska Akademins Nordiska Pris och har även tilldelats bland annat Der Österreichische Staatspreis für Literatur. Sedan våren 2010 genomför Modernista en större sammanhängande satsning med ny- och återutgivningar av Christensens verk på svenska. Satsningen som inleddes med Det har sedan följts av romanerna Det målade rummet och Azorno samt diktsamlingen Ljus. »Jag är glad att jag inte är poet. Då hade kanske senkommenhetsmärtan övertrumfat glädjen i att plötsligt inse att den bästa, samtida diktsamlingen redan är skriven - för 40 år sedan.« AMELIE BJÖRCK, GÖTEBORGS-POSTEN »Det blir därmed en diktsamling att leva i, hänge sig åt, drunkna i. Den bär på en vildhet som få diktsamlingar, en känsla av obegränsad rikedom«. EVA STRÖM, SYDSVENSKAN

One of the men is a writer named Sampel, the other is the main character of his novel, Azorno. All the women are pregnant by Sampel, but which of them is really the narrator? Has someone been killed? Is someone insane? Is the whole story part of Sampel’s book, or Inger Christensen’s? Reminiscent of the works of Georges Perec and Alain Robbe-Grillet, Azorno illuminates the prevailing theme throughout Inger Christensen’s great body of poetry and fiction: the interplay of perception, language, and reality. As Anne Carson said, “Like Hesiod, Inger Christensen wants to give us an account of what is—of everything that is and how it is and what we are in the midst of.” Ending with the struggle between two merged characters, Azorno simultaneously satisfies and unsettles, leaving us with a view of reality unlike any other.