Ingmar Bergman

Laterna Magica er filmskaberen Ingmar Bergmans store selvbiografiske værk, der udgives i anledning af filmskaberens 100-års fødselsdag. Gennem stærke erindringsbilleder holder Bergman dommedag over sig selv og sit liv. Han skildrer vejen fra ulykkelig præstesøn til verdensberømt filmskaber med en personlig oprigtighed af næsten kynisk karakter. Bogen, der kan læses som en nøgle til Ingmar Bergmans kunstneriske virke, er en fascinerende fortælling om en barsk opvækst og et vildt kunstnerliv. Om ægteskaber og børn og om den indre nødvendighed som den evige drivkraft. Laterna Magica udkommer i Gyldendals Klassikerkollektion, der er en ny serie med klassikere fra Danmark og hele verden. Serien vil udkomme med små og store kollektioner. Første kollektion samler sig om erindring som både tema og genre. Ingmar Bergmans Laterna Magica, der har efterord af Dorthe Nors, udkommer som den første i serien i september 2018. I oktober udgives to Tove Ditlevsen-romaner, den selvbiografiske roman Gift og Barndommens gade med efterord af henholdsvis Dy Plambeck og Pia Fris Laneth. Endelig er de første to bind af Agnes Henningsens store erindringsværk klar i en samlet udgave i november med efterord af Pia Juul. Resten af værket følger trop fra 2019. Næste kollektion bliver en kærlighedskollektion, der rummer værker af Marguerite Duras, Boris Pasternak og Emily Brontë. Gyldendals Klassikerkollektion er med omslag designet af det svenske designbureau Ulmaja Wilsson.

"Om någon säger att jag är bra då är jag bra och känner mig glad. Om någon säger att jag är dålig, då är jag dålig och blir ledsen. Vad jag verkligen är vet jag inte, eftersom jag aldrig bryr mig om att ta reda på sanningen om mig själv. Jag bryr mig bara om mig själv vilket är något annat. Jag bryr mig inte heller om verkligheten. Den är färglös och ointressant, den angår mig inte." /Emelie Ekdahl i Fanny och Alexander. Filmen Fanny och Alexander hade premiär 1982. Det är en av Sveriges mest kända filmer någonsin, skriven och regisserad av Ingmar Bergman, en av världens mest hyllade filmskapare. Vad många inte vet är att den är skriven nästan som en roman. Historien om familjen Ekdahl är spännande och ibland skrämmande, med ett vackert, kristallklart språk. Fanny och Alexander är Bergmans egen summering av sitt livsverk. Miljontals har sett filmen, inte lika många har läst den. Nu har du möjligheten.

Kammarspel på en mentalklinik där en åldrad man träffar döden i form av en kvinnlig clown." Nu hjälper minsann inga tårar, tårar, tårar. Då blir det uppståndelse och långbad och veronal och kanske en feberchock. Jag måste vara modig." Larmar och gör sig till (1997), nr 32 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Kammarspel där konsertpianist med världen som arbetsplats konfronteras med sina undanstuvade vuxna döttrar." Jag har alltid haft svårt med människor som är omedvetna om sina motiv." Höstsonaten (1978), nr 28 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Åldrad regissör sätter upp Strindberg och pratar med sina skådespelerskor i ett drama där dröm och verklighet flyter samman." I min ålder händer det att man lutar sig framåt och plötsligt befinner sig huvudet långt in i en annan verklighet. De döda är inte döda. De levande ter sig som spöken." Efter repetitionen (1984), nr 31 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Hemsökt av minnet återupplever åldrad regissör en drabbande otrohetsaffär med sin väns hustru." Jag är jag och du är du. Fast det är väl inte alldeles säkert. Egentligen." Trolösa (2000), nr 33 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg

Upplösligt relationsdrama i vilket psykiater plågad av barndomsminnen drivs mot sammanbrottets rand." Jag är väl som de flesta andra mänskor. Vi som anser att det där med döden är något som andra råkar ut för men aldrig vi själva." Ansikte mot ansikte (1976), nr 26 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Ett banbrytande äktenskapsdrama och en uppgörelse med den borgerliga trygghetsideologin." Jag för min del gråter inte över spilld mjölk. Ungarna växer upp, relationer bryts. Kärlek tar slut, liksom ömhet, vänskap och samhörighet. Det är ingenting märkvärdigt med det, det bara är så." Scener ur ett äktenskap (1974), nr 25 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Judisk cirkusakrobat i tjugotalets Berlin försöker hantera sin brors självmord och återser en vetenskapsman med dolda motiv." Det svåraste är att mänskor inte har nån framtid. Det är inte bara du och jag som inte har så värst mycket framtid. Alla mänskor har tappat bort sin framtid." Ormens ägg (1977), nr 27 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

En kvinna återser sin frånskilde make på ålderns höst och hamnar mitt i ett nytt uppslitande familjedrama." Jag är inte ledsen, det är värre än så, jag har en djävla ångest. Den där ångesten är mycket större än jag." Saraband (2003), nr 34 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg

Suggestivt kammarspel i rött om döende kvinna, hennes systrar och tjänarinnan." Ingen människa skulle göra det du begär. Jag lever, och jag vill inte befatta mig med din död. Kanske om jag älskade dig, men jag älskar dig inte." Viskningar och rop (1973), nr 24 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

En man och en kvinna, ett borgerligt inferno och en banalitetens tragi-komedi." Det finns inte skymten av något oroväckande i mitt dagliga liv. Mina närmaste är snälla, hyggliga människor. Fullkomligt normala allihop." Reservatet (1970), nr 22 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

En läkarhustru inleder ett stormigt förhållande med en amerikansk arkeolog." Jag känner dig inte. Jag tycker förresten om dig. Jag tyckte om dig från första stund, när jag fick hand om dig på sjukhuset efter ditt självmordsförsök." Beröringen (1971), nr 23 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Framtidsdrama om ett konstnärspar som förgäves försöker undkomma det annalkande kriget." Jag har upplevt mänsklig närhet några få gånger. Alltid i förbindelse med smärta. Är det likadant för er?" Skammen (1968), nr 19 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Psykologiskt kammarspel om en enstöring som träffar en cynisk arkitekt och inleder ett förhållande med en gift kvinna." Jag är död, Anna. Nej, nej, jag är inte död. Nej, det är fel. Melodramatisk. Jag är inte alls död. Men jag lever utan självaktning." En passion (1969), nr 20 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Vampyrdrama med skygg konstnär på en enslig ö som plågas av demoniska mardrömmar." De gamla kallade den vargtimmen . Det är timmen när de flesta människor dör, de flesta barnen föds. Det är nu som mardrömmarna kommer fram." Vargtimmen (1968), nr 18 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Drama om treenighetens klaustrofobi i vilket en domare förhör skådespelare som anmälts för ett obscent varieténummer." Älska, jag vet inte. Jag är beroende av dem. Men jag är inte alldeles säker på att de är beroende av mig. Och därför försöker jag göra mig oumbärlig." Riten (1969), nr 21 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Talande sjuksköterska och stum skådespelerska i ett drama där deras personligheter allt mer flyter samman." Kan man vara en och samma människa, precis på samma gång? Jag menar vara två människor." Persona (1966), nr 17 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Kringresande magnetisör konfronteras med misstrogna borgare i ett drama om konstnärskapets vedermödor." Jag dog inte. Men jag har redan börjat gå igen. Egentligen gör jag mig bättre som gast än som människa. Jag har blivit övertygande. Det var jag aldrig som skådespelare." Ansiktet (1958), nr 13 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.