Ingrid Dunér

Döden är människans grundvillkor, våra rädslors fixpunkt och förutsättningen för våra strävanden. Idéer om döden präglar alla kulturer och har gett upphov till såväl världsreligioner som lokala myter. I sekulära miljöer är dödens tillvaro dock mer undanskymd. Livsförlängande åtgärder har ersatt tanken om döden som meningsfull i sig eller en passage in i det okända. Denna volym täcker hela spektrumet av dödens skepnader med global spännvidd och historiskt djup; från några av de tidigast nedtecknade poetiska texterna via religiösa källskrifter och schamanistiska praktiker till rådande filosofiska och vetenskapliga perspektiv. I tjugofyra essäer utforskar svenska och inter­nationella experter olika vägar att närma sig döden. Bidragen omfattar egyptiska och sumeriska dödsriken, de stora religionernas etik, antika och moderna teorier om själen och medvetandet samt konstnärliga och litterära gestaltningar. I centrum för denna rikligt bildsatta antologi står frågan om vad historien kan lära oss inför vårt eget umgänge med döden och de döda. Boken finns även i engelsk utgåva.

The evolutionary biologist Julian Huxley (1887–1975) attempted to promote a “religion for the future,” which he would come to refer to as Transhumanism. Transhumanism was an attempt to unite a more traditional humanistic view of the human as containing some form of core essence or potential with an evolutionary point of view of humans as a work in progress. Before humans, natural selection had been responsible for the transformation of life. Through its ordering principles and through chance, it had given rise to humankind, which had ushered in a new phase of evolution. Humanity stood on the threshold of yet another critical point in evolution: The consciously purposive phase of evolution. This open access book explores the history of transhumanism by analyzing how Julian Huxley’s transhumanism develops and why it does at this particular point in time, by placing it firmly within the context of his specific scientific and sociopolitical milieu, starting roughly in the interwar years and stretching over the Second World War to the 1970s. Continuing, the study then focuses on the new transhumanists of the 1970s, 1980s and 1990s and investigates continuity in mode of thinking, contributing to a more coherent understanding of transhumanism, its history and of modern projects of human enhancement. The book captures how scientific and technological development in relation to society and social order shapes images and expectations of the future and of what future is desirable.

Ikonoklasm, eller bildstormande, är en del av vår historia: från förstörelsen av religiösa bilder under den tidiga kristendomen till dagens nedrivning av statyer på sydstatsgeneraler och slavhandlare. Bilder, byggnader och föremål som strider mot religiös eller ideologisk övertygelse måste förstöras. De som utför rensningen, ikonoklasterna, är övertygade om att de utför en reningsaktion. Det förflutna välts över ända i en önskan att börja om från början. De olika bidragen till antologin Ikonoklasm: förkastandet av det förflutna visar med all önskvärd tydlighet konsekvenserna. Inte bara ovärderliga kulturskatter utan också människoliv går förlorade när fanatismen får fritt spelrum. Vi ser det när Islamiska staten slår sönder flera tusen år gamla museiföremål, när Maos rödgardister bränner böcker och förföljer oliktänkande under den kinesiska kulturrevolutionen eller när ryska bolsjeviker spränger kyrkor och skändar ikoner. Exemplen på de destruktiva krafternas skadegörelse genom seklen kan mångfaldigas. Att ikonoklasmens stridsrop ljuder så starkt i vår tid visar på dess fortsatta lockelse. Ikonoklasm är en varningsklocka, ett larm för hotet mot det demokratiska samhällets tolerans och öppenhet.

Controlling Destiny explores the history of transhumanism through a study of Julian Huxley’s (1887–1975) post-Darwinian evolutionism and ideas of mankind’s growing power to shape its own evolutionary future. As the person responsible for coining the term transhumanism in English, and a promoter of a vanguard vision, Huxley—along with likeminded future-oriented thinkers of his generation—helped naturalize a way of thinking about a possible future and disseminate ideas about conscious evolution and human enhancement into a wider sociotechnical imaginary. Focusing first on uncovering how and why Huxley’s transhumanism came to be—by placing it within the context of his scientific and sociopolitical milieu—and then on tracing the intellectual roots and origins of the new transhumanists of the 1970s, 1980s and 1990s, the study investigates continuities and discontinuities in mode of thinking, with specific regard to ideas of control, conscious evolution, and the posthuman. Main themes are the existential difficulty of Darwinism and the ongoing future shock of the twentieth century. By explaining Huxley’s role in the history of transhumanist thought and his influence on a new generation of futurists, the study contributes to a more coherent understanding of transhumanism, its history, and the trajectory between transhumanism and older projects of human enhancement.