Ingrid Sahlin

Det finns energi att hämta i empiriska iakttagelser och det kan vara en fröjd att utvinna den energin. Så lyder budskapet i den här vänboken till Malin Åkerström, professor emerita vid Lunds universitet. Med nedslag i vitt skilda fält och projekt vill författarna exemplifiera och analysera det speciella samspel som äger rum mellan empiri och forskare i olika samhällsvetenskapliga ämnen. Det rör sig om en tolkande aktivitet som är nyfiken och öppen för överraskningar och lyckoträffar. Malin Åkerström har under flera decennier bedrivit forskning i den här andan och publicerat en rad färgstarka och stilbildande böcker och artiklar. Den empiriska glädjen är en antologi uppdelad i fyra delar: brott och straff, kultur och kontroll, interaktioner och ritualer samt forskare och fält. Boken innehåller bidrag från 30 författare vid olika lärosäten och riktar sig till forskare och studenter i sociologi, kriminologi, socialt arbete och socialantropologi samt angränsande ämnen.

Att bedöma trovärdigheten hos enskilda individer och deras uppgifter är ett viktigt inslag i socialtjänstens beslutsfattande och maktutövning. Men hur gör man en trovärdighetsbedömning och varför känns det så viktigt? Ingrid Sahlins bok "Socialtjänstens trovärdighetsbedömningar" handlar om vad som väcker socialarbetares tilltro, tvivel respektive misstro och hur sådana erfarenheter omvandlas till bedömningar av enskilda klienters trovärdighet. På motsvarande sätt undersöks hur enskilda klienter reagerar på och försöker hantera de redskap och rutiner som används inom socialtjänsten för att utreda deras trovärdighet och deras rätt till bistånd. Hur känns det att bli misstrodd och hur gör man för att framstå som trovärdig? Studien baseras på fokusgruppsintervjuer med socialsekreterare som handlägger ansökningar om ekonomiskt bistånd samt kvalitativa intervjuer med enskilda personer med erfarenhet som bidragssökande vid socialkontor i olika kommuner. Slutsatserna kan till stora delar appliceras även på andra möten mellan myndighetspersoner och deras klienter. Ingrid Sahlin, som har en bakgrund som socialsekreterare, är idag seniorprofessor i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Hon har tidigare forskat om hur sociala problem och problemgrupper konstrueras i bostads- och hemlöshetspolitik, brottsprevention och socialtjänstens arbete med bostadslösa klienter.

Vad är "medberoende"? I denna bok skriver ett antal forskare tvärvetenskapligt utifrån tre teman: Medberoendebegreppets bakgrund och framväxt, begreppets innebörd och användningar, samt medberoende, samhälle, kultur och moral. Man diskuterar även behandling av beroenden. "Ett gemensamt drag för dagens uppfattningar om om beroenden är att problemet i allt väsentligt sitter i hjärnan, vilket uttrycks i formuleringar som 'kidnappad hjärna'" skriver Palmblad. I boken förenas språkvetenskapliga och samhällsvetenskapliga perspektiv och analyser. Exemplen handlar bland annat om alkoholistkulturen, självhjälp och medberoende i självhjälpslitteraturen. Eva Palmblad är professor, pedagog och sociolog. Övriga skribenter är Maja Lindfors Viklund, lektor vid institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet och Mats Börjesson, professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.

Förebyggande arbete framhålls ofta som något nytt, positivt och rationellt. Det rättfärdigar insatser som annars skulle ifrågasättas. Samtidigt som statsmakten framhåller brottspreventionens värde har dock en rad verksamheter och förhållanden som förebygger brott skurits ned eller avvecklats. Ingrid Sahlin diskuterar i boken brottspreventionens historiska rötter och uttryck, liksom den människosyn och samhällsvision som dagens brottsprevention bygger på. Hon hävdar att valet av preventionsmodell är politiskt och att det påverkar vår syn på brottslighetens orsaker. Slutsatsen är att brottspreventionen bör betraktas och studeras som en del av samhällets ideologiproduktion, snarare än som rationella åtgärder för att motverka kriminalitet.

Ingrid Sahlin diskuterar i denna bok de olika maktstrategier som hyresvärdar och de sociala myndigheterna utvecklat gentemot bostadsmarknadens problemgrupper. Hyresvärdarna använder avvisning och utvisning - gränskontroll - för att hålla ett område fritt från problem. De sociala myndigheterna tillgriper istället disciplinering för att minimera problemen. Författaren visar att det är dessa övergripande maktstrategier snarare än hushållens egenskaper och beteenden som styr föreställningarna om bostadsmarknadens problemgrupper. Kategorierna "störande grannar" och "klarar ej eget boende" är i stor utsträckning sociala konstruktioner.