Ingrid Sjöstrand

KÄRLEK. Vem tänker inte på kärlek! Åtminstone ibland. Och i nästan alla åldrar. För kärleken har så många ansikten så många uttryck:Den kan vara vardagligt lugn eller pirrig, het, himlastormande, oroande, sorglig eller rentav förtvivlad. Därför har vi letat fram många olika sorters kärlekstexter till den här boken. Vi har valt dikter av ungdomar såväl som av vuxna Och en hel del prosastycken ur barn- och ungdomsböcker. Kanske är du 10 år eller 13 eller 14,15,16,99. Varsågod. En del passar just dig. En del passar någon annan. Det är det som är meningen.

Obehagliga dikter? Nää. Tack! Fast en del saker måste säjas. Och säjs inte.* * *Ingrid Sjöstrands nyskrivna dikter om vår planet, vapnen och kärnkraften utges i anslutning till Carina Agnesdotters studie av Sjöstrands författarskap. Med Kalle Vrånglebäck, Liten är fin, Det blåser en sol, Hopp heter motstånd, Humlan vingad är Sjöstrand bekant för många läsare och hennes poesi är känd för att väcka vrede, skratt och initiativ." Du är hotad. Starka krafter pratar fred och säljer kanoner, totala utrotningsmedel inte att förtiga. Är du oroad? Sprid oron i befolkningen! Bara oro kan nu säkra vårt lugn."

»Så snart konungen dragit bort, skickade änkedrottningen sin sonhustru (Törnrosa) och hennes båda barn (Morgonrodnad och Dag) till ett lustslott som låg djupt inne i en skog, så att drottningen där skulle kunna tillfredsställa sitt ohyggliga begär efter människokött, utan att någon märkte det. Kort därpå for hon själv dit, och en afton sade hon till sin hovmästare: ’I morgon vill jag ha lilla Morgonrodnad till middag.’ – ’Men Ers Majestät, betänk!’ invände hovmästaren. – ’Gör som jag sagt!’ skrek drottningen i vredesmod, ’och kom ihåg att steken ska tillagas med skarpsås!’« (Törnrosasagan i Perraults samling Gåsmors sagor) Så går det för vår framtid i den visa sagan. De grånade flickorna avrundar sina liv i ett klassmöte. Vi får veta hur det har gått för dem. Genom berättelserna, skratten, gråten, ligger också något återhållet. Vad är det de håller tillbaka? – Jag drömmer om en svart blomma som håller på att växa mej över huvudet. Men jag kan aldrig se hur den ser ut…, säjer Titti. Måla den åt mej, Varja! – Bara du kan måla din sorg – – Men jag kan inte. Jag är bara dess kruka.

Några jäntskinn är dom inte! Men vad är dom då? Den saken undersöker hela klassen i sju år, mellan 10 och 17. I katedern står feerna, moderna och shinglade och tillämpar den nyinlärda pedagogiken. Flickorna är helt nya. Stilen är fri från flärd och snobberi och gulligheter, hellre strikt herrskjorta med slips. Världen finns inte, annat än i joggraboken. Krigets framfart sköter papporna med knappnålar på kartan. Den nya tyska flickans föredrag på svenskatimmen om varför hon kommit hit avbryts av fröken. Det där kan ju inte vara sant. Det egna finns inte heller, på riktigt. Egna tankar? Nä nä, hitta inte på något! Va sa du? Sexualitet? Det ordet får du allt slå opp i Främmande ord!

»Ingrid Sjöstrand är en författare man bara hör talas om ibland. Det är synd, jag tror hon hör till det allra bästa vi har. Ingen kan som hon citera våra tunnelbanetankar, exakt så råddiga de är, lika storvulna och tveksamma. Det har hon gjort i många år nu (läste ni Kalle Vrånglebäck när ni var små?) utan att det har gjorts större väsen av det. Det borde det. Ingrid Sjöstrand är en mycket rolig samhällskritiker och skriver psykologisk prosa som få andra. Hon har en fyrtiotalets dansbanesjäl som utmärkt hittar på Konsum.« (Ulrika Milles i Gaudeamus) »Skickligt visar hon också hur inte bara kvinnor utan också män känner vilsenhet inför sina roller, hur det som ser ut som kvinnoförtryck i själva verket ofta är ett uttryck för mannens rädsla för den alltför starka kvinnan. Och framför allt förmår hon gestalta ömhet och sensualism både mellan man och kvinna och mellan kvinna och kvinna.« (Merete Mazzarella i Sydsvenska Dagbladet)