Jan Bruér

År 1921 varnades det svenska folket för en ny sjukdom jazzmusik. Men jazzbacillen gick inte att hejda. Många svenskar gillade att dansa till och lyssna på den exotiska musiken från USA, melodiskt och rytmiskt så annorlunda. Redan i slutet av 1920-talet spelades jazz med en inhemsk touch av Folke Göken Anderssons Paramountorkester, och på 30-talet lät den populära hot -dragspelaren Nisse Lind inte särskilt amerikansk ens när han spelade importerade låtar. På 40-talet blev klarinettisten Åke Stan Hasselgård ett världsnamn i internationella jazzkretsar och på 50-talet skapade barytonsaxofonisten Lars Gullin ett helt eget tonspråk, coolt men varmt. På 60-talet gjorde pianisten Jan Johansson jazz av svenska folkvisor men blev också uppmärksammad för avantgardistiska storbandskompositioner. Och så har det fortsatt, in i vår tid. Den svenska jazzhistorien med sina intressanta personligheter har efterlämnat en storslagen musikskatt. Jazz i Sverige skildrar, rikligt illustrerat, den svenska jazzhistorien kronologiskt från 1900-talets första decennier till millennieskiftet och med några nedslag från åren närmast därefter. Boken innehåller dessutom intervjuer med jazzmusiker från olika tider, bland andra Thore Jederby, Alice Babs, Arne Domnérus, Bengt Hallberg, Monica Zetterlund, Bernt Rosengren, Bobo Stenson och Amanda Sedgwick. Genom dessa personligheter får läsaren närkontakt med de olika jazzepokerna. Jan Bruér har tillsammans med Bengt Nyquist svarat för skivserien Svensk Jazzhistoria i elva volymer (Caprice Records). Han har även skrivit en doktorsavhandling om svensk 50- och 60-talsjazz, Guldår och Krisår. På Bo Ejeby Förlag har Bruér publicerat biografier om Putte Wickman och Lars Gullin och medverkat i historieboken Jazz. Musik Människor Miljöer och i biografin Georg Riedel. Jazzmusiker och kompositör.

Jan Bruérs och Lars Westins numera klassiska bok (den första upplagan kom redan 1974) om jazzens historia och utveckling förmedlar på minimalt utrymme maximalt om en hundraårig musikform som ständigt utmanat. Jazzen har dödförklarats åtskilliga gånger men överlevt och utvecklats, tagit till sig ny teknik, inspirerats av och blandats upp med andra musikformer. Bruér och Westin ser på jazzens utveckling ur ett svenskt perspektiv. Musiken skildras i sitt sammanhang; jazzens miljöer och människorna bakom musiken ges stort utrymme. Boken är rikt illustrerad med välvalda fotografier och tidsdokument. Detta är den femte reviderade och uppdaterade upplagan av "Jazz. Musik Människor Miljöer". Boken kan användas såväl inom den högre musikundervisningen som i studiecirklar och självstudier.

Svensk jazzmusik blev på 1950-talet internationellt uppmärksammad man talade om en gyllene epok . Längst fram bland de främsta fanns barytonsaxofonisten och kompositören Lars Gullin (1928 1976), med en särställning bland europeiska jazzmusiker. Hans vackra, nordiskt klingande och högst personliga tonspråk färgades emellanåt av mörkare stråk. Han hade periodvis problem med sin hälsa och ekonomi, vilket påverkade hans liv och skapande. Summan är ändå en imponerande rik produktion. Här berättas Lars Gullins historia, bland annat genom två öppenhjärtiga, tidigare ej publicerade, intervjuer med hans första och sista fru, Gerd och Mailis. Även Gullins plats i den svenska jazzhistorien och delar av hans musik belyses, exempelvis den legendariska balladen Danny s Dream en bästsäljande inspelning som blivit något av Gullins signum och en symbol för den lyriska svenska femtiotalsjazzen. Den melodin har dessutom, efter Gullins död, blivit en evergreen, den svenska jazzens mest inspelade, och finns numera i ett stort antal olikartade versioner. Gullins sista stora verk, sviten Aeros Aromatic Atomica (1976) blev en triumf för honom och för den orkestrala jazzen. Jan Bruér är jazzhistoriker och har arbetat som musikproducent och skribent. Alltsedan tonåren på 50-talet har han fascinerats av Lars Gullins musik. Boken innehåller även en handfull musikanalyser av Jan Levander, själv saxofonist, kompositör och arrangör. "Lars Gullin. Saxofonist och kompositör" har formgivits av Jocke Wester. Boken är försedd med närmare 400 illustrationer i form av foton, många aldrig tidigare återgivna, handskrivna originalnoter och allehanda andra dokument. En guldgruva för alla intresserade av svensk jazz från 1950-talet till mitten av 70-talet.

Georg Riedel är jazzmusiker och kompositör. Få musiker har arbetat på ett så brett, händelserikt och varierande verksamhetsfält som Georg Riedel. Från början av 1950-talet och fram till idag har han hört till de främsta svenska musikerna. På 60-talet var han med och skapade musikhistoria med bearbetningar av svensk folkmusik, jazz på svenska . Han har komponerat för jazzmusiker, barn, symfoniorkestrar och körer. Sånger som alla i vårt land känner, balettmusik, opera, musikal, kyrkomusik. Men främst för jazzensembler där han ofta själv medverkat. För att spegla hela denna bredd porträtteras Georg Riedel i fyra kapitel: om jazzen, om barnsången, om körmusiken och det judiska, och slutligen om det klassiska arvet. Författare är jazzhistorikern Jan Bruér, kännare av inte minst svensk jazz från 50- och 60-talet; Gunnel Fagius, en av vårt lands främsta företrädare för barn och sång; Sofia Lilly Jönsson, tidigare musikkritiker i Svenska Dagbladet, numera frilansande skribent med religion, teologi och musik som sina ämnen; slutligen Martin Nyström, Dagens Nyheters huvudkritiker för klassisk musik och opera. Boken är rikt illustrerad och innehåller två CD med inspelningar från 70 år. Många av inspelningarna har aldrig tidigare varit utgivna.

Putte Wickman var en av världens främsta klarinettister, känd för sin vackra ton och för sin musikaliska bredd. Den här boken är baserad på en lång intervju med Putte, där han berättar om sitt liv som musiker under mer än sex decennier. Den livfulla berättelsen kryddas med dråpliga anekdoter om färgstarka kollegor, omfattande konsertturnéer och mer eller mindre galna upptåg något som präglade spjuvern Putte under alla år. Till denna berättelse har Jan Bruér fogat minnen förmedlade av en rad människor som kände Putte väl musikervänner, familjemedlemmar, journalister etc. Tillsammans bildar dessa minnen en mosaik som ges ytterligare liv av ett rikt bildmaterial. Många av bilderna har aldrig tidigare varit publicerade. Boken avslutas med en diskografi, som täcker allt som spelats in och getts ut i Putte Wickmans namn. Som bonus har Jan Bruér ställt samman en CD med delvis unikt material från Puttes hela karriär mellan 1945 och 2005. Skivan inleds med historieberättaren Wickman och vad som hände när han boxades med Miles Davis. Jan Bruér är jazzforskare och musikproducent. Sin första kontakt med Putte Wickman hade han 1956, då han som 13-åring intervjuade musikanten för en lokaltidning. Följande personer har bidragit med sina minnen av Putte Wickman: Svend Asmussen, Hans Backenroth, Hasse Burman, Claes Crona, Kjerstin Dellert, Anders Eljas, Göran Fristorp, Martin Fröst, Per Goldschmidt, Rune Gustafsson, Lars Jansson, Hasse Kahn, Erik Kjellberg, Vicky von der Lancken, Gunnar Lindgren, Lisa Linn, Jan Lundgren, Wenche Myhre, Göran Olson, Janne Schaffer, Jonas Sima, Gustaf Sjökvist, Bosse Sylvén, Viktoria Tolstoy, Lars Westin, Basse Wickman, Sylvia Wickman, Rune Öfwerman , Pétur Island Östlund. Boken var väntad. Den måste komma, det bara är så. Men det blev en annorlunda biografi sammanställd av Jan Bruér. Det är fakta och minnesord. Putte Wickman, klarinettist är titeln som egentligen säger allt Boken måste rekommenderas och det inte bara till jazzintresserade. (Lennart Götesson, Dala-Demokraten) Den läsvärda boken är inte bara en biografi över en av våra främsta jazzmusiker utan också ett intressant stycke svensk jazzhistoria från 1940-talet till nutid. (Hans-Erik Bergman, Sundsvalls Tidning) Ett styck svensk jazzhistoria och en bra introduktion till att lyssna på Putte Wickmans inspelningar. Kan också läsas som exempel på hur en jazzmusikerbiografi ska berättas, och vilka roller jazzmusikern förväntas uppfylla. (Alf Arvidsson, alfarvidssonblogg) en viktig bok som bör läsas av alla musikintresserade. Den handlar om en stor musikant i vår tid. (Leif Wigh, OrkesterJournalen) Sammanfattningsvis blir det hela ett färgstarkt puzzel av texter och bilder som berättar en rik historia om ett rikt liv i musiken. Ett extra plus förtjänar boken för den avslutande diskografin Boken Putte Wickman, klarinettist är ett värdigt testamente. (Claes Olson, musikindustrin.se)