Jan Myrdal

Under sitt långa äktenskap var skriftställaren Jan Myrdal (1927-2020) och konstnären Gun Kessle (1926-2007) idoga och engagerade samlare. År 2012 skänkte Jan Myrdal till Jan Myrdalsällskapet inte bara sina mer än 50 000 böcker utan därtill klipparkiv och unika samlingar av tidskrifter, konst, fotografier, affischer, meccano och korrespondens. I den här boken har en lång rad skribenter ur olika synvinklar beskrivit resultatet av detta deras samlande men också alla praktiska bestyr med att flytta, katalogisera och för framtiden bevara ett av norra Europas största privatbibliotek. Boken blir på detta sätt också en perspektivrik bok om ett närmast symbiotiskt äktenskap och det författarskap som blev ett av de mest centrala under åren kring 1968.

Alva och Gunnar Myrdal – världskända, hyllade och omdiskuterade. De var med och skapade 1900-talets svenska välfärdsstat, satt i regeringen, forskade, skrev, erhöll varsitt Nobelpris. På 1980-talet vände den politiska vinden och deras gärning sattes ifråga, samtidigt som äldste barnet Jan Myrdals bok Barndom publicerades. Plötsligt tyckte sig hela Sverige veta sanningen om familjen Myrdal. En familj skakades i grunden och än idag är domen hård mot framför allt Alva Myrdal. I De hemliga breven publiceras nu för första gången ett urval av de hittills okända brev, anteckningar och manus som Alva, Gunnar och Jan skrev 1920 – 1980-talet. Inledning Bosse LindquistEfterord och kommentarer Janken Myrdal och Kaj Fölster

”Denna roman har gjort epok i mitt författarlif. Läs den!!!!!!!” August Strindberg”Inget verk i den moderna litteraturen – möjligtvis med undantag för Onkel Toms stuga – kan mäta sig med Vad bör göras? när det gäller effekten på människors liv och makten att skapa historia. Ty Tjernysjevskijs roman bidrog med – i mycket högre grad än Marx Kapitalet – den emotionella dynamik som så småningom utlöste den ryska revolutionen.” Joseph Frank ”Vad bör göras? är vad man kallar en bästsäljare i hela världen, precis som Jane Austens Emma. Det är en studie i självbehärskning och moralisk utveckling, precis som Stolthet och fördom.” Fay WeldonRomanen är ett passionerat feministiskt manifest. I centrum står den unga Vera Pavlovna och hennes väg till frigörelse från det patriarkala systemets bojor. Vad bör göras? var inspirationskälla – och Vera Pavlovna en förebild – för generationer av politiska radikaler och feminister: Vera Zasulitj, Vera Figner, Sonja Kovalevsky, Alexandra Kollontaj, Anne Charlotte Leffler, Emma Goldman, Lili Brik och många andra. Nyutgåvan av denna klassiska ryska roman i Bo-Göran Dahlbergs översättning är här försedd med ett rikt urval texter av Jan Myrdal och Mariusz Kalinowski som sätter in Vad bör göras? i dess historiska sammanhang och belyser dess betydelse för svensk kultur. Inte minst för Strindbergs ”kvinnodramer” Fröken Julie och Ett drömspel. Svenska pressröster om Vad bör göras? vid publiceringen 1983:”en storartad nyöversättning”(Carl Henrik Svenstedt, DN)”en av vår tids viktigaste böcker”(Jan Lindhagen, AB)”en levande klassiker”(Hans Levander, Svd)

"2019 fyller jag 92. Om jag inte dött eller blivit dement dessförinnan arbetar jag då fortfarande vid tangentbordet som skriftställare. Men har vid det laget rimligtvis inte mycket tid kvar. I sjuttiofem år, ända sedan jag som sjuttonåring började på Värmlands Folkblad har jag vid tangentbordet verkat publikt, först som journalist under volontärtiden, sedan som skriftställare. Efter mer än sju decennier alltså tid för en summering. Ja, även just det som varit och det som ännu är kontroversiellt. I Ett andra anstånd söker jag att i ord och i några viktiga bilder skära upp jaget ända in i pulpan. Det handlar om rannsakanden efter det att jag inte avled i sepsis på Karlskoga lasarett den 16 augusti 2015. Orden har nedtecknats allteftersom från augusti 2015 till juni 2018. Rannsakanden alltså. Inte biografi och än mindre en redovisning av vad jag skrivit och publicerat dessa senaste sjuttiofyra år. Om detta finns bibliografier och uppslagsverk. Här söker jag i stället att bortom skamgränsen skala jaget. Och att göra det i sin tid." Jan Myrdal"Jan Myrdals sista stora uppgörelse med sig själv, allt och alla, är omistlig läsning. Särskilt för fiender och motståndare som aldrig förstått hans storhet." Jan Guillou"En av våra största folkbildare." Åsa Linderborg, Aftonbladet"Jag blir helt utslagen. Myrdals vilja att till varje pris söka sanningen - jag har aldrig läst något liknande. Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell har varit väldigt viktig för mitt eget arbete med Min kamp." Karl Ove Knausgård

Alva och Gunnar Myrdal – världskända, hyllade och omdiskuterade. De var med och skapade 1900-talets svenska välfärdsstat, satt i regeringen, forskade, skrev, erhöll varsitt Nobelpris. På 1980-talet vände den politiska vinden och deras gärning sattes ifråga, samtidigt som äldste barnet Jan Myrdals bok Barndom publicerades. Plötsligt tyckte sig hela Sverige veta sanningen om familjen Myrdal. En familj skakades i grunden och än idag är domen hård mot framför allt Alva Myrdal. I De hemliga breven publiceras nu för första gången ett urval av de hittills okända brev, anteckningar och manus som Alva, Gunnar och Jan skrev 1920 – 1980-talet. Inledning Bosse LindquistEfterord och kommentarer Janken Myrdal och Kaj Fölster

Den här romanen utkom första gången på svenska 1948. Som författare stod då "Fredrik Uhlson”. ”Uhlson” var egentligen Strindberg, August Strindbergs juridiske (om än Inte biologiske) son. Han uthärdade större delen av kriget I Berlin, men riskerade hela tiden att gripas och skickas i koncentrationsläger, då hans tysiske far, Frank Wedekind stämplats som "Judenmischling” (blandrasjude). Sommaren 1943 vill han sätta sig i säkerhet i Sverige. Ett antal arvingar till August Strindberg krävde då att Friedrich Strindberg skulle fråntas sitt svenska medborgarskap. De fruktade särskilt att han tänkte "uppträda'. . . under namnet Strindberg”, vilket ju var hans rätta namn. 1945 smögs romanen ut under författarnamnet ”Uhlson” (skapat efter modern Frieda Uhl). Denna ögonvittnesskildring från det nazistiska väldet i Berlin fick inte alls den uppmärksamhet den förtjänade. 2002 försökte Jan Myrdal skipa historisk rättvisa genom att ge ut romanen under i författarens riktiga namn med en klargörande efterskrift. Men även den gången möttes romanen mest med en gäspning på kultursidorna. Gun Kessles och Jan Myrdals stiftelse gör därför nu, tjugo år senare, ett tredje försök att ge ut romanen och förmå nya läsare att upptäcka dess stora värde. FRIEDRICH STRINDBERG, född 1897 I Tyskland, död 1978 i Italien, var en svenske tysk journalist och författare. Hans mor var Frida Strindberg, född Uhl. Juridisk, men inte biologisk far var August Strindberg. Biologisk far var Frank Wedekind. Tack vare sitt svenska pass kunde han 1943 lämna Berlin som stod under allt hårdare allierade bombningar. I Sverige skrev han romanen Under jorden i Berlin som en av de första skildringarna inifrån av de kvarvarande judarnas kamp för att överleva och undkomma transporterna till koncentrationslägren. Efter kriget återvände Friedrich Strindberg till Västberlin där han arbetade som journalist till pensioneringen. Tillsammans med sin andra hustru, Utje Strindberg, hedrades han postumt som ”Rättfärdig bland folken” i Israel för sina insatser för ”Förintelsens offer och hjältar”. Romanen Under jorden i Berlin utkom under pseudonymen Friedrich Uhl på svenska och blev sorgligt bortglömd. Den har inte översatts till andra språk och det tyska originalet är förkommet,

Uppdaterad utgåva med ett nytt 27-sidigt efterord av författaren - "Efterskrift två generationer senare"Under några år i början av 1950-talet upplevde Jan Myrdal en intensiv passion tillsammans med Maj Lidberg. Det var också år av starkt politiskt engagemang, under vilka Myrdal började etablera sig som författare. Långt senare återvände han till denna omvälvande tid i Maj. En kärlek, en bok som fortsatte den serie »jagberättelser« som tog sin början med Barndom och det tidiga 1930-talet. Det var, skrev Myrdal själv i baksidestexten till första utgåvan från 1998, »en berättelse om kärlek i en bestämd tid, en bok där jaget utnyttjas för att öppna tiden. Inte minnas och skriva censurerat och omtolkat utan skriva mitt inne i dået«. I denna nyutgåva fortsätter minnesarbetet, när författaren lägger till ett förord och en utförlig avslutande kommentar. »Vår kärlek«, konstaterar han i den ursprungliga baksidestexten, »är inte bara en i långa stycken självvald blind erotisk besatthet där också själva den inre värdigheten offras; den är djupare än så, den är en stark politisk och intellektuell gemenskap. En kärlek som dock med nödvändighet sprängs upp.«JAN MYRDAL föddes 1927 i Stockholm. Han debuterade 1954 med romanen Hemkomst. Modernista har tidigare givit ut Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell.

August Strindberg, Schwedens größter Schriftsteller, kennen viele dem Namen nach, etliche haben Verfilmungen von ihm oder seine Theaterstücke gesehen und noch weniger haben ihn gelesen. Da am ehesten seine Theaterstücke und Romane. Am wenigsten sind seine historischen und politischen Schriften bekannt, die manchmal in Schweden wie Bomben einschlugen und die feine Gesellschaft auf die Palme trieben. Das brachte ihm scharfe Angriffe und Prozesse ein und sogar zu Auseinandersetzugen und Streit im Parlament führte. Diese Texte stellt uns Jan Myrdal mit ausführlichen Kommentaren hier vor.

När gatan tog mediemakt är ett praktverk i fyrfärgstryck med unika bilder från ett kort men viktigt skede i Frankrikes historia. Efter Frankrikes nederlag i slaget vid Sedan följde en kort period från september 1870 till maj 1871 då det blev möjligt att sprida bilder direkt till en publik utanför officiella och officiösa medier. Då utvecklades det politiska flygbladet med kraft och frenesi. Det ersatte tidningarna och kommenterade satiriskt och ibland grovt den politiska utvecklingen, det korrupta hovet, belägringen av Paris och, efter den 18 mars 1871, Pariskommunens korta existens. Utöver bilderna innehåller boken även en inledning av Jan Myrdal, en kronologi över det historiska förloppet, en presentation av den tryckteknik som användes samt rikliga uppgifter om bilderna och de konstnärer som skapade dem. Jan Myrdal och Gun Kessle samlade i många år på affischer, flygblad och karikatyrer från olika delar av världen och från olika historiska epoker. Bland detta finns även en unik samling med bilder från Pariskommunen 1870–1871. Ur den samlingen kommer det under våren 2016 att bli dels en utställning på Litografiska museet, dels en rikt illustrerad bok med titeln När gatan tog mediemakt. Boken är rikt illustrerad med reproduktioner av de bilder som spreds på gatan i Paris från september 1870 sedan kejsardömet upplösts till maj 1871 då Pariskommunen dränktes i blod. Bilderna skapades av konstnärer som i dag är i stort sett bortglömda.

»Jag blir helt utslagen. Myrdals vilja att till varje pris söka sanningen - jag har aldrig läst något liknande. Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell har varit väldigt viktig för mitt eget arbete med Min kamp.«Karl Ove KnausgårdSamtida bekännelser av en europeisk intellektuell av Jan Myrdal associeras ofta med en särskild tid. Det mytiska revolutionära sextiotalet och det reella sextiotalet: alla de förändringar som trots allt ägde rum. Myrdal var inte bara en tongivande socialist i Sverige, utan ett författarnamn på världsscenen. Så finns också andra uppfattningar om boken. En av dem är att Myrdals kritik bara blivit ännu mer aktuell med tiden. För att inte säga livsviktig, när mänsklighetens framtid står på spel med den globala kapitalismens framfart. Ytterligare en annan, oberoende av de förra, är att detta helt enkelt är stor litteratur. Få böcker som skrivits i bekännelsegenren har en lika stark språklig integritet som Jan Myrdals Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell [1964]. Med ett förord av Anders Ehnmark. Jan Myrdal föddes 1927 i Stockholm. Han debuterade 1954 med romanen Hemkomst. Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell var hans femte roman och andra jagbok.

De hundra skratten presenterar en serie anslående japanska träsnitt från Meiji-perioden (1868-1912) som numera ingår i Östasiatiska museets samlingar. Det är en bilddonation från Jan Myrdal och Gun Kessle. Träsnitten är gjorda av konstnären Kobayashi Kiyochika (1847-1915) och visar en japansk konstnärs "skildringar av kineser under det första sino-japanska kriget 1894-1895. Bilderna är exempel på det gobala fenomenet att bildmakare i krigets tjänst strävar efter att gestalta motståndarna ur ett rasistiskt perspektiv" skriver museiintendent Petra Holmberg i bokens inledning. Detta som ett sätt att mobilisera till våld och för att "förebygga att de egna utvecklar empati för den utpekade fienden". Denna samling träsnitt har en alldeles egen karaktär med starka färger och en mardrömslik bildvärld som kan föra tanken till barnböcker för vuxna. Träsnitten har en historisk roll i den japanska historien, de var bland annat bruksbilder som användes i vardagen.

Återställ orden! Det är nu 2011 hög tid att återställa orden från det sena svenska sextiotalet. Det gör jag genom att åter ge ut Moraliteter och Garderingar med Gun Kessles illustrationer. Nutida läsare behöver själva se hur problemen på vårt håll då formulerades. Både de allmänna och de individuella. Om de sätter sin lit till rådande allmän sanning om sextiotalet blir de lurade. På sjuttiotalet när det var om det svenska femtiotalet det hölls på att ljuga gav jag på Gidlunds ut en samling texter 1950 - 1961: ”Ett femtiotal”. Nu ger jag av liknande skäl ut dessa två samlingar. De skrevs som radioteater. Vann också priser. Avsikten var att med mina ord och Gun Kessles bilder medvetandegöra. Jag skalade inte bara Inga Eriksson och Peter Dahlbom och tillvarons Pettersson som man skalar lök ända ner i den lilla gröna kärnan utan använde naturligtvis även mig själv som preparat på obduktionsbordet. Läs! Jan Myrdal

Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell utkom 1964. Det är en självrannsakan i två led. Dels gäller det ansvaret för en väns död, det är historien om A, där ansvaret består i att veta men inte förhindra. Dels har vi samma ansvar i stort, där de intellektuella sägs veta och förstå, kanske en överdrift, men inte förhindra brottet. De kallas avslutningsvis för »medvetenhetens fnask«. [...] Man kan betrakta Samtida... - men också efterföljaren - som en bildningsroman. Det är bokstavligen en bildningsresa författaren företar. »Asien kastade om alla mina perspektiv.« Resan bär klassiska drag. Ny kunskap fordrar att gammal kunskap bryts ned: man måste glömma för att förstå. [...] Tavlan måste torkas ren från fördomar och självklara sanningar, kort sagt skitprat: tabula rasa. Sedan är en förändring möjlig. Det litterära företaget gömmer ett politiskt. [ur Anders Ehnmarks förord]Jan Myrdal föddes 1927 i Stockholm. Han debuterade 1954 med romanen Hemkomst. Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell var hans femte roman och andra jagbok. Pressrsöter »...scener med en förtätning som får mig att tänka på Strindberg, Ingmar Bergman.«Stig Larsson, Aftonbladet »[E]n av den svenska 60-talsradikalismens verkliga klassiker.«Lars Linder, Dagens Nyheter

Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell utkom 1964. Det är en självrannsakan i två led. Dels gäller det ansvaret för en väns död, det är historien om A, där ansvaret består i att veta men inte förhindra. Dels har vi samma ansvar i stort, där de intellektuella sägs veta och förstå, kanske en överdrift, men inte förhindra brottet. De kallas avslutningsvis för ”medvetenhetens fnask” [...] Man kan betrakta Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell som en bildningsroman. Det är bokstavligen en bildningsresa författaren företar. ”Asien kastade om alla mina perspektiv.” Resan bär klassiska drag. Ny kunskap fordrar att gammal kunskap bryts ned: man måste glömma för att förstå. [...] Tavlan måste torkas ren från fördomar och självklara sanningar, kort sagt skitprat: tabula rasa. Sedan är förändring möjlig. Det litterära företaget gömmer ett politiskt. [ur Anders Ehnmarks förord] Jan Myrdal föddes 1927 i Stockholm. Han debuterade 1954 med romanen Hemkomst. Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell var hans femte roman och andra jagbok.

Jan Myrdal, the son of Nobel Laureates Gunnar and Alva Myrdal, has become widely regarded as Sweden's most important writer and intellectual, with a national importance possible only in a country like Sweden. When he had a heart attack a few years ago, the largest daily newspaper, a sensational tabloid, Expressen, had its front page completely filled with a headline about it. On his 60th birthday cabinet ministers, labor leaders, religious leaders as well as writers and artists came to his door with gifts (he lives two hours from Stockholm). In this country, he is known mainly for his writing about China (Harrison Salisbury called Report from a Chinese Village a social classic) and Confessions of a Disloyal European, which the NY Times Book Review chose as "one of ten books of particular excellence and significance in 1968" in its Christmas book issue. But in Sweden he is the author of over 60 volumes of political commentary, art and literary criticism, history, novels, autobiography, poetry and plays, and has also curated exhibitions and regularly does documentaries for Swedish TV (recently a 13 part series on the history of political and social caricature, also printed as a coffee table book). Most recent volumes in Sweden are his collected art criticism and a huge art book "Five Years of Freedom," on a period in the 1830s when there was press freedom in France. Myrdal also curated an exhibition on the subject and was recently awarded the coveted honor, Chevalier des arts et des lettres, by the French government. Coming to terms with the third world has been a continuing concern of Jan Myrdal's books since the publication of Report from a Chinese Village, which Harrison Salisbury has called "a social classic." India Waits is an impassioned view of today's India—its complex origins and future prospects. It was written over a period of twenty years in which the author returned many times to the same places, the same people and the same questions. Myrdal visits the poorest villages and the largest cities, stays in a peasant guerilla camp and visits a model capitalist town. His talks with peasants and politicians, revolutionaries and capitalists show an India which will be strange and often shocking to readers accustomed to viewing India through British eyes. Myrdal confronts Western distortions of Indian culture and history; as he traces them back to the first encounters of East and West, both are revealed in the process. Here the people of India are encountered with an excitement of discovery made possible only by the greatest respect.