Jan Stolpe

Anders Bodegård är en av sin generations skick­ligaste översättare från polska och franska. Kontraband kontradans innehåller 30 av hans texter om sin verksamhet. Han skriver om författare som han har översatt och diskuterar problemen med att tolka dem. Han skriver om möten med några av Europas främsta poeter Wisawa Szymborska, Adam Zaga­jewski och diskuterar de svåra avvägningar som han ställs inför när han ska återge en så omstörtande författare som Witold Gombrowicz. Han resonerar om hur franska dramatiker kan låta på svenska, diskuterar frågor om ord, rytm, tonfall och mycket mer. Boken innehåller också några introduktioner till polsk idédebatt och politik. Kontraband kontradans utkommer till Anders Bodegårds åttioårsdag och för urvalet svarar kollegerna Lars Kleberg och Jan Stolpe. Den senare har också sammanställt en bibliografi över Bodegårds översättningar, artiklar och framträdanden i radio.

Michel de Montaignes vänskap med Étienne de La Boétie blev livsavgörande för författaren. De två utvecklade en ömsesidig förtrolighet som stimulerade dem båda, och för Montaignes del blev kontakten helt bestämmande för hans arbete med Essayer. La Boétie avled i unga år, och på väggen i sitt arbetsrum satte Montaigne upp en platta med text på latin där han hyllade minnet av »sin käraste, varmaste och närmaste vän, en vän som inte överträffas av någon i detta århundrade, den lärdaste och mest fullkomliga vän«. Vänskapen är också ämnet för en av hans Essayer, och när La Boétie avled skrev Montaigne ett långt brev till sin far där han ger en gripande skildring av den avhållne vännens sista tid. Brevet utges för första gången i svensk översättning i denna volym, som också innehåller Montaignes essay Om vänskap, båda i översättning av Jan Stolpe, och en av La Boéties dikter i tolkning av Lars-Håkan Svensson.

Aischylos trilogi Orestien med tragedierna Agamemnon, Gravoffret och Eumeniderna är den enda bevarade antika trilogin. I centrum står atridernas hus och hur svek och maktkamp leder till mord och hämnd. I slutet av sitt liv översatte poeten Ted Hughes Orestien till engelska och kort därefter översatte i sin tur poeten Lars Forssell Hughes version till svenska. En omdiktning av en omdiktning med andra ord, och med ett lysande resultatet. Här föreligger för första gången Forssells översättning i tryckt form och översättaren Jan Stolpe har skrivit både ett förord och kommentarer till verket.

Euripides är den yngste av de tre stora grekiska tragöderna, och Backanterna och Ifigenia i Aulis blev hans sista tragedier. De uppfördes först efter författarens död år 406 f. Kr. och bildar en magnifik slutpunkt på den klassiska grekiska dramatiken. I Backanterna kommer guden Dionysos till Thebe i Grekland och kräver att bli erkänd. Kung Pentheus möter honom med arrogans och misstro, och gudens hämnd blir grym – han är »oändligt fruktansvärd, och med oändlig mildhet«. I dramat ställs den övermodiga rationalismen mot den mogna livsvisdomen. I Ifigenia i Aulis drabbas den grekiska hären av stiltje på sin väg till Troja. För att ge grekerna förlig vind kräver gudinnan Artemis att deras ledare Agamemnon ska offra sin dotter Ifigenia. Agamemnon hamnar i en till synes olöslig konflikt, där kärleken till dottern ställs mot pliktkänslan och omgivningens tryck. Dramerna är översatta av Göran O. Eriksson och Jan Stolpe. Den senare har även skrivit förord och kommentarer.

”Vad heter det nu igen? är den försåtliga fråga som hela tiden mal i översättarens huvud. Naturligtvis är den ofrånkomlig – det ska ju nämligen bli svenska av alltihop, detta övergripande mål som aldrig får glömmas bort. Men vilken sorts svenska? Hur idiomatisk och lättflytande? Språket består inte av ord utan av fraser, har någon klok människa sagt.” Så skriver Kerstin Gustafsson i en av de texter om översättandets glädjeämnen och utmaningar som finns samlade i denna bok. Därmed sätter hon mjukt men bestämt fingret på allt det som översättaren måste beakta vid sidan om den elementära riktigheten. En översatt text ska ju helst ha ett tonfall, ett egensinne och en uppfinningsrikedom som svarar mot originalets. Och dessutom vara en levande text i sin egen rätt som förvaltar och förnyar det mottagande språkets litterära resurser. Den lexikaliskt korrekta översättningen av ett ord behöver inte nödvändigtvis vara rätt i praktiken. De inblickar i översättararbetet som Gustafsson och hennes kolleger Anders Bodegård, Janina Orlov och Jan Stolpe presenterar, visar bland annat hur verksamhetens båda centrala aspekter, den hantverksmässiga och den konstnärliga, förutsätter varandra. Risken att misslyckas finns ju alltid, men hör till. Utan risker inget liv. ”Översättning” skulle kunna översättas med ”äventyr”. Texterna har tidigare publicerats i "Språktidningen".

När Rousseau läste upp sina berömda Bekännelser på 1770-talet möttes han av en rungande tystnad, vilket sårade honom djupt. Därför skrev han dessa fiktiva dialoger mellan en intresserad utlänning vid namn Rousseau och en fientligt inställd fransman, ett slags försvar som är filosofens märkligaste verk. Översättningen har sin egen historia. David Sprengel (1880–1941), som var en både omstridd och lärd översättare, hade vissa problem med att avsluta det han en gång börjat. Han blev aldrig klar med noterna till denna tolkning. Jan Stolpe har slutfört hans arbete, och fyllt i de luckor som fanns i texten. Så nu kan Rousseaus dialoger presenteras på svenska för första gången. Han är en man, som snararesaknar ondska än han är god,en sund men svag själ, som tillberdygden, men ej praktiserar denoch som när en brinnande kärlektill det goda, men knappast självutför något gott. Originalets titel: Rousseau juge de Jean Jacques. Dialogues. Översättning: David SprengelFörord och noter: Jan StolpeNatur & Kulturs klassikerserie Levande litteratur startades 1925. Aktuella titlar i serien:Dante Alighieri"Den gudomliga komedin"Charles Baudelaire"Det ondas blommor"Charles Darwin"Om arternas uppkomst"Henrik Ibsen"Samtidsdramatik 1""Samtidsdramatik 2"Homeros"Iliaden""Odysséen"John Stuart Mill"Om friheten"John Milton"Det förlorade paradiset""Det återvunna paradiset/Simson i Gaza"Ovidius"Metamorfoser"Pindaros"Olympiska och pythiska oden""Nemeiska och isthmiska oden/Fragment"Sima Qian"Kinas förste kejsare"Jean-Jacques Rousseau"Om samhällsfördraget"Torquato Tasso"Aminta – ett herdedrama"Theokritos"Sånger"Henry David Thoreau"Walden"Vergilius"Aeneiden"

n ung man vid namn vid namn Marc-Antoine Calas är deprimerad och går och hänger sig. Men ett rykte gör snart gällande att det i själva verket är hans far som tagit hans liv för att hindra honom från att konvertera till den katolska tron; fadern, Jean Calas, är ju protestant. Och på denna bergfasta grundval åtalas och döms fadern för mord och avrättas medan sonen hyllas på gatorna som katolsk martyr. Rättsskandalen ifråga inträffar i Toulouse vintern 1761?­1762 och är utgångspunkt för Voltaires klassiska stridsskrift "Traktat om toleransen med anledning av Jean Calas död" (utgiven 1763). Voltaire går till att börja med igenom rättsskandalens många absurda inslag ? tack vare Voltaire och traktaten får Jean Calas och hans efterlevande så småningom upprättelse ? men vidgar snart perspektivet geografiskt och historiskt och låter diskussionen omfatta alla slags förföljelser och övertramp i tros­nitets och enögdhetens namn. Det är en text som har bevarat sin aktualitet i kraft av sitt tema och sitt rörliga och vitala språk ? en mycket stark plädering för vidsynthet och samexistens. Jan Stolpe svarar för den välkomna nyöversättningen och ett informativt förord som sätter in traktaten i dess historiska sammanhang. Filosofen och författaren Voltaire (François Marie Arouet, 1694?1778) var en av upplysningens främsta representanter och upphovsman till en lång rad verk på olika områden. Numera är han mest känd för sin satiriska roman "Candide" (1759), en uppsluppen drift med filosofen Leibniz tanke att vi lever i den bästa av världar. Voltaires idéer om rättvisa och tolerans ? framförda i bland annat "Traktat om toleransen" ? har haft ett mycket stort inflytande.