Janet Frame

Ansikten i vattnet är Janet Frames mäktiga och gripande dokumentation i romanform av sin mångåriga erfarenhet som intagen på nyzeeländskt mentalsjukhus under 1940- och 50-talen. Återkommande hot om lobotomi, tortyr med elchocker och ständiga förödmjukelser var hennes vardag under de här åren. Men också en inre värld av underligt klara känslor och tankar, syner och förnimmelser, korrespondenser och sammanhang som inte liknar någon annans. Till sist är det hennes okuvliga vilja att skriva om sitt helvete på sjukhuset, som river de murar som omgett henne. För att få vara i fred var Janet Frame tvungen att bedyra i boken att »ingen av personerna, inklusive Istina Mavet, har någon motsvarighet i verkligheten«, men ingen har betvivlat sanningshalten i hennes skildring av 1900-talsinstitutionernas människosyn. Ansikten i vattnet utkom 1961 som Frames andra roman. Den räknas i dag till de internationella klassikerna från och om förra seklet. I översättning av Annika Preis. Nyzeeländska JANET FRAME [1924-2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berättelser, 1951] oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gånger som en självklar kandidat till Nobelpriset.» Vilken enastående kvinna! Gå igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007»Zombifierad av droger och elchocker, skräckslagen, är Frames huvudperson Istina oförmögen att uppföra sig normalt och blir till sist också bestämd att möta den ultimata kuren: lobotomi... En av världens absolut bästa böcker om att leva i ett fängelse.« THE GUARDIAN»Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare någonsin.« PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973

'Owls Do Cry remains innovative and relevant' GUARDIAN 'Janet Frame was a unique and troubled soul whose luminous words are the more precious' HILARY MANTEL'Her dark, eloquent song captured my heart ' JANE CAMPIONOwls Do Cry is the story of the Withers family: Francie, soon to leave school to start work at the woollen mills; Toby, whose days are marred by the velvet cloak of epilepsy; Chicks, the baby of the family; and Daphne, whose rich, poetic imagination condemns her to a life in institutions. It is one of the classics of New Zealand literature and has remained in print continuously for fifty years. A fiftieth anniversary edition was published in 2007. Owls Do Cry is Janet Frame's first novel. She describes her idea behind it in the second volume of her autobiography:'Pictures of great treasure in the midst of sadness and waste haunted me and I began to think, in fiction, of a childhood, home life, hospital life, using people known to me as a base for main characters, and inventing minor characters'Regarded by many as one of the best New Zealand novels published, Owls Do Cry forms a loose trilogy with her two subsequent novels, Faces in the Water and The Edge of the Alphabet.

In A State of Siege, Janet Frame brings her signature playfulness to paint a thrilling psychological portrait. After the death of her invalid mother, Malfred Signal, a retired New Zealand art teacher, leaves her birthplace in the south for a beach cottage on a sub-tropical island in the north. Freed from endless lessons on still life and the dominating presence of her family, she hopes at last to be alone with nature and the ‘room two inches behind the eyes’. But the solitude she has sought mocks her with echoes of her past, when, one stormy night, an intruder pounds ceaselessly and inexplicably on her door. Propulsive yet poignant, A State of Siege is a mesmerizing exploration of the artistic process, of selfhood and loneliness, and of death and its counterpart: the need to survive, to live.

Toby Withers, a young man with epilepsy, leaves New Zealand after the death of his mother. While on board a ship to England, he meets Zoe, a middle-aged woman looking for a life of meaning and Pat, an Irishman who claims to have many friends but treats people with carelessness. Alike in their alienation, all three embark on a new life in London, piecing together an existence in the margins of the urban world. The Edge of the Alphabet, the third novel by Janet Frame, one of New Zealand’s foremost writers of the twentieth century, is a piercing, startlingly strange work about identity, the post-colonial experience and the search for connection in a lonely world, published here on the centenary of her birth with a new foreword by Catherine Lacey.

'Janet Frame's luminous words are the more precious because they were snatched from the jaws of the disaster of her early life. It is one of the classics of autobiography. She knew that a writer must search her soul in order to say anything that is essential' HILARY MANTEL'Janet Frame is the greatest New Zealand writer. She is utterly herself. Any one of her books could be published today and it would be ground-breaking' ELEANOR CATTONAfter being misdiagnosed with schizophrenia as a young woman, Janet Frame spent several years in psychiatric institutions. She escaped undergoing a lobotomy when it was discovered that she had just won a national literary prize. She then went on to become New Zealand's most acclaimed writer. As she says more than once in this autobiography: 'My writing saved me.'This edition contains all three volumes of Frame's autobiography: To the Is-Land, An Angel at My Table and An Envoy from Mirror City.'One of the most beautiful and moving books I have ever read . . . A masterpiece . . . Janet's autobiography had an enormous effect on me. She struck a blow right to my heart' JANE CAMPION, GUARDIAN 'One of the great autobiographies written in the twentieth century' MICHAEL HOLROYD, SUNDAY TIMES'All my preoccupations as a writer - my notions of home, beauty, madness of sorts and longing - come from her' MEG MASON

En av 1900-talets stora självbiografiska romaner»Lysande och oförglömlig.« Betyg: 5 av 5 - Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJEn ängel vid mitt bord är den bok som har kommit att definiera Janet Frames författarskap. Den ingick i en självbiografisk svit, där hon med romanförfattarens skicklighet och poetens känslighet byggde en säregen värld av sina minnen: livet som barn till fattiga järnvägsarbetare, tiden för studier och läsning och - inte minst - de många år då hon satt inspärrad på mentalsjukhus. Och slutligen: inträdet i författarnas spegelstad. »Förlust, död, jag såg allting filosofiskt: jag hade ju fortfarande mitt skrivande, eller hur, och om det blev nödvändigt kunde jag använda mig av min schizofreni för att överleva.« Glas, speglar, reflektioner, upplevelsen av att vara av­skild från omvärlden genom glasskivor eller sjukdomens brutna blick - den författare som växte fram ur denna bildvärld betraktas sedan länge som Nya Zeelands främsta genom alla tider. I översättning av Annika Preis. JANET FRAME föddes 1924 i Dunedin på Nya Zeeland. Under sin livstid publicerade hon elva romaner, fyra novellsamlingar, en diktsamling och en barnbok - samt den självbiografiska trilogi som lade grunden till hennes berömmelse och filmatiserades av Jane Campion 1990. Hon avled i födelsestaden år 2004.» En av de vackraste & mest rörande böcker jag läst. Ett mästerverk.« Jane Campion»En av de stora självbiografierna från 1900-talet.« Sunday Times

Narrated entirely from the viewpoint of a young insane woman, this novel provides a moving description of the horrific conditions in two New Zealand mental institutions. Published as part of a beautifully designed series to mark the 40th anniversary of the Virago Modern Classics.

Owls Do Cry is the first novel of one of New Zealand's most acclaimed classic writers, Janet Frame. Hailed as a masterpiece on first publication in 1957, it is comparable to Sylvia Plath's The Bell Jar and One Flew Over the Cuckoo's Nest by Ken Kesey.

Ansikten i vattnet är Janet Frames mäktiga och gripande dokumentation i romanform av sin mångåriga erfarenhet som intagen på nyzeeländskt mentalsjukhus under 1940- och 50-talen. Återkommande hot om lobotomi, tortyr med elchocker och ständiga förödmjukelser var hennes vardag under de här åren. Men också en inre värld av underligt klara känslor och tankar, syner och förnimmelser, korrespondenser och sammanhang som inte liknar någon annans. Till sist är det hennes okuvliga vilja att skriva om sitt helvete på sjukhuset, som river de murar som omgett henne. För att få vara i fred var Janet Frame tvungen att bedyra i boken att »ingen av personerna, inklusive Istina Mavet, har någon motsvarighet i verkligheten«, men ingen har betvivlat sanningshalten i hennes skildring av 1900-talsinstitutionernas människosyn. Ansikten i vattnet utkom 1961 som Frames andra roman. Den räknas i dag till de internationella klassikerna från och om förra seklet. I översättning av Annika Preis. Nyzeeländska JANET FRAME [1924-2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berättelser, 1951] oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gånger som en självklar kandidat till Nobelpriset.» Vilken enastående kvinna! Gå igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007»Zombifierad av droger och elchocker, skräckslagen, är Frames huvudperson Istina oförmögen att uppföra sig normalt och blir till sist också bestämd att möta den ultimata kuren : lobotomi... En av världens absolut bästa böcker om att leva i ett fängelse.« THE GUARDIAN»Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare någonsin.« PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973

Vera är modern som väljer att leva som blind. Erlene, hennes dotter, vägrar sedan länge att tala. Edward, fadern, har tagit sin tillflykt i ett avlägset land. Bortom dessa karaktärer arbetar ett medvetande som för länge sedan sprängt alla broar till de hemvana, införstådda tolkningarna av världen. För att i stället gestalta en egen, färgstark om än plågad verklighet. Med sin fjärde roman, Doftande trädgårdar för de blinda [Scented Gardens for the Blind, 1963], bevisade Janet Frame en gång för alla sin hypnotiska talang. Det är en roman som bedriver en bakvänd magi med språket, bländar med sin fantasi och tvingar läsaren att konfrontera skräck och ensamhet - men också inger hopp. I översättning av Marita Zonabend. Nyzeeländska JANET FRAME [1924-2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berättelser, 1951] oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gånger som en självklar kandidat till Nobelpriset.» Vilken enastående kvinna! Gå igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007»Helt enastående. Den här boken har den svårfångade kvaliteten som bara riktig litteratur har: den utmanar stereotyper och all gammal prydlig ordning.« SPARERIB»En skildring av mänskligt tillkortakommande, berättad med ett oförglömligt språk och med skönt bruten perception.« SUNDAY STANDARD»Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare någonsin.« PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973

Fyra syskon, Teresa, Toby, Francie och Daphne, letar skatter vid soptippen. Det är deras älsklingslekplats, fram till den dag då elden berövar Francie hennes unga liv. Och lämnar de andra åt sina darrande minnen. Barnen i den fattiga familjen Withers är vart och ett på sitt sätt utsatt i världen. Teresa, »Chicks«, skyddar sig som vuxen med en tillkämpad normalitet som hemmafru. Medan Toby, med sin epilepsi, och ännu mer Daphne, med sin »galenskap«, ser sammanhang som inga andra omkring dem. Instängd på mentalsjukhus sjunger Daphne från »det döda rummet« och utmanar läsaren med »bilder av stora skatter mitt i all sorg och förstörelse«; såsom nyzeeländska Janet Frame senare uttryckte sig om sitt eget liv och skrivande. Bara några år innan boken skrevs satt Frame själv inspärrad på sjukhus. Frågan är om tillvaron som en annorlunda människa och kvinna på 1900-talet har skildrats mer akut än i hennes första roman Ugglor gråter [Owls Do Cry, 1957]. I översättning av Marita Zonabend. Nyzeeländska JANET FRAME [1924-2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berättelser, 1951] oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gånger som en självklar kandidat till Nobelpriset.» Vilken enastående kvinna! Gå igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007»Det är sällan man ser en bok som vibrerar av helt fundamentala nerver, men Ugglor gråter är en sådan roman.« NEW LEADER»Isande poetisk.« JANE CAMPION, filmregissör av bl.a. Frame-filmatiseringen En ängel vid mitt bord»Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare någonsin.« PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973

Toby Withers är epileptiker, därför säger folk i hans nyzeeländska hemstad att han inte kan klara sig i världen. Fast besluten att motbevisa dem beger han sig till London för att skriva sin berättelse om Den försvunna stammen. På båten möter han två andra ensamma resenärer, Zoe Bryce och författaren Thora Pattern. Var och en med sin egen känsla av utanförskap. Thora är den som berättar historien för oss. Hon gör det med en växande känsla av att nästan leva utan språk - vid alfabetets gräns. Språket är för henne ett hårt handlingssystem för de rättanpassade. Ett system som bara genom okuvligt motstånd kan luras att spegla unika livskänslor; människor sådana de verkligen är. Som få andra romanförfattare under 1900-talet, själv med diagnosen schizofreni, uppbringade Janet Frame ett sådant motstånd. Karaktärerna i Vid alfabetets gräns [The Edge of the Alphabet, 1962] går hårda öden till mötes, bara för att de råkar vara annorlunda. I slutändan räddas de ändå av Janet Frames unika poetiska energi. I översättning av Marita Zonabend. Nyzeeländska JANET FRAME [1924-2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berättelser, 1951] oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gånger som en självklar kandidat till Nobelpriset.» Vilken enastående kvinna! Gå igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007»Väldigt få författare sedan Joyce har med sådan precision skildrat en värld av drömmar och illusioner. Genom hela Vid alfabetets gräns håller Janet Frame en stram balans mellan det komiska och det mörka, det alldagliga och det bisarra.« SATURDAY REVIEW»Vid alfabetets gräns knockade mig fullständigt. Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare någonsin.« PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973

Snowman, Snowman: Fables and Fantasies is a collection of whimsical and imaginative stories written by Janet Frame. The book is filled with charming fables and delightful fantasies that will transport readers to a world of magic and wonder. Each story is centered around a snowman, who serves as a symbol of the fleeting nature of life and the beauty of the winter season. The stories are filled with enchanting characters, from talking animals to mischievous fairies, and are sure to captivate readers of all ages. With its lyrical prose and charming illustrations, Snowman, Snowman is the perfect book to curl up with on a cold winter's night. This scarce antiquarian book is a facsimile reprint of the old original and may contain some imperfections such as library marks and notations. Because we believe this work is culturally important, we have made it available as part of our commitment for protecting, preserving, and promoting the world's literature in affordable, high quality, modern editions, that are true to their original work.

""The Reservoir: Stories and Sketches"" is a collection of short stories and sketches by acclaimed New Zealand author Janet Frame. The book features a diverse range of characters and settings, from a young girl's experiences in a mental institution to a woman's reflections on her life as a writer. Frame's writing is known for its vivid imagery and poetic language, and this collection is no exception. The stories explore themes of identity, memory, and the human experience, and are sure to captivate readers with their depth and emotion. Whether you are a fan of Frame's work or simply enjoy well-crafted short fiction, ""The Reservoir"" is a must-read. Extract From New Yorker, V38, January 12, 1963. This scarce antiquarian book is a facsimile reprint of the old original and may contain some imperfections such as library marks and notations. Because we believe this work is culturally important, we have made it available as part of our commitment for protecting, preserving, and promoting the world's literature in affordable, high quality, modern editions, that are true to their original work.