Jayne Svenungsson

Tron på en styrande, övergripande, himmelsk princip har följt människan genom historien. Mer än 80 procent av världens befolkning har idag en religiös tillhörighet och även i sekulära stater fortsätter religionen att spela en viktig roll. Det går inte att förstå politik och internationella relationer idag utan att inkludera religionen som en aspekt av det kulturella sammanhanget. Essäerna i denna antologi, som härrör från Engelsbergsseminariet 2014, spänner över en mångfald ämnen i dagens såväl som gårdagens samhällen. De utforskar religionen i relation till människans villkor och skildrar hur den manifesterar sig i individens egna upplevelser. För att förstå oss själva behöver vi också förstå religionen.

Vi lever alla omgivna av ett förflutet som på olika sätt påverkar nuet. Men hur ska vi förstå det förflutnas fortsatta verkan och närvaro i samtiden? Inom historieteori diskuterades länge frågan om vi kan veta något med säkerhet om det förflutna. Men under senare decennier har intresset snarare riktats mot de olika sätt på vilka det förflutna finns kvar och formar de efterkommande. En dåtidsorienterad historieskrivning har fått ge plats åt en som rör sig i relationer mellan olika tidsliga dimensioner. I takt med att den historiska tiden historiseras väcks nya frågor: Är det meningsfullt att tala om en sammanhängande fortskridande tid eller bör vi snarare tänka oss flera parallella, multipla och korsande tider? Hur ska vi förstå historisk tid efter att framstegstanken själv alltmer kommit att framstå som en konstruktion? Frågor om vår egen plats i ett historiskt landskap öppnar för nya sätt att tänka det historiska och att historisera, där genealogiska, arkeologiska, dekonstruktiva, konstellativa och andra former av motläsningar tycks öppna nya och olikartade dörrar till det förflutna, i dess skilda gestalter och verkligheter. "Den historiska tidens former" är den första fristående delen i trebandsverket "Historiens hemvist". Den samlar nitton forskare inom skilda ämnen som behandlar frågor om historiens slut, hemsökelser och gengångare, döda och odöda, postapokalyps och messianism, exil, narrativitet och genealogi, polytemporalitet, anakronism och tidens mångfaldigande. Sammantaget bidrar den till att ge nya kartor över det samtida historiska medvetandet i dess struktur och förvandling. Volymen är redigerad av Victoria Fareld, forskare i idéhistoria vid Stockholms universitet, och Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola, båda knutna till forskningsprogrammet "Tid, minne, representation".

Ny efterlängtad utgåva av Etty Hillesums dagböcker och brev. Etty Hillesum föddes 1914 i en judisk familj i Middleburg, Nederländerna. Hon studerade språk och arbetade som lärare i ryska. Under den nazityska ockupationen började hon skriva dagbok och mellan den åttonde mars 1941 och den sista anteckningen från tolfte oktober 1942 skapade hon ett av de omistliga vittnesmålen från andra världskriget. Fram träder bilden av en ung intellektuell i en ytterst utsatt situation. Hon beskriver sitt andliga sökande, kärlekslivet, familjen och vännerna, liksom hur situationen för nederländska judar blir alltmer desperat. Ett urval av hennes brev från uppsamlingslägret Westerbork återges efter dagboken. Etty Hillesum dog i Auschwitz den 30 november 1943. Detta är en utökad nyutgåva av Det förstörda livet som publicerades i Brita Dahlmans översättning 1983. Ytterligare två långa brev har inkluderats i översättning av Olov Hyllienmark. Utgåvan är ett urval av Etty Hillesums dagböcker, men har här redigerats för att visa vilka passager av dagböckerna som saknas. Med förord av professor Jayne Svenungsson och efterord av redaktören Daniel Pedersen.

For millennia, messianic visions of redemption have inspired men and women to turn against unjust and oppressive orders. Yet these very same traditions are regularly decried as antecedents to the violent and authoritarian ideologies of modernity. Informed in equal parts by theology and historical theory, this book offers a provocative exploration of this double-edged legacy. Author Jayne Svenungsson rigorously pursues a middle path between utopian arrogance and an enervated postmodernism, assessing the impact of Jewish and Christian theologies of history on subsequent thinkers, and in the process identifying a web of spiritual and intellectual motifs extending from ancient Jewish prophets to contemporary radicals such as Giorgio Agamben and Slavoj Zizek.

For millennia, messianic visions of redemption have inspired men and women to turn against unjust and oppressive orders. Yet these very same traditions are regularly decried as antecedents to the violent and authoritarian ideologies of modernity. Informed in equal parts by theology and historical theory, this book offers a provocative exploration of this double-edged legacy. Author Jayne Svenungsson rigorously pursues a middle path between utopian arrogance and an enervated postmodernism, assessing the impact of Jewish and Christian theologies of history on subsequent thinkers, and in the process identifying a web of spiritual and intellectual motifs extending from ancient Jewish prophets to contemporary radicals such as Giorgio Agamben and Slavoj Zizek.

"I Sverige har få lika kunnigt beskrivit och problematiserat Guds och religionens återinträde inom de senaste decenniernas filosofi och debatt som teologen Jayne Svenungsson. [...] Nu är hon tillbaka med en grundlärd och engagerande studie" (Håkan Möller, SvD)Vilket inflytande har det judiska och kristna arvet på det moderna politiska tänkandet? Jayne Svenungsson låter en utopikritisk historiesyn gå i dialog med en uppfattning som istället lyfter fram det profetiska löftets förmåga att inspirera till revolt mot förtryckande samhällsordningar. Jayne Svenungssons bok är en spännande och komplex historieskrivning som tar hänsyn både till ideologiska och teologiska spänningar, och som lägger en kunskapsrik grund för de diskussioner om religion och etik som idag förs av politiskt radikala filosofer som Giorgio Agamben, Alain Badiou och Slavoj Zizek. På kristallklar prosa visar Jayne Svenungsson att det bibliska arvets politisk-filosofiska betydelse är lika levande som någonsin. Den gudomliga historien är inte en. Den är en levande materia under fortsatt förhandling. Jayne Svenungsson är docent i systematisk teologi vid Teologiska Högskolan i Stockholm och verksam inom "Tid, minne, representation" - ett mångdisciplinärt forskningsprogram om historiemedvetandets förvandlingar. Hon har tidigare bland annat givit ut Guds återkomst (2004). "Det här är en bildningsbok, en kombination av idéhistorisk analys [...] och en kritisk granskning av delar av samtida politisk-filosofisk teori. De två aspekterna tar ungefär lika stor plats och befruktar varandra. Svenungssons analys av samtidsteorin är så historiskt informerad som man kan önska." Torbjörn Gustafsson Chorell, Respons 3, 2015"Svenungssons bok er svært relevant fordi den gir en grundig idéhistorisk bakgrunn for diskusjonen av hvordan den bibelske arven forvaltes i dagens politisk-filosofiske debatt. [?] kildearbeidet er solid og redigeringen glitrende; teksten er velskrevet, mens fotnotene gir god oversikt over feltet og et godt utgangspunkt for videre lesning. Dette gjør den til en svært god innføring i en spennende tematikk, og boken kan varmt anbefales både til studenter, forskere og andre interesserte." Stine Holte, Teologisk tidsskrift 3, 2015

Antologin "Tid för Europa. Gemenskap, minne, hopp" handlar om skilda sätt att föreställa sig och erfara tiden och hur dessa relaterar sig till politiska gemenskaper i Europa. I fokus står en tysk tradition som följs från Kant och upplysningens stora förhoppningarna fram till vår samtid, präglad av minnet av krig och förödelse, men också av apokalyptiska stämningar och ekonomiska kriser. Den tyska, filosofiska traditionen är i högsta grad relevant för det samtida Europa av flera skäl. Dels har den alltsedan Kants "Kritik av det rena förnuftet" ryckt in i den intellektuella diskussionens absoluta centrum och kommit att utöva ett dominerande inflytande, inte bara över det vi förstår som filosofi i snävare bemärkelse, utan även över angränsande akademiska discipliner, inom de offentliga debatterna och i formeringen av politiska rörelser. Tysklands enande kom också att innebära att den nya politiska enheten, det kejserliga Tyskland och sedan Weimartyskland, Tredje riket, och efterkrigstidens två tyska stater, intagit en central ställning i Europas historia och därmed också i den globala historien. Sedan den tyska återföreningen efter Berlinmurens fall har detta knappast förändrats; Tysklands roll i det samtida Europa förblir i många avseenden central. Men även det tyska tänkandet förblir aktuellt och gestalter som Kant, Hegel, Marx, Nietzsche och Heidegger utövar fortfarande en enorm dragningskraft på intellektuella och politiska rörelser över hela världen. "Tid för Europa. Gemenskap, minne, hopp" innehåller bidrag av Jon Wittrock, Rebecka Lettevall, Jayne Svenungsson, Anders Bartonek, Per Månson, Fredrika Spindler, Carl-Göran Heidegren, Marcia Sá Cavalcante Schuback, Hans Ruin och Victoria Fareld.

När Nietzsche utropade sitt "Gud är död!" satte han fingret på hur Gud förvandlats till en begreppslig idol. Sedan dess har Gud återvänt som ett av samtidens centrala filosofem. I Jayne Svenungssons studie möts Nietzsche, Heidegger, Levinas, Derrida och Gud. Sedan slutet av 1800-talet har det upprepats gång efter annan: Gud är död! Världen och människan står utan mening och mål, utlämnade åt sin egen intighet. Intet - nihil - tar Guds plats, nihilismen är det gryende 1900-talets religion och frågan om livets mening reduceras till ett rent semantiskt spörsmål. Men Guds frånfälle inom det västerländska tänkandet är en tvetydig händelse. För vem var det egentligen som Friedrich Nietzsche var ute efter då han, för drygt hundra år sedan, formulerade Guds dödsattest? Alla gudar? Eller blott den kristne Guden? Och, i så fall, hur förstod han denne Gud? Nietzsche var den förste som avslöjade att Gud inom den västerländska traditionen reducerats till en abstrakt, osinnlig avgud. När han utropar sitt "Gud är död!" formulerar han alltså en dödsdom över en Gud som av filosofin förvandlats till en blott begreppslig idol. Men nu har Gud - genom tänkare som Émmanuel Lévinas, Jacques Derrida och Jean-Luc Marion - återvänt till filosofin. Jayne Svenungsson är docent i systematisk teologi vid Teologiska Högskolan i Stockholm.