Jessica Sjöholm Skrubbe

Att förstå visuell konst – vad innebär det? Det grundläggande syftet i antologin Knowing visual art är att utforska hur två sammanvävda men radikalt olika kunskaps- och erfarenhetsområden möts i analysen av den visuella konsten: å ena sidan vetenskapen med sina metoder och epistemologiska rationalitet och å andra sidan upplevelsen av konstverkens visuella, materiella och expressiva styrka och dragningskraft. Åtta konsthistoriker bidrar med undersökningar av medeltida arkitektur, samtida videoverk, 1800-talsgrafik, antik skulptur samt målningar och teckningar från 1600- till 1900-talet. Deras ambition är att utforska och förstå kunskapsprocesser och kunskapsanspråk utan att reducera erfarenheten av den visuella konsten. What is it to know visual art? The fundamental purpose of this volume is to explore how two interconnected but radically different spheres of knowledge and experience meet in the analysis of visual art: the epistemological rationality of scholarly methods and the experiential (visual and material) power and appeal of artworks. Examining medieval architectural spaces, contemporary video works, 19th-century prints, Antique sculpture, and paintings and drawings from the 17th to the 20th centuries, eight art historians strive to analyse knowledge processes and claims without reducing the expressive powers of the artworks.

Based on hitherto overlooked archival material, this book reveals Nell Walden’s significant impact on the Sturm organisation through a feminist reading of supportive labour that highlights the centrality of collaborative work within the modern art world. This book introduces Walden as an ardent collector of modern and indigenous art and critically contextualises her own art production in relation to expressionist concepts of art and to gendered ideas on abstraction and decoration. Visual analyses highlight how she collaborated with professional and experimental women photographers during the Weimar era and how the circulation of these photographs served as a means to intervene in the public sphere of culture in interwar Germany. Finally, the book provides an analysis of Walden’s continuing work for Der Sturm after her voluntary exile from Germany to Switzerland in 1933 and highlights the importance of women’s supportive labour for the canonisation and institutionalisation of modern art in museums and archives. The book will be of interest to scholars working in art history, visual studies, and gender studies.

Based on hitherto overlooked archival material, this book reveals Nell Walden’s significant impact on the Sturm organisation through a feminist reading of supportive labour that highlights the centrality of collaborative work within the modern art world. This book introduces Walden as an ardent collector of modern and indigenous art and critically contextualises her own art production in relation to expressionist concepts of art and to gendered ideas on abstraction and decoration. Visual analyses highlight how she collaborated with professional and experimental women photographers during the Weimar era and how the circulation of these photographs served as a means to intervene in the public sphere of culture in interwar Germany. Finally, the book provides an analysis of Walden’s continuing work for Der Sturm after her voluntary exile from Germany to Switzerland in 1933 and highlights the importance of women’s supportive labour for the canonisation and institutionalisation of modern art in museums and archives. The book will be of interest to scholars working in art history, visual studies, and gender studies.

Der Sturm hette ett Berlinbaserat galleri och en konsttidskrift i 1900-talets början som sedermera blev ett välkänt begrepp som en av den tidiga modernismens rörelser. Der Sturms verksamhet kom att växa och utvidgas med internationella utställningsturnéer, höstsalonger och eget tryckeri. Grundaren till verksamheten var Herwart Walden, idag erkänd för sin pionjärinsats för den tyska expressionismen och italienska futurismen. Vid sin sida hade han en svensk kvinna: Nell Walden, född Roslund och uppvuxen i Landskrona. Sällan nämns hennes namn i litteraturen om Der Sturms verksamhet, men ny forskning visar på den centrala roll hon spelat som organisatör, förläggare, nätverksbyggare, skribent, utställningsproducent, ekonom och inte minst konstsamlare. I samband med utställningen med samma namn, ger Mjellby Konstmuseum ut boken Nell Walden och Der Sturm i samarbete med bland andra konstvetaren Jessica Sjöholm Skrubbe och den nederländska konstnären Maaike van Rijn. Syftet med utställningen och boken är att lyfta fram berättelsen om Nell Walden och rollen hon hade i Der Sturm. En viktig pusselbit är rekonstruktionen av Waldens omfattande konstsamling. Den visar på det stora nätverk Der Sturm byggde upp, och vilka konstnärer som Nell Walden ansåg viktiga och inspirerande. I utställningen återfinns internationella namn som Gabrielle Münter, Alexander Archipenko, Marc Chagall, Isaac Grünewald, Jacoba van Heemskerck, Sigrid Hjertén, Oskar Kokoschka, Franz Marc, Pablo Picasso med flera. Parallellt med det administrativa arbetet utvecklade Nell Walden också ett eget konstnärskap. Hennes konst tog sig tidigt uttryck i form av helt abstrakta, expressiva målningar och lekfulla collage, men Nell Walden kom också att formge miljöer, möbler, smycken, glas och keramik. Utställningen Nell Walden och Der Sturm pågår 14 maj-4 oktober 2015 på Mjellby konstmuseum i Halmstad.

Den som promenerar genom parker, öppna platser och bostadsområden i Sveriges städer träffar förr eller senare på skulpterad offentlig konst. I Stockholm hedras en av arbetarrörelsens hjältar med Norra Bantorgets Brantingmonument, i Gävle vilar Eric Grates "Gudinna vid hyperboreiskt hav" framför Rådhuset, Kristinehamn stoltserar med en Picassoskulptur och på skolgårdar i hela landet finns skulpturer av lekande barn eller björnar. Alla dessa konstverk är ett resultat av folkhemmets idéer om kulturens demokratisering. I det nya välfärdssamhället skulle konsten bli allas egendom." Skulptur i folkhemmet. Den offentliga skulpturens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940-1975" visar en representativ bild av folkhemmets offentliga skulpturer, diskuterar skulpturernas betydelse och presenterar deras funktion i den offentliga miljön. Skulpturerna sätts in i sitt historiska sammanhang genom en undersökning av de idéer och institutioner som låg till grund för deras spridning i offentligheten. Samtidigt granskas den offentliga skulpturens praktik och historieskrivning genom analyser av folkhemmets könsideologi och modernistiska ideal. Genusperspektivet aktualiserar frågor om vilka syften och vems intressen som styrde, men också om hur vi kan och bör förhålla oss till detta arv idag. Jessica Sjöholm Skrubbe, f. 1972, är konstvetare verksam i Uppsala och Stockholm. Detta är hennes doktorsavhandling.