Joakim Groth

Det är en tidig sommardag 1994 när Bror, kallad Jumbo, och Olga skall vigas i Johanneskyrkan i Helsingfors. Det är med blandade känslor Jumbos bror Enar har kommit från Sverige för att delta i den stora dagen. Inte heller den äldsta brodern Hogge känner sig helt lugn inför vad som komma skall, vilket inte enbart beror på bröllopstalet som han förväntas hålla på festen ute på Drumsö. Också de övriga bröllopsgästerna anländer med sina skiftande förväntningar och farhågor, och snart vidgas dagen då Jumbo och Olga blir ett par genom ett otal synvinklar. Bröllopsfesten är en kollektivroman som målar upp en fresk av människor från skilda miljöer och generationer. Joakim Groth utformar ett brett panorama över en tid som inte är alltför avlägsen men redan framstår som förlorad. Bröllopets sammanbindande tema - kärleksrelationen i olika former - löper som ett blodomlopp genom kvällens myller av stora och små skeenden.

I Familjealbum återvänder Joakim Groth till berättelsen om sin familj, denna gång i form av personliga minnen och återfunna dokument. Det är en inträngande tidsbild från 1960- och 1970-talets Helsingfors och en ungdom präglad av föräldrarnas tidiga död - händelser som författaren också tidigare skildrat i fiktion och dramatik. Men här är ljuset på scenen skarpare, mera avslöjande, och skildringen förgrenar sig i nya riktningar. Och som alltid när perspekti- vet är tillbakablickande ställs vi inför frågan hur autentiska våra minnen är. Eller är det bara minnet vi minns? Men Familjealbum är inte enbart ett porträtt av för- fattaren som ung, det skildrar också hans föräldrar och närstående under en tid han själv inte har upplevt. Genom dagböcker, brev och dokument förflyttas vi från inbördeskriget i Lovisa till en ung kvinnas kärlek i krigets Kotka, från de ödeläggande bombningarna i Hamburg till kvinnofängelset i Tavastehus i början av 1950-talet. I denna fängslande väv av dramatik, dokumentation och vardagsliv infrias inte alltid förhoppningarna och man får göra så gott det går. ”Men vad kan man. Vi är bara mänskor.”

Joakim Groths nya roman är en brett upplagd skildring av tre bröder som unga män i ett helsingforsiskt 70- och 80-tal, en livsmiljö dominerad av politik, kärlek och litteratur. Holger etablerar sig som författare, Enar blir teaterregissör, Jumbo har svårt att hitta sin väg; alla tre söker de sin plats i världen likväl som någon att dela den med. I romanens avslutande del sammantvinnas och kulminerar berättelsens trådar i en kväll på kulturkrogen Härkä och en efterföljande kaotisk fest där den mellersta brodern, Enar, ännu en gång sträcker sig efter sin lycka, i hopp om att den till slut av tiden har förvandlats till ett öde. Tre bröder är en gammaldags modernistisk roman som varierar formspråk och berättarperspektiv, förenar det dokumentära med det fiktiva och beskriver en förgången tidsmiljö i dess djup och mångfald.

Remont är en komedi med mörka undertoner om tre syskon med sina familjer och nyfamiljer som träffas för att enligt tradition fira midsommar i ett litet och pietetsfullt renoverat torp. Allt är som det brukar, fast på ett annat sätt än det brukar och med katastrofen väntande bakom hörnet. Under kvällens lopp talas det en hel dem om tillvarons stora frågor, mänskors öden avgörs, däremellan försöker man fira midsommar så gott det går. I Joakim Groths karaktäristiska stil blandas lågt och högt, det vardagligt igenkännliga med det existentiella, komiken med de stora känslorna.

Eros och psyke, dramatisering av Marina Meinander. Människoflickan Psyke får gifta sig med gudasonen Eros på ett villkor: Hon får inte se sin man. Hennes systrar blir avundsjuka på hennes lycka och inbillar henne att hon lever med ett monster. Hon måste givetvis få se honom.

En teaterkritikers död är en tragikomedi om en regissörs vedermödor, till lika delar satir och moralitet. Huvudpersonen Karlo Menning har fått se sin senaste teateruppsättning bli utskälld i dagspressen och frunden för hans tillvaro börjar vackla. Fastän händelserna utspelar sig i teaterns värld vidgar sig bilden till ett allmännare spel om att bli sedd och bedömd. Vi är på en gång betraktare och betraktade, också inom oss själv. Men i hur hög grad är min uppfattning om mig själv beroende av din bild av mig, i hur hög grad är du beroende av min bild av dig? Och vad händer när de bilderna kolliderar med varandra?