Johan Persson

Sverige är på väg att gå sönder. Ett terrorattentat under Almedalsveckan blev starten på ett läge där staten inte lyckas återta kontrollen. Ariana är inrikesministern som driver ett helt oprövat, desperat försök att vända utvecklingen som benämns Omstarten. Omstarten är en tidsbegränsad men stenhård samhällsreform som lovar att pressa tillbaka kriminalitet, korruption och bidragsfusk. Världen tittar på med en blandning av fascination och oro. Samtidigt sker ett oväntat teknikgenombrott, något som kan förändra spelreglerna för allt från säkerhetspolitik till vardagsliv. Ariana har ett förflutet som forskare och dras tillbaka in i projektet när tecken på läckor och sabotage börjar dyka upp. Någon försöker påverka Omstarten inifrån, och varje åtgärd får konsekvenser som sprider sig snabbare än någon hinner förstå. Hexorna - Omstarten är en tät framtidsthriller om makt, moral och ansvar, med högt tempo, svart humor och en obehaglig blick på hur långt ett samhälle kan gå för att ta tillbaka kontrollen.

"Vi är beredda att förhandla om fångarna." "Och vad skulle ni kunna erbjuda oss haha" Ivy är expert på att ställa till det för sig. När hennes klass ska åka iväg på övernattningsutflykt hamnar hon snabbt i ett spindelnät av problem. Tanken är att hon och Hjalmar ska bli ihop, men när ett yttre hot äventyrar hela klassresan hamnar de på varsin sida i en omröstning som tar fram det allra värsta i henne. Kan hon rädda klassresan och samtidigt bli ihop med Hjalmar? Eller kommer hon förlora allt? Bara Ivy är en berättelse om identitet, vänskap och den första kärleken. Det är en fristående uppföljare till Johan Perssons Ivy vs Ivy som belönades med Sveriges Författarförbunds debutantpris Slangbellan för årets bästa debut inom barn- och ungdomslitteratur 2024.

Vinnare av Slangbellan för bästa debut 2024! - Det går en osynlig linje precis här, sa Ivy och ritade med pekfingret från den ena sidan av bordet till den andra. Se till att inte lägga dina biblar här för då blir det bokbål! Hjalmar tog upp sitt finger i luften. Sedan lät han det sakta falla ner mot bordet samtidigt som han höll ögonkontakt med Ivy. Fingret landade fem centimeter in på Ivys sida.- Nästa gång kanske jag har med mig en snorkråka. Tolvåriga Ivy ska lämna in en tavla till Konstmuseets prestigefyllda höstutställning. Det finns bara ett litet problem. Hon är långt ifrån klar och deadline är imorgon. Ska hon ha minsta chans att bli färdig måste hon gå till skolan, hålla låg profil och sedan springa hem och fortsätta måla. Men dagen blir inte som Ivy tänkt sig. Inte alls... Ivy vs Ivy är ett konfliktfyllt relationsdrama om vänskap och identitet, riktad till barn i mellanstadieålder och uppåt.

Det här är en bok till dig som har förlorat en betydelsefull person. Om det svåraste som kunde hända faktiskt har hänt och ditt liv har förändrats. Det är en minnesbok där du kan samla minnen och svara på frågor om din saknade person. Här får du också lära dig mer om sorg och hur livet kan kännas och bli efter att en person har dött. Boken är skriven av en psykolog och en kurator och är gjord för att passa barn och unga i olika åldrar. Du kan läsa och skriva i den ensam eller tillsammans med någon du tycker om. Boken är gjord för att göra det lite lättare att prata om de svåra och viktiga ämnena.

I läckande gummibåtar och murkna fiskeskutor lyckades mer än en miljon människor ta sig över Medelhavet till Europa under flyktingkrisens år 2015. Fyra år senare anlände bara drygt 110 000 personer och EU-ledare utropade triumferande krisen över. Men vad döljer sig bakom de låga siffrorna och talet om framgång? Anna Roxvall och Johan Persson reser i den europeiska migrationspolitikens spår genom Afrika, där auktoritära regimer anlitas som gränskontrollanter, bistånd byts mot migrationsbekämpning och liv och död bleknar bort ur statistiken. Vi får följa människorna som korsar förrädiska öknar, frontlinjer och stormiga hav för att ta sig till Europa. Vi får också möta gränsbevakare, hänsynslösa krigsherrar och pressade beslutsfattare. De första är fast beslutna att nå fram, de senare fast beslutna att stoppa dem till varje pris. Till varje pris Europa inifrån är den tredje delen i en reportageserie som skildrar människor och platser långt bortom mediernas strålkastarljus. Tidigare delar i serien är Burundi inifrån (2017) och Att svika ett folk (2018).

»Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.«Aftonbladet»En riktig bladvändare.« Göteborgs-PostenNY UPPLAGA 2019! Inklusive ett uppdaterat kapitel om Johans och Martins väg tillbaka till ett vanligt liv, deras kamp för de fängslade journalistkollegorna och hur de genom nya projekt fortsätter att rapportera från världens mest plågade platser. JOHAN & MARTIN: »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har. Friheten att själv bestämma vem man är.« »Allt annat än att 438 dagar blir en svensk reportageklassiker är otänkbart.« Expressen

En reportagebok i ordets bästa mening Aftonbladet Att svika ett folk Västsahara Inifrån är berättelsen om Afrikas sista koloni om 40 år av dammig väntan och en bortglömd kamp för självständighet. Det är också en berättelse om stormaktsspel, svek och en svensk utrikespolitik som ger eko över Saharas sanddyner. Anna Roxvall och Johan Persson reser genom oändliga öknar, ockuperat land och ekande FN-korridorer. På vägen möter de ärrade gerillakrigare, väderbitna nomader och luttrade toppolitiker, när de tillsammans söker svar på vad det är som gör att ett helt folk gång på gång offras för realpolitiken och vad som återstår när den sista diplomatiska dörren stängs. I Att svika ett folk möter författarna människor som har fått se sina rättigheter malas till grus i fyra decennier. Parallellt gräver de ned sig i den svenska kursändringen i Västsaharafrågan. Resultatet är ett närgånget reportage i text och bild där sanden och frustrationen knastrar mellan sidorna. "Genial presentation", "bladvändarspännande undersökande reportage." Expressen"Tidlös, suverän journalistik i nyskapande pappersform. Medievärlden Om författarna: Johan Persson och Anna Roxvall är två prisbelönta journalister som har arbetat ihop i drygt elva år. Tillsammans har de rapporterat från såväl kriget i östra Ukraina som flyktingkrisens Grekland, men främst har de fokuserat på konfliktområden i Afrika. Deras reportage karaktäriseras av ett nära samspel mellan text och bild, alltid med en stor respekt för den lilla människan. Johan Persson är känd som en av författarna till 438 dagar, som bland annat nominerades till Augustpriset 2013. Anna Roxvall tilldelades Nils Horner-priset 2017.

Våren 2015 är det lilla afrikanska landet Burundi en världsnyhet. I strid med konstitutionen planerar presidenten att ställa upp för omval till en tredje mandatperiod, och nu vibrerar gatorna av folkliga protester. Så väcks hoppet om att Burundi ska utgöra startskottet till en afrikansk vår som ska sprida demokrati och reformer över kontinenten. Men så börjar huvudstaden skaka av explosioner. Om morgonen flyter liken i floden. Anna Roxvall och Johan Persson bestämde sig för att på plats följa utvecklingen i Burundi, långt efter att omvärldens strålkastarljus försvunnit därifrån. Från gatustrider i Bujumbura till de växande flyktinglägren på Kongo-Kinshasas höjder har de mött tortyrens offer och mödrarna vars söner dödats i korselden, men även människorna som har valt att göra motstånd, beväpnade med kalasjnikovs, mikrofoner eller Gud. Med tusentals döda och över 300 000 flyktingar är Burundi snabbt på väg att bli en av Afrikas största flyktingkriser. FN utfärdar regelbundna varningar för att landet står på randen till ett nytt inbördeskrig och, möjligen, ett nytt folkmord. När folk väl har börjat döda är en högaktuell bok, skriven parallellt med konfliktens utveckling. Den visar på en allt tydligare trend som sprider sig över hela kontinenten, där åldrande härskare gör allt för att klamra sig fast vid makten, men samtidigt stöter på ett allt hårdare motstånd. I skärningspunkten föds ett hämningslöst våld, men även ett glödande hopp. Formatet är helt nytt: en hybrid mellan den klassiska reportageboken och det snabbare nyhetsmagasinet, med lika stort fokus på bild som på text.

When the war on terror became a war on journalists. This book would not exist if things had not gone off the rails. On the night of 28 June 2011, we risked everything when, under cover of darkness, we slipped across the border between Somalia and Ethiopia. We wanted to investigate how relentless oil prospecting was affecting people in the closed-off and conflict-ridden region of Ogaden. Our goal was to go beyond the alarmist reports, or the descriptions provided by refugees to get at the truth using our own eyes and ears. Five days later we lay shot and bleeding in the desert sand. But in that very moment when the original assignment died, another story began. A story of legal tampering, propaganda, and geopolitical manoeuvring. After a Kafkaesque trial we were sentenced to eleven years in prison for terrorist offences. We were far from alone. Streams of journalists and ­politicians, as if on a conveyor belt, were being imprisoned for refusing to be at the beck and call of the dictatorship. Our investigation into oil had turned into a story about ink. Everyday life turned into a battle for survival in the notorious Kality Prison. On a cement floor under a corrugated iron roof in a world of deadly diseases, beatings and oppression we carved an existence based on rigid adherence to routine. Despite our shoe-laces and our freedom of speech being taken from us, we struggled to hold on to the most valuable thing in the world. The freedom to determine ones own identity. /Martin Schibbye & Johan Persson "438 Days" is one of the best-selling non-fiction books ever in Sweden, and is about to be turned into a motion picture. It has been unanimously hailed by critics as a real page-turner, utterly outstanding and extremely well-written, captivating and fascinating. Its authors have received numerous prizes, among them the Anna Politkovskaya Memorial Award and Reporters Without Borders Press Freedom Prize.

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET! »Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.« Aftonbladet Originalutgåvan av den här boken tar slut i Istanbul, precis innan Martin Schibbye och Johan Persson återvänder till Sverige. I pocketen berättar de nu om tiden som följde på de 438 dagarna i etiopisk fångenskap: om utmaningarna med att anpassa sig till den svenska vardagen och om sin glädje över att på nytt komma igång med det journalistiska arbete de brinner för. Dessutom: hur påverkades Sveriges relation till Etiopien, vad blev det av Lundingruppens investeringar i Ogaden och vad tycker egentligen Johan och Martin om svenska UD:s agerande? Också i pocketen: helt nya bilder från Johans och Martins tid i Kalityfängelset! JOHAN PERSSON OCH MARTIN SCHIBBYE BERÄTTAR: »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik. Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.«

/LÄTTLÄST/438 dagar satt journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson i fängelse i Etiopien. Etiopien är lugnt och fredligt, säger landets ledare. Ändå flyr tusentals människor därifrån. Flyktingarna berättar om hur etiopiska soldater mördar människor och bränner ner byar. Martin och Johan bestämde sig för att själva resa till Etiopien. De ville fotografera och skriva om vad som verkligen händer där. Men efter bara några dagar i landet blev de skjutna av polisen, fängslade och anklagade för terrorism. Martin Schibbyes och Johan Perssons unika ögonvittnesskildring är bearbetad till lättläst av journalisten Mats Ahlsén, tidigare chefredaktör på nyhetstidningen 8 Sidor. Lättlästnivå: 6(1 är lättast och 6 svårast)

Johan Persson ja Martin Schibbye, kolmikymppiset ruotsalaismiehet, lähtevät kesäkuussa 2011 jutuntekoon Etiopian kiistanalaisille Ogadenin öljykentille, missä toimii myös ruotsalaisomisteinen Lundin Petroleum -yhtiö. He siirtyivät maahan laittomasti ilman viisumia Somaliasta Ogadenin vapautusrintaman sissien avustuksella. Alkaa tapahtumaketju, josta ei käänteitä puutu. Etiopialaissotilaat ottavat miehet kiinni heinäkuussa. Oikeudenkäynnissä kaksikolle lätkäistään 11 vuoden vankeustuomio terrorismista. Kakkua ei istuta siistissä ruotsalaisvankilassa vaan Kalityssa, jossa samassa seinättömässä salissa istuu, nukkuu, syö, tekee tarpeensa ja tappelee kymmeniä miehiä. Eri kansallisuuksia, eri uskontokuntia, eri rikoksia. Kuumuus on sietämätön, samoin öiden kylmyys, lämmin vesi on harvinaista ylellisyyttä, kylmääkään ei aina tule, ruokavalio on niukka ja mielenterveys uhattuna. Kirja etenee kuin seikkailu, ja jännitys tiivistyy niin, että unohtaa lukevansa tositarinaa. Juonen käänteisiin eläytyy täysillä vaikka tietääkin pyörityksen päättyvän onnellisesti. Vankilaelämän ja vapautusneuvottelujen lisäksi kirja kertoo Etiopian diktaattorimaisen pääministerin Meles Zenavin hirmuhallinnosta, ihmisoikeuksien ja sananvapauden loukkauksista, öljynhimosta ja suurvaltapolitiikasta. Kirja perustuu enimmäkseen Perssonin ja Schibbyen salaa pitämiin päiväkirjoihin, jotka heitä tapaamassa käyneet omaiset ja Ruotsin valtion edustajat kuljettivat vankilan ulkopuolelle.

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET! »Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.« Aftonbladet »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik. Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.«