JOHAN REDIN

Åren 1968 1988 förändrades de sociala mönster som präglat Sverige sedan generationer. Allt ifrågasattes i världens modernaste land. Nya uttrycksformer, nya friheter och nya sätt att leva utvecklades. Men utvecklingsoptimismen utmanades av återkommande kriser. Individen ställdes allt mer i centrum. Kollektivismen började lösas upp.

Vi lever alla omgivna av ett förflutet som på olika sätt påverkar nuet. Men hur ska vi förstå det förflutnas fortsatta verkan och närvaro i samtiden? Inom historieteori diskuterades länge frågan om vi kan veta något med säkerhet om det förflutna. Men under senare decennier har intresset snarare riktats mot de olika sätt på vilka det förflutna finns kvar och formar de efterkommande. En dåtidsorienterad historieskrivning har fått ge plats åt en som rör sig i relationer mellan olika tidsliga dimensioner. I takt med att den historiska tiden historiseras väcks nya frågor: Är det meningsfullt att tala om en sammanhängande fortskridande tid eller bör vi snarare tänka oss flera parallella, multipla och korsande tider? Hur ska vi förstå historisk tid efter att framstegstanken själv alltmer kommit att framstå som en konstruktion? Frågor om vår egen plats i ett historiskt landskap öppnar för nya sätt att tänka det historiska och att historisera, där genealogiska, arkeologiska, dekonstruktiva, konstellativa och andra former av motläsningar tycks öppna nya och olikartade dörrar till det förflutna, i dess skilda gestalter och verkligheter. "Den historiska tidens former" är den första fristående delen i trebandsverket "Historiens hemvist". Den samlar nitton forskare inom skilda ämnen som behandlar frågor om historiens slut, hemsökelser och gengångare, döda och odöda, postapokalyps och messianism, exil, narrativitet och genealogi, polytemporalitet, anakronism och tidens mångfaldigande. Sammantaget bidrar den till att ge nya kartor över det samtida historiska medvetandet i dess struktur och förvandling. Volymen är redigerad av Victoria Fareld, forskare i idéhistoria vid Stockholms universitet, och Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola, båda knutna till forskningsprogrammet "Tid, minne, representation".

Den tunna ytan är en utställning av konstnären Hanna Ljungh på Marabouparken konsthall i Stockholm (22 oktober 2022 – 22 januari 2023). Ljungh ägnar sig åt ett konstnärligt undersökande av den materia vi benämner som sten, mark, jord, land och berg. Hon utforskar relationen mellan det organiska och det oorganiska, mellan människan och berget. Här ingår tankar om antropocen, resursfördelning och vad vi människor ytterst består av. På Marabouparken tar Ljungh sig an rummen spatialt i uppstigande och nedstigande riktningar. Utställningen är en genomlysning av konstnärskapet med trådar bakåt till äldre verk och filmer tillsammans med flera nyproducerade verk. Hanna Ljungh är född 1974 i Washington D. C., USA, bosatt och verksam i Stockholm. Hon är utbildad på Parsons School of Design i New York (BFA) och på Konstfack i Stockholm (MFA). Hennes arbeten har ställts ut på bland annat Moderna Museet i Malmö, Kunsthall Trondheim, Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm, Fotografisk Center i Köpenhamn, Lokal 30 i Warszawa, Kumho Museum of Art i Seoul, ArkDes i Stockholm samt på Luleåbiennalen 2020 i Malmberget.

Åren 1947 1967 förändrades Sverige i snabb takt. Den tekniska utvecklingen och den ekonomiska tillväxten saknade motstycke och lade grunden inte bara för ett ojämförligt välstånd utan också för djupa sociala och kulturella förskjutningar. Allt som hade tagits för givet utmanades. Radikalism fick ett egenvärde. Avantgardet blev mainstream. Med texter av bland andra Yvonne Hirdman, Kalle Lind, Birgitta Holm.

Hanna Ljungh utforskar relationen mellan det organiska och det oorganiska, mellan människan och berget. Hon ägnar sig särskilt åt den materia vi benämner som sten, mark, jord, land. Här ingår tankar om antropocen, resursfördelning och vad vi människor ytterst består av. I boken Anatomy of a Descent presenteras Hanna Ljunghs arbete genom ett urval av hennes verk från åren 2011–2018. Texterna som följer verken är författade av filosofen och konstkritikern Lars-Erik Hjertström Lappalainen, musikkritikern och estetikforskaren Johan Redin samt poeten Jonas Gren. Därtill finns ett utdrag ur Jonna Bornemarks bok Det omätbaras renässans (2018), med ett samtal mellan curatorn Lisa Rosendahl och Hanna Ljungh infogat som marginalnotiser i texten. Bokens olikfärgade papper, liksom inslag av kalciumark, ger kopplingar till de material och rum som Ljungh arbetar med. Genom typografiska kompositioner och inverteringar visualiserar textmassorna olika lager och nivåer, i höjdled såväl som i sidled. Ett urval av objekten i serien Curiosity Cabinets: You, me, rock, mountain: commodities of the quantified universe (2017–2018) samt performance- och ljudinstallationen Seismic Event (2017) förmedlas genom grafisk representation utförd av Sandra Praun & Oscar Guermouche. Specialutgåvan är kompletterad med detaljer från I Am Mountain – Measurements (2015). Verket består av ett mullrande ljud baserat på Hanna Ljunghs inläsningar av höjdmätningar av Kebnekaises sydtopp sedan 1880. En av konstnären egenkonstruerad seismograf reagerar på ljudet och registrerar det på en rullande pappersremsa. Delar från utskriften utgör specialutgåvans omslag. I Am Mountain – Measurements visades för första gången 2016 på Anna Bohman Gallery (tidigare AnnaElle Gallery) i Stockholm. Utskriften till omslaget gjordes på utställningen ARKTIS på Biologiska museet i Stockholm, 16 september 2018. Varje omslag är unikt samt stämplat och signerat.

La rjungarna i Sai s av Novalis (1772 1801) utkom postumt a r 1802. Det a r ett poetiskt romanfragment som ba de beskriver Novalis naturfilosofi och naturmystik. Naturen a r ha r inte blott det yttre, utan hela det sa tt som ma nniskan a r i va rlden. En fascinerande och vacker text i o versa ttning av Margaretha Holmqvist. Estetik- och Novalisforskaren Johan Redin har skrivit ett efterord som samtidigt la ser La rjungarna i Sai s mot den dagsaktuella miljo filosofiska debatten och redogo r fo r dess historiefilosofiska bakgrund.

"Kokgropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar" utmanar läsaren att reflektera över människans plats på jordklotets tunna skorpa. Det är en kokbok för matlagning i skogsmark, med rätter tillagade ovanpå ett planerat slutförvar av kärnbränsle. I boken "10°C - Recept från Forsmarks skärgård" från 2016, kombinerade konstnärerna Carl Johan Erikson och Karin Willén matlagning, kärnkraft och konst i kokbokens form. Boken samlade recept för strömming och abborre fångad i närheten av kylvattenutloppet från Forsmarks kärnkraftverk. I sin nya bok "Kokgropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar" fokuserar Erikson och Willén istället på aktiviteten och platsen, och har flyttat ut sin matlagning i skogarna sydost om Forsmarks kärnkraftverk. De har grävt kok- och syragropar i markytan som täcker det urberg som i framtiden planeras härbärgera ett slutförvar för uttjänt kärnbränsle. Genom att laga och äta mat utomhus skapar de en relation till skogen och närmar sig komplexa frågeställningar där människans tid ställs mot geologisk tid och det radioaktiva avfallets mångtusenåriga framtid. Boken innehåller sex vardagliga recept. Aktiviteterna – grävandet och tillredningen av rätterna – är omsorgsfullt och vackert dokumenterade och boken är utsökt formgiven av Johanna Finne. Bokens matta papper, de jordnära kapiteltexterna och fotografierna som kryper nära markytan gör bläddrandet i boken till en taktil upplevelse. "Vad är en jord?", frågar sig filosofen Johan Redin i bokens efterord, som handlar om hur vi uppfattar den planet vars yttersta skikt vi befolkar: "På sätt och vis kan jorden betraktas som den stora glömskan, så självklar för oss att den är osynlig […] Jordens hjärta är oss fjärran, därför uppfattar vi också att jordens liv försiggår på dess tunna hud och i biosfärens samspel mellan mark och himmel.” Boken vann pris i tävlingen Årets svenska måltidslitteratur 2019 i kategorin "Livsstilslitteratur". Juryns motivering: "Matlagning i kokgrop för närmast tankarna till exotiska tradioner i fjärran länder, men författarna visar med stort allvar skogens möjligheter i skogen i Roslagen. Boken är avväpnande i sin ambition att visa hur naturresurser från bär, vilt och svamp med kött kan nyttjas, och detta med riktigt skogsmurriga bilder."