Johanna Ilmakunnas

Fritid men också arbete. Livet på herrgårdar och i Stockholms adelspalats, där högreståndsfamiljernas internationella mat- och shoppingvanor samsas med tjänstefolkets sysslor, träder fram i pregnanta bilder av 1700-talets sällskapskultur.

Hur kunde det dagliga livet i 1700-talets Europa te sig? Med hjälp av korrespondens, dagböcker och räkenskaper, men också av föremål, konst och hantverk, ger Johanna Ilmakunnas en inblick i människors vardag – deras sysslor och sysslolöshet. Hon presenterar tidens olika göromål och låter läsaren möta enskilda levnadsöden. Flertalet är adels- och ståndspersoner som levde i Stockholm och på den svenska landsbygden. De hade möjlighet att konsumera lyxvaror som siden och spetsar från Paris men ägnade sig även åt handarbete, läsning och trädgårdsarbete. Johanna Ilmakunnas bjuder in till herrgårdarnas och stadspalatsens rumsliga hierarkier, med storslagna salar för sällskapsliv och baler samt rum av mer privat karaktär där det kunde diskuteras politik och affärer. Läsaren får också insyn i tidens uppfostringsideal och de studier som bedrevs, möter familjens strukturer – generationsöverskridande och i omfattande nätverk – samt tar del av måltidernas och dukningarnas betydelse. Denna mångfacetterade essäsamling är rikt illustrerad med porträtt och interiörer, målningar och gravyrer, fascinerande nedslag i 1700-talets små och stora världar av vardagsbestyr.

När adelsdamen Anna Johanna Grill 1788 reste till England gjorde det stora utbudet av konsumtionsvaror ett djupt intryck. Hon reflekterar i sin resedagbok över de många bodarnas rikedom av varor. Somliga bodar saluför endast pennor och papper, en annan bara käppar, ytterligare en specialiserar sig på strumpor och så vidare. Hon noterar att engelsmännen exponerar sina varor på ett sätt som narrar folk att handla . Hur såg det ut i Stockholm vid samma tid? Fanns det särskilda shoppingstråk, vem sålde, vem handlade och vilka varor stod till buds? Hur såg marknadsföringen ut och betalades varor med likvida medel eller handlades det på kredit? I den rikt illustrerade antologin Shopping i Stockholm. Sociala praktiker på gatunivå, 1700-1850 får vi veta mer om Anna Johanna Grill, men även om Årstafrun Märta Helena Reenstierna; nipperhandlaren Peter Wahnberg; friherren Axel von Fersen; drottning Hedvig Elisabeth Charlotte och hennes kammarjungfru; sidenhandlaren Herman Grewesmühl; skådespelerskorna Lisette Stenberg och Sophia Wäström; kramhandlare Jeremias Sandborg; perukmakare Carl Gustaf Lindström med många fler. De elva artikelförfattarna är forskare från skilda discipliner och vetenskapliga traditioner. De visar att den nya tidens shoppingstråk med dess varuutbud av sidentyger, nipper, modegravyrer, smide, peruker och hårpomador inte bara tillgodosåg konsumenternas behov, utan möjliggjorde även drömmar om nya identiteter och en bättre position i samhället, för sig och de sina.

Pohjanmaan porvariverkostoja 1700-1800-luvulla tarkastelevan kirjasarjan viides osa, joka samalla toimii sarjan päätösosana, tarkastelee porvariston elämän juhlahetkiä ja työpaineistavapaata ajanviettoa. Säädynmukaisuus määritti keskeisesti ylemmän porvarisluokan kulttuuria ja elintapoja ja se välittyi myös vapaa-ajaksi koettuihin hetkiin. Silloin aikaa vietettiin rannalla veden äärellä kalastaen, veneillen tai luonnossa pyörä- ja eväsretkillä tai puistojen promenadilla. Myös kulttuurin harrastaminen oli soveliasta ja suosittua ja niitä tapahtumia sekä yhteisiä juhlahetkiä varten tarvittiin tiloja. Tässä palvelivat raatihuoneet ja seurahuoneet, toisinaan kuitenkin myös yksityisistä kodeista tuli näihin tarpeisiin tilannekohtaisesti puolijulkisia tiloja. Nautinnot olivat keskiössä ja tavoiteltuja; elämässä piti olla kohokohtia, sitä la dolce vitaa. Lopuksi tämän porvariston varakkuuden mukanaan tuoman ihan elämän viimeinen näytön paikka olivat hautajaiset omintakeisine tapoineen ja runsaine tarjoiluineen. Kirjasarja Pohjanmaan porvariston vuosisadoista (osat I-V, julk. 2013-2023) on rakentanut erinomaisen tutkimuksellisen yhteistyön Pohjanmaan rannikkokaupunkien museoiden keskuuteen. Yhteinen hanke on rikastuttanut niin tekijöitä ja museoita kuin toivon mukaan myös lukevaa yleisöä. Antologiasarjan artikkeleissa on eri tavoin nostettu esiin aikakauden keskeisiä käsitteitä sekä kaupunkien yhteistyöverkostoja historiallisena ilmiönä ja analyyttisena työkaluna, joka auttaa meitä paremmin ymmärtämään myös nykyisyyttä. I den femte och samtidigt sista boken om Borgarlivet i Österbotten under 1700-1800-talet, behandlas borgerskapets fritidsrelaterade verksamhet, där trycket från vardagens huvudsysslor avtog åtminstone tillfälligt, bland annat till förmån för allehanda festliga evenemang. Det ståndsenliga levernet präglade det högre borgerskapets kultur, seder och bruk, vilket också avspeglade sig på tillfällen som upplevdes tillhöra den lediga tiden, fritiden. Det kunde handla om att tillbringa tid på stranden, vid vattnet, kanske göra en fisketur med båten, eller välja cykeln som transportmedel till ett gemytligt picknickmål, eller att helt enkelt promenera ute i parken eller den vilda naturen. För den kulturella verksamheten, som också den var populär och ansågs proper behövde man ändamålsenliga samlings- och festlokaler. Societetshusen och rådhusen svarade mot detta behov, trots att även privata hem tillfälligt och situationsanpassat också användes som halvoffentliga samlingsplatser. Njutningarna var attraktiva och intog en central roll; livet skulle bjuda på sina höjdpunkter, sitt la dolce vita. Slutligen innebar begravningarna så att säga det ljuva livets sista uppvisning, då det välbärgade borgerskapet förmådde bjuda till ett evenemang kännetecknat av säregna seder och rikliga serveringar. Bokserien om Borgarlivet i Österbotten (delarna I-V, publ. 2013-2023) har bidragit till ett gott forskningsmässigt samarbete mellan museerna inom det historiska landskapets kustliga områden. Det gemensamma projektet har berikat såväl dess medverkare, museerna som förhoppningsvis också en läsande allmänhet. Antologiseriens artiklar belyser på olika sätt tidsperiodens centrala begrepp samt samarbetsnätverken som ett historiskt fenomen och tillika också ett analytiskt verktyg som hjälper oss att bättre förstå vår samtid.