Johanna Thydell

Grisen står i sin hage och tittar på barnen som leker långt därborta på dagis. Grisen är ensam. Han vill också vara med. Till slut kan han inte hålla sig längre. Han gräver och skopar och vips är han ute ur hagen och framme vid dagisets staket. En flicka får syn på honom och öppnar grinden. Grisen smiter in. Alla barnen blir överlyckliga, men det är nog inte så bra om fröknarna får syn på honom. Hur gömmer man en gris på dagis? Det är en gris på dagis är en humoristisk, poetisk och samtidigt väldigt verklighetstrogen berättelse. Alla situationer som grisen ställs inför kommer barnen att känna igen sig i. Det är en gris på dagis har blivit en älskad klassiker. Nu ger vi ut den i kalasutgåva.

Jenna har akkurat begynt i sjuende, og det eneste hun burde ha å bekymre seg for er puppene som aldri vokser, den altfor blonde klassekameraten Ullis-Knullis som hun hater, og hvordan hun skal få Sakke pen pen pen til å legge merke til henne. Men Gud har ikke gjort jobben sin. Hjemme hos Jenna er det en rullator, en doseringseske, en dusjstol, parykker og tilpassede møbler. Der bor nemlig en kreftsyk mamma. I taket på Jennas rom er det stjerner som lyser i mørket. Under et av dem har hun gjemt et dikt: Om du dør, mamma, da tar jeg livet av meg. Johanna Thydell debuterte med I taket lyser stjernene, og fikk Augustprisen for beste barne- og ungdomsbok. Boken ble filmatisert i 2009 og vant flere Guldbagger.

Det är en gris på dagis är en humoristisk, poetisk och samtidigt väldigt verklighetstrogen berättelse. Alla situationer som grisen ställs inför kommer barnen att känna igen sig i.

Det är en gris på dagis är en humoristisk, poetisk och samtidigt väldigt verklighetstrogen berättelse. Alla situationer som grisen ställs inför kommer barnen att känna igen sig i.

Med ett omisskännligt språk och med tonvis av humor skildrar Johanna Thydell tonårens känslomässiga kaos, i brytpunkten mellan barndom och vuxenblivande, i gränslandet mellan galenskap och realism. Moa har det utmärkt, tack så mycket. Hon bor med sin pappa, pappas fru Susanne och sin älskade lillebror Lucas. Sedan finns vapendragaren och bästa vännen Otto. Livet leker, himlen är blå. Moas mamma Hedvig försvann visserligen utan ett spår när Moa var två år gammal, men det är inte direkt något Moa går och grubblar över. En dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Moas försvunna morsa vill hux flux träffa Moa, men aldrig i livet att hon tänker skutta in i en famn som försvann för fjorton år sedan. Det vore visserligen bra med en förklaring. Men Hedvig ska inte få inbilla sig att Moa vill ha något med henne att göra. Ett möte ska det bli, inget mer. "Otroligt fin ungdomsbok som jag tycker att många ska läsa." Yukiko Duke, Gomorron Sverige SVT "Thydell har som alltid ett perfekt gehör för den smarta och slagfärdiga men oändligt sårbara tonåringens inre röst." Annina Rabe, Expressen "en roman i full paritet med Thydells starka debut (...) skriven med ett lite spräckligt gott humör och en smart och spefull ton i Moas röst", Ulrika Milles, DN "Johanna Thydell har skrivit ännu en ungdomsroman som är originell, fräck, lätt, djup, ömsint, förtvivlat sorglig och förtvivlat rolig." Lena Kjersén Edman, OpsisJohanna Thydell har tidigare skrivit tre ungdomsromaner: Augustvinnande I taket lyser stjärnorna, Det fattas en tärning och Ursäkta att man vill bli lite älskad. 2012 utkom den prisbelönta bilderboken Det är en gris på dagis (bild: Charlotte Ramel). Tillsammans med Jenny Jägerfeld har hon podcasten Superältarna.

"Välkomna ska ni vara till livet med Nora Jonasson! Här älskar man människor som inte älskar tillbaka. Här pluggar man till prov man ändå misslyckas på. Här blir man bjuden på fester men orsakar istället katastrofer på balkonger. Här är man vän med vänner som plötsligt tycker att man är ett riktigt svin. Här tror man att man är på ett visst sätt men så är man tydligen inte det." Tänk att det kan vara så svårt, livet. Fast Nora har det egentligen inte så förfärligt. Inte skär hon sig i armarna eller stoppar fingrarna i halsen, men ändå känns det som om hon inte duger, inte är tillräckligt smart, snygg, smal, cool. Johanna Thydell har tidigare skrivit två ungdomsromaner - I taket lyser stjärnorna (2003) och Det fattas en tärning (2006). Hon vann Augustpriset i barn- och ungdomsklassen för I taket lyser stjärnorna.

"Om ni hör någon ropa så är det jag. Jag är Puck. Jag är sexton år. Och jag är livrädd." Det här är boken om Puck, en ung tjej som gör allt för att inte förlora kontrollen, inte låta någon komma för nära, inte visa vem hon egentligen är. Men det är också historien om en pappa som försvann och en mamma som stannade kvar. Om hur det är att vara rädd för arga röster och rädd för att folk ska försvinna. Johanna Thydell (f. 1980) debuterade 2003 med den Augustprisbelönade boken "I taket lyser stjärnorna". "Det fattas en tärning" är hennes andra roman. Tillsammans har de sålt över 150.000 ex och översatts till flera språk. "Det fattas en tärning uppfyller alla förväntningar med råge ... Den är ofta rolig, alltid ömsint och rakt igenom upplyst av ett försonande skimmer ... Johanna Thydell skriver med självklar lätthet och precision och med ett imponerande flyt i berättandet." Dagens Nyheter "Romanen fullkomligt lyser." Västerbottens-Kuriren "Johanna Thydell skriver insiktsfullt om allt från kolsvart pappasvek till förälskelsens fnissiga stumhet, och hon har en fantastisk känsla för detaljer och stämningar." Södermanlands Nyheter

I taket lyser stjärnorna är Johanna Thydells hyllade debutbok som belönats med både Augustpriset och Slangbellan. 2009 filmatiserades den och vann då flera Guldbaggar. Jenna är tretton år och har just börjat sjuan. Det enda hon borde oroa sig för är Ullis-Knullis i klassen som hon hatar och hur hon ska få Sakke snygg snygg snygg att lägga märke till henne. Men Gud har inte skött sitt jobb. Hemma hos Jenna finns en rullator, en doseringslåda, en duschstol och peruker. Där bor nämligen en mamma som har cancer. I taket i Jennas rum har hon och mamma klistrat upp stjärnor som lyser i mörkret. Under en av dem har hon gömt en dikt. Om du dör mamma, då tar jag livet av mig. I taket lyser stjärnorna är en roman om det svåraste svåra. Om att vara stark och svag på samma gång. Om att ingenting blir riktigt som man trott och om den första kärleken som ingen annan kan förstå. Pressröster om I taket lyser stjärnorna: "Thydell visar redan prov på ett medvetet författarskap som tar läsaren i anspråk. Berättelsen har en självklar auktoritet och en lättflytande obesvärad dialog." Dagens Nyheter "Thydell skriver en klipsk och härligt vital prosa. Hennes sätt att närma sig ungdomen är påfallande ung, stundtals porlar stilen av frisk lekfullhet." Borås Tidningar "En bok om döden, men också om lusten till livet. En bok som känns alldeles sann." Barn