Johannes Daun

Ett brev från många är ett brev från en samtid där ensamheten är påtaglig, arbetets påfrestningar har satt sig i kroppen, blivit del av den, evighetsåttan. Det är ett brev som längtar ut och bort. Det är ett brev som efterfrågar mjukhet och solidaritet. Som inte vill mer ensamhet. Som vill förändring. Ett brev från många är Föreningen Arbetarskrivares fjortonde antologi, med 40 bidrag från författare, poeter, konstnärer och tecknare.

Kläder påverkar hela våra liv. Vi klär oss, iakttar andra, konsumerar, kommunicerar, fantiserar. En del av klädernas kraft handlar om arv – alltså den historia och kultur som hänger ihop med mode, kläder och textil, som förmedlas genom traditioner och samhällsnormer. I antologin "Modearv" ger elva av landets främsta forskare och skribenter inom bland annat textilhistoria och modevetenskap exempel på hur historiska perspektiv på kläder och mode kan hjälpa oss att bättre förstå både dåtidens och dagens samhälle. Hur har synsätt förändrats över tid? Och hur förhåller vi oss till spåren av det förflutna idag? I personligt hållna essäer stiftar vi bekantskap med exempelvis puffärmsklädda knektar, nakenbadare, skinheads, män i shorts, väverskor och en sjal från Alva Myrdal. De enskilda exemplen öppnar i sin tur för diskussioner om stora ämnen såsom genus- och klassfrågor, konsumtionskultur, hantverkets roll och industrisamhällets utveckling. Frågeställningar kring kläder och textil har fått en allt högre synlighet i samhällsdebatten och samtidskulturen, vilket Mode­arv ger en lägesbild av. På så vis bidrar boken till förvissningen om att historiska perspektiv på kläder spelar roll och kan handla om så mycket mer än bara nostalgi och retroromantik. JOHANNES DAUN är fil dr i historia och arbetar som 1:e antikvarie på Textil­museet i Borås. Hans forskning rör industri-, social- och urbanhistoria samt kulturarvsfrågor. Hans senaste bok, "När man sydde kläder på fabrik", handlar om konfektionsindustrins historia. Övriga medverkande är Susanna Alakoski, Henric Bagerius, Karin M. Ekström, Tonie Lewenhaupt, Pia Lundqvist, Emma Severinsson, Marie Ulväng, Paula von Wachenfeldt, Philip Warkander och Hanna Wittrock. Bokens illustrationer är gjorda av Olivia Ekelund.

I mitten på 1900-talet sydde svenska fabriker det mesta i klädväg: kostymer, klänningar, kappor, arbetskläder, korsetter och mycket annat. Konfektionsindustrin, som den kallades, var mycket framgångsrik och sysselsatte mer än fyrtio tusen personer. Den var en svensk basindustri. Under 1970-talet raserades emellertid merparten av verksamheten. Tillverkningen flyttade successivt utomlands och de svenska fabrikerna lades ner. Idag är det nästan omöjligt gå in i en klädbutik och hitta plagg som är sydda i Sverige. I "När man sydde kläder på fabrik" låter Johannes Daun oss ta del av konfektionsindustrins utveckling och avveckling. Vi får följa den hantverksbaserade sömnadens förvandling till en modern storindustri och se hur problemen börjar hopa sig under industrikrisens 1970-tal. Vilka faktorer var avgörande för branschens framväxt och vilka bidrog till kollapsen? Boken uppmärksammar också konfektionen som yrke och industri. Hur gick arbetet på en konfektionsfabrik till? Vilka arbetade i denna starkt kvinnodominerade verksamhet? Hur skilde sig konfektionsindustrin från annan industriell produktion? Framställningen tar sin utgångspunkt i konfektionsindustrins centrum i Sverige – textilstaden Borås med omnejd – men belyser även utvecklingen i Sverige i stort och placerar på så vis konfektionsbranschen i ett övergripande industrihistoriskt sammanhang. Johannes Daun (f. 1984) är fil dr i historia och 1:e antikvarie på Textilmuseet. Han undervisar även i historia på Göteborgs universitet och har publicerat ett tjugotal böcker, artiklar och kapitel inom bland annat stads-, social- och befolkningshistoria. På Daidalos har Johannes Daun varit medredaktör för antologin "Göteborg genom tiderna" (2021).

De svenska bönderna har haft en unikt stark ställning jämfört med sina europeiska gelikar, och under 1800-talet klev de fram och blev en drivande kraft i den svenska samhällsutvecklingen. Framgångarna skapade rikedomar och de nyrika hemmansägarna investerade sina växande tillgångar i storslagna, ofta herrgårdsliknande gårdar. Dessa bondeherrgårdar står idag som monument över den agrara revolutionen och den svenske bondens storhetstid. De utgör en unik kulturskatt som finns runtom i det svenska landskapet. I Bondeherrgårdar ger forskare från både bebyggelse- och socialhistoriska discipliner sin bild av denna byggnadstyp. Författarna belyser såväl gårdarnas formmässiga särart som de ekonomiska och sociala sammanhang de vuxit fram ur. Bondeherrgårdarna fångar och förkroppsligar en säregen svensk historia som vi kan uppleva och känna in på nära håll. Boken är ett resultat av samarbeten mellan forskare vid lärosäten, museer och arkiv för att lyfta fram de säregna värdena i detta bitvis förbigångna kulturarv

Vad är en person och vad kan en person säga om samhälls­villkoren nu och i det förflutna? I Personligt talat. Biografiska perspektiv i humaniora utforskar vi ett antal personer och deras livshistorier. Resultatet är en historisk resa: olika rum och tider skapar varierande former för mänskligt liv. Men det är också en klassresa, för vilka personer har haft förutsättningar att göra avtryck i historien? Det är även en resa i definitionerna av kvinnligt och manligt; flera av bokens bidrag bekräftar att kvinnors livsvillkor har varit och fortfarande är andra än mäns. Här samlas historiker, litteraturvetare, konstvetare, religions­historiker, etnologer, språkvetare, antikvetare och arkeologer kring människors livsvillkor. Genom alla dessa livsberättelser kan vi få kunskap om historien och livets skiftande förutsättningar. Samtidigt ges en provkarta på utforskandets prövningar. Hur kan vi veta något om det förflutnas människor då det saknas skriftligt vittnesbörd? Även då det finns skrift tillstöter svårigheter: vem har skrivit och i vilket syfte? I boken möter resonemang om idéernas och källornas betydelse för vad vi kan veta, vad varierande metoder och perspektiv innebär, på vad sätt platser och ting kan knytas till det mänskligt levda samt hur utsagornas form påverkar innehållet, i det förflutnas såväl som i våra berättelser.