Jonas Engman

Klinisk neuropsykologi är en grundbok om sambandet mellan beteende och hjärnans funktioner. Denna tredje reviderade och utökade upplaga innehåller ett flertal nyskrivna och helt nytillkomna kapitel, såsom Läkemedel och kognition, Digital testning, Symptom- och prestations­validitet samt ett kapitel om hjärntrötthet, Kognitiv fatigue. Del I inleds med Teorier och modeller för de viktigaste funktionsområdena, som uppmärksamhet, emotioner, språk, minne, spatial förmåga och exekutiva funktioner. I del II beskrivs Utredning och diagnostik. Här finns anvisningar för undersökning och bedömning med såväl traditionella som digitala psykologiska test samt ett nytt kapitel om den kliniska användningen av tekniker för att avbilda hjärnans struktur och funktion. I det nyskrivna kapitlet om Lurias teori och bedömningsmetod kopplas dessa till modern neurovetenskap. Del III, Skador och störningar, beskriver de kognitiva följderna av de vanligaste somatiska tillstånden, medan del IV ägnas åt Neuropsykiatriska tillstånd. Här finns ett helt nytt kapitel om Utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar. Del V, Behandling och åtgärder, är betydligt utökad, och innehåller ett kapitel där utvecklingen och evidensläget inom Kognitiv rehabilitering beskrivs. Klinisk neuropsykologi vänder sig till alla som behöver kunskaper om hjärnan och beteendet; främst blivande psykologer, studenter och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård, skola och i olika typer av omsorgsverksamhet.

"Samfundet Nordiska museets och Skansens Vänner är en stöttande vänkrets som är gemensam för de två museerna. Det hela började för 100 år sedan med ett fokus på gåvor av föremål. I dag kan bidragen gå även till exempelvis pedagogisk utveckling, fördjupad samlingsvård, artbevarande eller omvärldsbevakning. Med vännernas hjälp har vi kunnat göra nödvändiga insatser men också satt guldkant på tillvaron. De som vinner mest på detta är givetvis våra besökare." I denna årgång av Fataburen presenterar en rad medarbetare vid Nordiska museet och Skansen ett urval vängåvor och bidrag från både fjärran tid och det nyss förflutna.

Lek och lärande hör ihop och därför uppfattas leken som viktig, både i sig och som studieobjekt. Spel och spelande, däremot, är något ideologiskt laddat och mer ifrågasatt. I årgång 2014 av Nordiska museets och Skansens kulturhistoriska årsbok Fataburen är perspektivet på dessa frågor brett. Författarna berättar om boule, bratz, blindbock och mycket däremellan.