Jonas Frykman

Våra jordar är basen för en hållbar matproduktion. Vi har tagit jorden och jordarna för självklara men jordens hälsa är en garanti för framtiden. Jorden vi trampar på är av största vikt för allt levande på land. Med tanke på den alarmerande hastighet med vilken världens jordar håller på att förstöras är det viktigt att fästa uppmärksamheten på jord som en värdefull resurs som måste bevaras och utnyttjas skonsamt. Människans historia har varit beroende av hur vi skött eller misskött våra jordar. Våra jordar är dock så mycket mer än den geologiska och biologiska sfären. Jord är också ett laddat begrepp. Jorden bevarar spåren efter tidens flöde och berättar med sina på många ställen tjocka kulturlager. Den är ett arkiv över människans historia och utveckling. Jordens bördighet har varit grunden för alla stora kulturer på vår planet, och krig har utkämpats för att mätta hungern efter bördig jord. Under millennierna har jorden haft en stor symbolisk betydelse, Av jord är du kommen och fosterjorden är uttryck som visar det laddade värdet som jorden och myllan har. Att äga och bruka sin egen jord har under alla tider varit en drivkraft hos människan. Vi lever i människans tidevarv, Antropocen, och i dag är det vi som styr jordens naturgeografi. Är det en slump att rädda våra själar , Save Our Souls (S. O. S.), låter så lika rädda våra jordar , Save our Soils? Ande och materia är nära förbundna och att rädda den värdefulla jorden bidrar också till att rädda oss själva. Är det också en slump att den jorden vi odlar i är homonym till planeten Jorden vi bor på när den astronomiskt korrekta termen egentligen är planeten Tellus? Med denna essäantologi vill vi belysa komplexiteten i begreppet jord och hur dess betydelse genomsyrar hela vår tillvaro. Den är ett möte mellan humaniora, naturvetenskap och agrikultur och syftar till att öka kunskapen och förståelsen om vår sköna och sköra jord.

Nittonhundratalet blev kärnfamiljens århundrade, men hur gick det till? Den här boken handlar om hur familjen – pappa, hemmamamma och (helst tre) barn – inte bara blev normen i svensk vardag från trettiotal till sextiotal utan även ett centralt verktyg i byggandet av folkhem och välfärdssamhälle. I boken får vi ta del av både forskningsrön och författarnas personliga betraktelser över en tid som format mycket av det som vi fortfarande ser spår av i dagens samhälle, ett bagage som ofta göms i det självklara och outtalade. I trettiotalets Europa spred sig totalitära idéer. Det var en tid fylld av ängslan, men också av förhoppningar och reformiver. När barnafödandet föll drastiskt talade många om landets undergång. Nu måste ett nytt Sverige ta form och myndigheterna göra sig redo att rationalisera medborgarnas liv. Under efterkrigstiden kom fattigdom, trångboddhet och arbetslöshet att ersättas av ett snabbt växande välstånd, radikalt ändrade hemvillkor och en historiskt hög nativitet. Boken tar avstamp i vardagens slit med att få hem och familj att fungera, i känslor av längtan och besvikelse, i hanteringen av alla nya ting. Det var här hemma folkhemsbyggarnas storstilade reformplaner omsattes i vardagen. Den avslutas i det sextiotal där kärnfamiljens roll börjar ifrågasättas, samboskap och bonusfamiljer blir det nya medan födelsetalen bara stiger. Jonas Frykman och Orvar Löfgren är professorer emeriti i etnologi vid Lunds universitet. Boken är en uppföljare till Den kultiverade människan, en odyssé genom människors tankevärldar och upplevelser från 1800-talets slut och fram till första världskriget.

Hur blev svenskarna så välkammade, hemkära och naturälskande? Detta är en skildring av vardagslivets radikala omvandling, när människan i ett traditionellt bondesamhälle skolas om till 1900-talets nya människa. Ett helt annorlunda sätt att hantera känslor och sexualitet, skapa hem och fostra barn växer fram. Sinnligheten får andra former. Världen kommer att dofta, smaka, höras, synas och kännas på nya sätt. I DEN KULTIVERADE MÄNNISKAN bildar ting som oftast tas för givna utgångspunkten. Arvet från den kultiverade människan kan finnas på överraskande platser och i det till synes obetydliga, i vardagliga händelser som snabbt glider förbi. Boken blir en odyssé genom människors tankevärldar och upplevelser från 1800-talets slut och fram till första världskriget. Boken är en klassiker och ges nu ut i en helt omarbetad form, 40 år efter den första upplagan. Jonas Frykman och Orvar Löfgren är professorer emeriti i etnologi vid Lunds universitet.

”Hur svårt kan det vara att skilja på mitt och ditt?” Frågan som färgas av ilska och frustration, dyker titt som tätt upp i tidningsreportage, sociala medier och vardagliga samtal. I den här boken ges svar på varför gränslinjen mellan mitt och ditt upplevs som nödvändig att formulera, manifestera och bevaka och vad som kan hända när den överträds. I många sociala och kulturella sammanhang framstår det som positivt att dela, låna, samäga och utbyta tjänster eller ägodelar. I andra situationer gör en flytande gräns mellan mitt och ditt människor upprörda, arga och kränkta. När är det kulturellt accepterat att bortse från vad som är mitt och ditt, och när är det omöjligt? Ibland är det viktigt att betona åtskillnad och ibland är det istället viktigt att framhålla det gemensamma. Hur dessa processer påverkar sociala relationer och maktförhållanden, identiteter, ideal och normer diskuteras utifrån aktuell etnologisk forskning. Gemenskapande och gränser i hemmet, villaträdgården och måltiden, liksom ägandets mikropraktiker i samband med lånade prylar, cykelstölder och arvsskiften, och slutligen de gränsutmanande handlingar som skilsmässa, medicinering, våldtäkt och organdonation kan innebära, utgör bokens empiriska exempel på ägandets kulturella betydelse.

Även forskare drivs av sina känslor. Jonas Frykman inleder sin bok med referenser till egna upplevelser i det forna Jugoslavien, ett område som delats i ett flertal länder efter ohyggliga krig, mord och grymheter. Han vänder sig till fenomenologin, som bl a betyder att man som forskare inbjuds till att studera individer som aktörer under ständig förändring beroende på vad de möter. Vad händer i praxis, i mötet med tingen, människorna och platserna som man tvingas tänka och handla med? För det mesta blir ju resultatet av handlingarna något helt annat än vad man från början föreställde sig. Jakten på det oväntade är det som alls motiverar den forskande fältarbetaren. Jonas Frykman är professor i etnologi i Lund och författare till en rad böcker inom sitt område.

Svenskarna lever sundare än de flesta; vår hälsa engagerar oss intill besatthet och att äta och träna rätt är en statusmarkör. Samtidigt är svenskar det folk i Europa som sjukskriver sig mest. Hur går detta ihop? I brist på medicinska förklaringar tar etnologerna Jonas Frykman och Kjell Hansen saken i egna händer. De skildrar ett Sverige där vårt välmående hänger starkt samman med var i landet vi bor. Mellan 1997 och 2007 landade Sveriges kostnader för sjukskrivningar på en obegripligt hög nivå: strax över 100 miljarder kronor. Omkring 15% av medborgarna mellan 16 och 65 fick sin försörjning via allmänna medel, därför att de hade intyg på att de led av ohälsa. Men förbryllande nog verkarde svenskarna vara ett relativt friskt folk, människor levde längre än i motsvarande länder. Detta förhållande har stötts och blötts bland forskare: hur var sjukskrivningar relaterade till arbetslöshet, ålder, genus? Något som genomgående förvånade var att antalet sjukskrivna varierade så kraftigt mellan olika landsdelar och städer. Jämtland, Värmland och Norbotten hade flest antal sjukskrivna, Stockholm, Göteborg, Jönköping och Kronoberg hade minst antal sjukskrivna. Det är om denna variation inom landet som boken handlar. Kan man få grepp om den, skriver författarna, kan man kanske också förstå incitamenten till att folk sjukskriver sig.

Monument av olika slag har fått en oväntad aktualitet i hela världen, både de som rivs och de som reses. Medan tidsandan tycks behärskas av osäkerhet, dyker det upp alltfler stabila minnesmärken i den offentliga miljön. Vad har statyer, skulpturer och andra äreminnen i varaktiga material att göra i vår traditionsskeptiska tid?

Med utgangspunkt i det svenske samfunn fra 1880 til 1910, viser boka ved hjelp av anekdoter og fortellinger, hvordan den nye middelklassens livsstil spredte seg. Den tar opp vårt forhold til tid, natur, arbeid og fritid, kropp og seksualitet, hygiene, familie og kjønnsroller. Med noter, kildeog litteraturliste. Illustrert.

Vi lever i en värld där det nationella verkar upplösas i globala kulturströmningar samtidigt som det dramatiseras i våldsamma konflikter. Vad är det som ger nationella känslor en sådan kraft och mångtydighet i växlingen mellan hemlängtan och främlingsrädsla, mellan kärlek och hat? Försvenskningen av Sverige handlar om hur det nationella ständigt skiftar form och innehåll mellan olika epoker och sociala miljöer. Författarna visar hur den nationella identiteten förankras i vardagens rutiner, i kroppens rörelsemönster likaväl som i massmedias sportreferat och i längtan till naturen. De visar också hur vår tids invandring skapat både kulturell mångfald och ökad nationell medvetenhet. Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren är professorer i etnologi vid universiteten i respektive Umeå, Bergen och Lund.

The culture of the bourgeoisie gradually came to dominate European society during the nineteenth century. Jonas Frykman and Orvar Löfgren examine how this new style of life developed and how it spread. They focus on Swedish society from 1880 to 1910, conceptualizing events and behavior in a way that applies to western culture in general during that era, and illustrate their yhemeswith contemporary photographs. Through their interpretation, we are reminded that middle-class culture is only one alternative among many, and not always the best. Culture Builders deals primarily with the ways in which ideas about the good and proper life are anchored in the trivialities and routines of everyday life: in the sharing of a meal, in holiday-making, and in the upbringing of children. The authors describe how the attitudes of the bourgeoisie toward. Time and time-keeping set them apart from the peasantry. Uses and perceptions of naturals increasingly divided the classes. For peasants, nature consisted of natural resources to be used. Fr the bourgeoisie, nature had only non-productive connotations. Another change was the growing importance of home over the community. Life became a romantic ideal, not an economic necessity. For the first time, parents became self-conscious about how to raise their children. Frykman and Lögnen also show how the middle-class developed new perceptions of dirt, pollution, orderliness, health, sexuality, and bodily functions, and how they disdained the filth of peasant households. By stressing refinement, rationality, morality, and discipline, the middle classes were able to differentiate themselves not only from the peasants, but also from the degenerate aristocracy and the disordered and uncontolled emerging working class. The bourgeoisie viewed their own form of culture as the highest on the evolutionary ladder, and turned it into a national culture against which all other groups would be measured.