Jonas Gren

I "Annorlunda hos ekorrarna" har tretton svenska författare skrivit var sin text om Werner Aspenström (1918–1997) – en av den svenska 1900-talspoesins mest betydande och mest lästa diktare. Texterna är skrivna på beställning, tolv läsningar av dikt och prosa i Werner Aspenströms författarskap, till hans hundraårsjubileum. Den trettonde och sista skiljer ut sig. Hans Isakssons essä om Bengt Emil Johnsons poetiska samspråk med Werner Aspenström fanns som manuskript i hans efterlämnade papper och har här funnit sitt rätta sammanhang. De tolv bidragen är för det mesta skrivna av författare som varit tysta om Werner Aspenström, de tillhör inte hans gängse skara av uttolkare och kommentatorer. Ändå är det påtagligt hur personliga de skilda texterna är, på skilda sätt – de har gärna karaktär av brev. Men det handlar inte om någon sentimental intimitet. Tvärtom verkar det i Werner Aspenströms författarskap, eller i hans poetik, finnas något som uppfodrar till reflektion över egna skrivsätt, något som söker svar i den skrivandes poetik. I "Annorlunda hos ekorrarna", redigerad av Staffan Söderblom, medverkar Jonas Gren, Madeleine Gustafsson, Gunnar D. Hansson, Elise Ingvarsson, Hans Isaksson, Arne Johnsson, Ida Linde, Lotta Lotass, Eva Runefelt, Elisabeth Rynell, Lennart Sjögren, Jesper Svenbro och Peter Törnqvist.

Fjorton opublicerade dikter av fjorton samtida svenska författare. Nummer 13. Svavel är en handgjord, småskalig och alltid sextonsidig skriftserie innehållande koncentrerad och högklassig litteratur. Böckerna i serien är häftade och i A6-format. Utgivna titlar i Svavel: 1. PETER LUCAS ERIXON Fotismer (2012) 2. MORTEN SONDERGAARD Akut sol (2013) 3. KENNETH KOCH Om estetik (2013) 4. JONAS ELLERSTRÖM Antecknat i Albion (2013) 5. DAN GUSTAVSSON Naturlyrik (2013) 6. CHRISTER BOBERG Haiku (2013) 7. LOUISE JUHL DALSGAARD Att spela squash i ett rum utan väggar (2015) 8. JONAS RASMUSSEN Det hemska vi har gjort (2015) 9. MARIA KÜCHEN Varg (2015) 10. LAWRENCE FERLINGHETTI Genom eldslågorna (2015) 11. PETRA MÖLSTAD Omloppstid (2015) 12. SIDDHARTHA SEBASTIAN LARSSON Jag har 33 aforismer och du är en av dem (2016) 13. VÄRLDENS KORTASTE ANTOLOGI (2016) 14. JONAS ELLERSTRÖM Antipoderna (2016) 15. RAINER MARIA RILKE Urljud (2016) 16. JONAS RASMUSSEN Därur orden (2016) 17. LEIF HOLMSTRAND Avstå från tragedierna (2017) 18. VÄRLDENS KORTASTE ESSÄSAMLING (2017) 19. EVA RIBICH Kvar (2018) 20. CIA RINNE Vad angår meningar är jag förtvivlad (2020) 21. RUNE CHRISTIANSEN Transamorem Transmortem (2021) 22. FREDRIK AHLFORS Väderobservationer (2021) 23. CHARLOTTA LJUNG A B C D E (2021) 24. LUISA FAMOS På väg (2022) 25. LINA HAGELBÄCK Låt oss aldrig tala ut (2022) 26. WILLIAMS CARLOS WILLIAMS Som denna blomma framhärdar jag (2023) 27. KENNET KLEMETS eller som när jag blundar (2023)

"Kan vara årets viktigaste politiska bok." Victor Malm, Expressen Är det du eller skärmen som bestämmer över din skärmtid? Den frågan har blivit allt svårare att besvara, i takt med att vi gått från långsamt uppkopplade till ständigt hyperuppkopplade. Vi är många som längtar ut. Så hur kan vi frigöra oss? Ingen surf är författaren och poeten Jonas Grens metod för att minska bruset. Varje morgon åker han till kontoret där wifi saknas, och där all kontakt med omvärlden sker via knapptelefon. Sju kilometer från internet blir det lättare att tänka. Så kan inte alla göra. Men med inspiration från den moderna historien, och pionjärer i vår egen samtid, utforskar Jonas Gren hur de flesta kan ta steg från en tillvaro av ständig uppkoppling. Det är en försiktigt hoppfull, och högst konkret, väg till ökad livskvalitet. "Hans välskrivna och litterärt stilmedvetna bok är intresseväckande och definitivt en text som förtjänar att läsas och diskuteras." Recension i BTJ

Vi har alla problem med skärmarna. Säg den människa i vår samtid som inte vill lägga mindre tid på scrollande och mer på att, ja, tänka, skapa och leva. Så hur kan vi frigöra oss? I sin nya bok Ingen surf lägger poeten och författaren Jonas Gren fram en metod för att minska bruset. Varje morgon cyklar han till kontoret där wifi saknas, och där all kontakt med omvärlden sker via knapptelefon. Sju kilometer från internet blir det lättare att tänka. Så kan inte alla göra. Men med inspiration från optimistiska radikaler genom historien, och i vår egen samtid, utforskar Jonas Gren hur vi alla kan ta steg från en tillvaro av ständig uppkoppling. Det är en försiktigt hoppfull, och högst konkret, väg till ökad livskvalitet.

Reflektordukar skimrar i Norrlands inland. Spindlar skickas upp i atmosfären. Och under motorvägen ligger kanske ett mystiskt föremål. När berättelsen börjar har Ella brutit upp från den internationella forskarkarriären och hamnat i Ödsele. Hon knegar på fabri­ken som tillverkar planetens termostat och dagdrömmer om barndomen och systern som dog. Och om ömhet, simhallen och att kunna plocka hjortronen själv. Kromosomparken är en roman om syskonskap, genetisk sjukdom och förvaltandet av en himlakropp. Det är en utopisk dystopi där det framtida livet packas in i ett reflekterande dis. Jonas Gren, född 1981, är författare och skri­bent. Han har tidigare givit ut en rad diktsamlingar, däribland Antropocen, Lantmäteriet och Dälden, där de blommar. Han skriver också om litteratur och klimat­frågor för bland annat Dagens Nyheter.

Jonas Gren räknas som en av de främsta förnyarna inom den svenska naturlyriken. Diktboken Antropocen sålde snabbt slut och ges nu ut på nytt, med ett efterord av Göran Greider. »Diktsamlingen Antropocen, utgiven 2016, blev på rekordtid något av en modern klassiker. Hur sådant mäts vet jag inte, men det är min känsla. Här finns på ett plan det definitiva steget i svensk poesi från traditionell naturdiktning typ Harry Martinson till något annat och nytt som ännu inte är norm.« Ur Göran Greiders efterord

Tävlingsdräkten är en sonettkrans om skidvallning och döden. Med språklig ekvilibrism tar sig Jonas Gren an detta det kanske strängaste av versmått och låter diktjaget fundera över drivkrafter och rädslor: vad det innebär att vara människa. Med efterskrift av historikern och skidåkaren Sverker Sörlin.

Hanna Ljungh utforskar relationen mellan det organiska och det oorganiska, mellan människan och berget. Hon ägnar sig särskilt åt den materia vi benämner som sten, mark, jord, land. Här ingår tankar om antropocen, resursfördelning och vad vi människor ytterst består av. I boken Anatomy of a Descent presenteras Hanna Ljunghs arbete genom ett urval av hennes verk från åren 2011–2018. Texterna som följer verken är författade av filosofen och konstkritikern Lars-Erik Hjertström Lappalainen, musikkritikern och estetikforskaren Johan Redin samt poeten Jonas Gren. Därtill finns ett utdrag ur Jonna Bornemarks bok Det omätbaras renässans (2018), med ett samtal mellan curatorn Lisa Rosendahl och Hanna Ljungh infogat som marginalnotiser i texten. Bokens olikfärgade papper, liksom inslag av kalciumark, ger kopplingar till de material och rum som Ljungh arbetar med. Genom typografiska kompositioner och inverteringar visualiserar textmassorna olika lager och nivåer, i höjdled såväl som i sidled. Ett urval av objekten i serien Curiosity Cabinets: You, me, rock, mountain: commodities of the quantified universe (2017–2018) samt performance- och ljudinstallationen Seismic Event (2017) förmedlas genom grafisk representation utförd av Sandra Praun & Oscar Guermouche. Specialutgåvan är kompletterad med detaljer från I Am Mountain – Measurements (2015). Verket består av ett mullrande ljud baserat på Hanna Ljunghs inläsningar av höjdmätningar av Kebnekaises sydtopp sedan 1880. En av konstnären egenkonstruerad seismograf reagerar på ljudet och registrerar det på en rullande pappersremsa. Delar från utskriften utgör specialutgåvans omslag. I Am Mountain – Measurements visades för första gången 2016 på Anna Bohman Gallery (tidigare AnnaElle Gallery) i Stockholm. Utskriften till omslaget gjordes på utställningen ARKTIS på Biologiska museet i Stockholm, 16 september 2018. Varje omslag är unikt samt stämplat och signerat.

Trösta mig humlemor är boken om allt imperfekt och ofullständigt i livet. En poetisk berättelse i bild och text om berget som stänger inne. Om det allra grövsta våld mot kvinnan. om stigen som leder förbi. I allt detta måste jag utropa Trösta mig humlemor, för jag behöver tröst och skönhet för att leva. Slåtterblomman lyser mot mig med sin porslinsrena stjärna. Hon befruktar sig själv och viskar till mig att leta efter anden i gräset där hon världen öppnas Humlemor trösta mig.

att varje morgon landa på marken som vore det första steget på en främmande himlakropp vad är det för ljus? vad är det för doft? vad är det för slags varelse som slår ut? Dälden, där de blommar är en dikt om blommandet och elden.