Jonas Larsson

På senare tid har vetenskapliga akademier för unga forskare etablerats runt om i världen. Så också i Sverige, där Sveriges unga akademi inrättades 2011. Dess syfte är att fungera som ett tvärvetenskapligt forum och en forskningspolitisk plattform för unga forskare i landet. Denna bok samlar korta självbiografier, skrivna av de forskare som utvaldes att bli den första generationen ledamöter av Sveriges unga akademi. Texterna är personligt hållna och kretsar kring frågor rörande yrkesval, drivkrafter och karriärstrategier. Hur blir man forskare? Hur är det att arbeta som forskare och forskningsledare? Vad krävs för att lyckas? Svaren ger råd och inspiration men bidrar också till reflexion och eftertanke. Eftersom ledamöterna representerar en rad olika kunskapsområden, från filosofi till nanoteknologi, ger boken samtidigt värdefulla inblickar i dagens vetenskapliga landskap: dess uppgifter såväl som utmaningar. Förordet är skrivet av nobelpristagaren Torsten Wiesel som också är akademins vetenskapliga beskyddare.

26 short stories from the new wave of Swedish speculative fiction writers. Forget about cheap furniture, meatballs and crime fiction. Sweden has so much more to offer. Waiting for the Machines to Fall Asleep includes twenty-six stories from the new generation of Swedish writers of science fiction and the fantastic. Stories ranging from space horror and post-apocalyptic nightmares to tender dramas. Stories with steampunk horses, android uprisings and cheeky goblins. Stories that are action-packed, wise, silly, beautiful, surreal and horrifying. "... a strong collection of stories" - Tangent "Waiting for the Machines to Fall Asleep is - without any kind of doubt - one of the best and most impressive speculative fiction anthologies of the year." - Risingshadow.net

Den svarta kolonnen reste sig mot stentaket på den lilla ön. För bara någon minut sedan hade det funnits en hissdörr. Gustav stapplade bakåt och stirrade på pelaren. I minnet låg sjukhuskorridoren med sin stickande lukt av rengöringssprit. Nu fanns bara den unkna vinden som slet i hans läkarrock. Han sjönk ner på stengolvet och lutade ryggen mot pelaren. Framför honom sträckte sig ett oändligt hav utan horisont ? mörkt och kvävande. Ingen himmel, bara ett stentak där svartgröna pölar av fukt gled fram mellan sprickorna. Ett underligt ljus sipprade upp från havsbotten och skapade sköldpaddsliknande spökmönster mot oändliga rader av pelare. Inte en människa så långt ögat kunde nå. Inte heller någon väg ut. Nu väntade bara en kamp mellan hunger och galenskap. Ännu hade han inte sett det uråldriga skeppet, som bröt vattnets ljus på sin väg över havet.