Jonas Wessel

”Jag tog tag i något som hade formen av en människoarm, men som var hal, dyngsur och iskall. När jag slet i den störtade plötsligt en skepnad kraftfullt emot mig, en geléartad, slemmig kropp, tung och våt …” F. Marion Crawford (1854-1909) var på sin tid en ytterst framgångsrik romanförfattare, men det är för sina skräckberättelser vi minns honom idag. Hans mest kända novell, den odödliga klassikern ”The Upper Berth”, hyllades av H. P. Lovecraft och M. R. James, och är enligt många en av de bästa spökhistorier som någonsin skrivits. Crawfords postuma samling "Uncanny Tales" (1911), nu för första gången i svensk språkdräkt, anses idag vara en milstolpe inom den fantastiska litteraturen. Dessa noveller spänner över ett osedvanligt brett register, från den säregna vampyrberättelsen ”For the Blood is the Life” till den obehagliga spökhistorien ”The Screaming Skull” och det vemodiga prosastycket ”The Doll's Ghost”. "Gengångare" rymmer samtliga Crawfords skräckberättelser och spökhistorier, i översättning av Arthur Isfelt och med en initierad efterskrift av Jonas Wessel. Här presenteras alla sju noveller från originalutgåvan samt Crawfords ”förlorade mästerverk”, den suggestiva ”The King's Messenger”. Innehåll: Det döda leendet Den skrikande skallen Man överbord! För blodet är livet Överkojen Vid paradisets vatten Dockans spöke Kungens budbärare Efterskrift

Denna uppföljare till Hastur förlags Rudyard Kipling-volym ”Vilddjurets märke och andra sällsamma berättelser” (ISBN: 9789186835187) innehåller ytterligare 10 av nobelpristagarens kusliga, fantastiska och övernaturliga historier. ”De ohyggliga rynkorna på ryggen var täckta av havsbottnens gyttja. Det vita huvudet kastades bakåt mot såren, och kroppen reste sig i vilda plågor upp ur det rödfärgade vattnet, tills vi såg ett par skälvande skuldror, täckta med tång och musselskal, men som på de nakna fläckarna var lika vita som det hårlösa, blinda och tandlösa huvudet.” (Ur "En sann händelse") 10 noveller om det udda, besynnerliga och utomvärldsliga av nobelpristagaren Rudyard Kipling (1865-1936). Vad hände egentligen med Imray? Varför minns dussinförfattaren Charlie Mears flera tidigare liv? Vilka egendomliga krafter vilar i den legendariska Bisaran från Puri, och vad är det som sker i Suddhoos hus? Hur gick det egentligen till när Zodiakens barn nedsteg till Jorden och upphörde att vara gudar? Är det verkligen ett sjöodjur som besättningen på skeppet Rathmines ser? Vad är det för väsen som hemsöker det fordom muntra godset Holmescroft och driver folk till vansinne? Alla dessa frågor får sina svar i Imrays återkomst och andra besynnerliga historier. Denna utgåvan är rikligt illustrerad, och innehåller såväl kommentarer som en initierad och fyllig efterskrift om Kiplings liv och verk.

Den tyske författaren Hanns Heinz Ewers (1871-1943) skrev några av sin tids märkligaste berättelser, inklusive tre, i viss mån, självbiografiska romaner och flera novellsamlingar, i vilka många av berättelserna kretsar kring hans huvudteman: besatthet, förvandling, ondska och blod. Dessa verk skrevs jämte hans omfattande resor världen runt och hans arbete som manusförfattare, poet och dramatiker. Hanns Heinz Ewers har inte utan orsak kallats för Tysklands svar på Edgar Allan Poe. Hans berättelser är lika mardrömslika, ohyggliga och mörka. Men han öser också ur en djupare litterär källa där Hoffmann och Baudelaire är de främsta förebilderna. ”I den innevarande generationen representeras den tyska skräcklitteraturen särskilt av Hanns Heinz Ewers, som för sina mörka skapelser effektivt använder sig av sina kunskaper om modern psykologi. Romaner som "Trollkarlens lärling" och "Alruna", liksom noveller som ’Spindeln’, har kvaliteter som höjer dem till en klassisk nivå.” H. P. Lovecraft I "De groteska" återfinns 6 av hans sällsamma noveller, skrivna mellan åren 1901-1908. Boken är rikligt illustrerad av Jonas Wessel, som också skrivit ett initierat förord om Ewers. Innehåll: "Delfi" "C.3.3." "De blå indianerna" "Spelmarkerna" "Stanislawa d'Asps sista vilja" "Spindeln"

Under några intensiva veckor i Alhambra, 1905, skriver Hanns Heinz Ewers en besynnerlig essä om sin älskade författare – Edgar Allan Poe; och han gör det i ren protest mot vad han menar är allmänhetens försummande av den store poeten. Han låter sitt förakt mot allt han avskyr och fördömer styra pennan, samtidigt som han inspireras av den skönhet som omger honom. Resultatet blir en ytterst personlig, prosapoetisk uppgörelse med konstens kriterier och de ibland omänskliga krav som skapandet ställer. Genom hänförelse och rus, och genom sin egen idé om konstnärskap, målar Ewers bilden av en sargad människa som skrev för att leva och i sina mardrömmar levde det han skrev. Denna bok är tryckt i 600 handnumrerade exemplar.

"Eftersom alltihop verkar så osannolikt – så fruktansvärt omöjligt för mig, nu när jag sitter här trygg och vid mina sinnens fulla bruk i mitt bibliotek – tvekar jag över att skriva ned en episod som redan ter sig snarare grotesk än fruktansvärd. Men om den här berättelsen inte skrivs nu vet jag att jag aldrig kommer att våga berätta sanningen – inte av fruktan för att bli gjord till åtlöje, utan för att jag själv snart kommer att tvivla på det jag vet är sant. Emellertid har knappt en månad förflutit sedan jag hörde det dämpade knorrandet från sandbankens underströmmar – knappt mindre än en månad sedan jag med egna ögon såg det vars existens jag börjar betvivla, till och med nu. Och vad gäller hamnkaptenen – och det slag jag nu slår mot de gamla tingens ordning så … Men det skall jag inte tala om nu, eller senare; jag skall försöka berätta historien enkelt och sanningsenligt, och låta mina vänner intyga om min redlighet och förläggarna av denna bok bestyrka den." Ett av H. P. Lovecrafts mästerverk och en av hans mest lästa noveller är "Skuggan över Innsmouth", om den förfallna kuststaden någonstans i Massachusetts, befolkad av fiskmänniskor som dyrkar Dagon och den döde men drömmande Cthulhu. Tillkomsten av Innsmouths amfibiska invånare influerades av två noveller: Robert W. Chambers ”Hamnkaptenen” och Irvin S. Cobbs ”Fiskmannen”, som båda härmed presenteras i en volym, översatta och illustrerade av Jonas Wessel, som också skrivit ett initierat förord till texterna. Denna bok är en fascinerande inblick i det slags litteratur som Lovecraft uppskattade och hämtade inspiration ifrån när han skrev sina säregna berättelser; två noveller om det okända liv som dväljs i de vattenfyllda avgrunder dit ljuset aldrig når.