Julia Håkansson

Högerpopulism på bild "Det är i det rumsrena och vid en första anblick oskyldiga lekandet med identiteter, känslor och behov som högerpopulismens budskap formas och sprids. Det är därför relevant att se närmare på hur spelfilmer och dokumentärer med högerpopulistiskt innehåll ser ut i en rad praktiska och empiriska exempel." Så uttrycker sig bokens redaktörer för att fånga relevansen i antologins brett formulerade anslag om högerpopulism i film. I boken medverkar historiker och filmvetare med analyser av hur filmer gestaltar och förmedlar folkets förmenta vilja; genus, våld och frihet; populism i politiska partiers historiebruk; identitet och gemenskaper i centrum och periferi, nationellt laddade landskap i svenska filmer; förintelseförnekelse, vetenskapsförakt och fascistoida fantasier. Forskning om högerpopulism är långt ifrån ett nytt område, men antologin bidrar genom att granska högerpopulistiska budskap i ett ofta förbigånget opinionsbildande material. Bokens huvudredaktörer är Björn Horgby och Cecilia Trenter. Medverkande skribenter är Jimmy Engren, Christer Ericsson, Erik Hedling, Björn Horgby, Julia Håkansson, Eva Kingsepp, Maaret Koskinen, Tytti Soila, Cecilia Trenter och Ulf Zander.

»Sverigedemokraterna förmedlar en historisk berättelse där svar på frågor om vad som ska ske i nutiden och framtiden söks efter i det förflutna. De tre tidsliga dimensionerna dåtid, nutid och framtid kopplas därmed samman. Dessutom placeras mottagaren av berättelsen, SD-kurirens läsare, mitt i händelsernas centrum eftersom berättelsen har ett tydligt budskap: att någon som Engelbrekt Engelbrektsson eller Gustav Vasa, som kan resa sig ur ledet och göra uppror mot den rådande makten, åter behövs. Genom detta budskap – eller denna sensmoral – görs berättelser om en upprorsmakare från 1400-talet och en kung på 1500-talet relevanta för att kasta ljus över dagens politiska utveckling.« Julia Håkansson har doktorerat i historia vid Lunds universitet med Historia och nationalism: Sverigedemokraterna och Dansk Folkepartis historiska berättelser (2023). Hennes avhandling erhöll priset som årets bästa avhandling.

This thesis studies the relationship between history and nationalism as expressed by the political parties the Sweden Democrats and the Danish People's Party. The study focuses on how the Sweden Democrats and the Danish People's Party convey historical narratives in their party magazines, SD-Kuriren and Dansk Folkeblad, respectively, and in central party documents. The narrative theory being implemented is based primarily on the ideas of Paul Ricœur, Jörn Rüsen and David Carr. More specifically, their ideas about how people use historical narratives to understand and make meaning of their existence. The importance of a story's content resonating with its recipients, that is being able to recognize and decode the intended meaning of the story, is discussed using nationalism theory and a history didactic framework, the latter with a focus on historical culture. The results show that the historical narratives deployed by the Sweden Democrats and the Danish People’s Party exist at different levels. On the one hand, there are overarching stories that appear when the main narrative is put together. On the other hand, there are smaller narratives that are both part of and relate to the main narratives in different ways. Four main themes can be read in the historical narratives of the Sweden Democrats and the Danish People's Party. These motifs follow the chronology of the main narratives and form the basis of the disposition of the thesis. They consist, in turn, of origin stories, conquests and defeats, friends and enemies, and welfare stories. The Sweden Democrats' and the Danish People's Party's approach to history is both legitimizing and purposeful. Based on a narrative grammar, guided by the nationalist core doctrine, interpretations of the past are filtered to become part of their meaning-making practices. In their historical narratives, key symbols of historical culture are used to point out the importance of acting in the present for the future. Through a set of narrative strategies, they use history to indicate what they believe is wrong in contemporary social development, and how this fault may be corrected.