Kamilla Klefbeck

Författarna har länge upplevt att det saknas litteratur som inriktar sig på undervisning och lärande för elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF). Den här boken är skriven av både skolpersonal och forskare, och förväntas bidra med en fördjupad bild av hur undervisningspraktiken kan utformas med stöd av såväl erfarenhets- som forskningsbaserad kunskap. Antologin är indelad i tolv kapitel som tar upp frågor om undervisning för elever med IF utifrån: • pedagogiska övergångar• pedagogiska relationer• etik i undervisningen• elevengagemang• socialt nätverksarbete • samverkan mellan olika aktörer • sensomotorisk utveckling• kooperativt lärande• repetition och motivation • flera läroplaner i samma klassrum• alternativ och kompletterande kommunikation• hållbar bedömning. Varje kapitel följs upp av ett antal reflektionsfrågor som kan användas för fortbildning och underlag för det kollegiala lärandet. Boken vänder sig till alla de professioner som arbetar med elever med IF.

Den anpassade skolans läroplan lyfter elevernas rätt till utbildning. Ämnesdidaktik för elever med intellektuell funktionsnedsättning tar upp områden som läs- och matematikundervisning, praktiskt-estetiska ämnen som slöjd och musik och hem- och konsumentkunskap samt utformning av läromedel. Även historiska och policyrelaterade frågor kring utbildning för elever med IF belyses. Bokens syfte är att ge en grund för undervisning som både främjar kunskapsutveckling i förhållande till ämnen och ämnesområden i anpassade skolformer och stödjer elevernas självständighet och delaktighet. Genom att kombinera forskningsbaserad kunskap med praktiknära exempel erbjuder boken en bred och nyanserad förståelse av hur undervisning kan utformas inom olika ämnen/ämnesområden och undervisningskontexter. Boken vänder sig främst till lärare, speciallärare/specialpedagoger och lärarstudenter, men kan även vara av intresse för vårdnadshavare och beslutsfattare inom utbildningsområdet.

I avhandlingen undersöks hur lärares kompetensutveckling kan bida till elevers möjligheter till aktivt deltagande i undervisningen i grundsärskolan. Fokus riktas mot hur lärares gemensamma kompetensutveckling bidrar till förändrad förståelse av och handlingar i det didaktiska mötet med eleverna i klassrummet. I detta sammanhang har begreppet praktikgemenskap betydelse då lärarna utför de aktiva handlingarna i samarbete. Samarbetet har inneburit att jag som forskare inledningsvis varit novis i arbetet med att förstå lärarnas undervisningskontext. Lärarna har varit noviser i processen att utveckla lektionerna gemensamt utifrån ett variationsteoretiskt perspektiv om hur undervisningens design påverkar elevernas möjligheter till lärande. Det innebär att avhandlingen inte utgör en studie av lärare, utan med lärare, i deras undervisningskontext. Avhandlingen behandlar således lärares gemensamma arbete för att utveckla sin praktik, där elevers handlingar och lärande står i förgrunden, men där jag som forskare främst studerar lärarnas handlingar och lärande. Genom en narrativ analys av de fyra delstudiernas resultat identifieras sex faktorer av betydelse för lärares förmåga att utveckla undervisningsdelaktighet för elever med intellektuell funktionsnedsättning och autism. 1. Kollaborativt arbete – lärarna delar sina erfarenheter av eleverna och deras kunnande med varandra. 2. Tydligt och avgränsat fokus på elevernas undervisningsdelaktighet i utvecklingsarbetet. 3. Distansering till den egna undervisningsverksamheten genom kollegial, videobaserad kritisk granskning av densamma. 4. Strukturerade observationer och analyser av hur lektionsaktiviteterna påverkar elevernas lärande. 5. Förändrad uppmärksamhet, från att uppmärksamma elevbeteenden, till att identifiera behov, utveckling och lärande. 6. Kontinuitet i utvecklingsarbetet över tid.