Karin Lövgren

Konsten att gestalta individualitet, samtid och sammanhang genom olika estetiska uttryck är idag en växande praktik som balanserar mellan olika former av kommersiella och konstnärliga fält. Sådana gestaltningspraktiker bildar tillsammans det fenomen som brukar kallas mode. På senare år har mode även blivit ett forum för vetande av olika slag. Inom akademin har mode etablerat sig som ett expanderande kunskapsområde och från politiskt håll finns förhoppningar om att design-, livsstils- och upplevelseindustrin ska kunna skapa stark tillväxt för samhällsekonomin. I Öresundsregionen talas det, som på många andra platser, allt oftare om betydelsen av kultur och kreativa näringar. Här finns bland annat Nordens största modevecka liksom det första kandidatprogrammet i modevetenskap. När design och mode har blivit viktiga nyckelord i samtiden och ett betydelsefullt regionalt drivmedel för tillväxt finns ett behov av att belysa och problematisera mode som konst, materialitet, kultur och arbete. I antologin À la mode samlas nordiska forskare från olika discipliner och med ett intresse för moderelaterade företeelser i historia och nutid. Med hjälp av nedslag i pälsindustrin, bland filmidoler från 1940-talet och hos den historiska gestalten "sprätthöken" ställs frågor kring hur modets marknad kan förstås som gränsöverskridande uttrycksform, gestaltningspraktik och tillväxtmotor. Genom exempel från modefotografer och butiksinnehavare, klädkonsumenter på nätet och professionella garderobsrensare, illustreras och analyseras fenomenet mode i relation till såväl historia som nutid. Texterna i boken visar nya dimensioner av villkoren för modets olika näringar och för dem som arbetar där ur bland annat antropologiska, etnologiska, idéhistoriska och tjänstevetenskapliga perspektiv.

Begrepp som ”flicka” och ”tant” a¨r ta¨njbara och ibland motsa¨gelsefulla. De kan vara uttryck fo¨r genus, fo¨rbundna med kultur, kroppsideal, livsfo¨rlopp och normer. I Att konstruera en kvinna anva¨nder fo¨rfattarna flickan, tjejen, kvinnan och tanten fo¨r att ska¨rska°da a°lders- och ko¨nsordningar och tillga¨ngliggo¨ra forskning om ko¨n, a°lder och a°ldrande. Flickan ser vi oftast som ett barn, men ordet har ocksa° kommit att anva¨ndas om tjejer och unga kvinnor. Tanten i sin tur har kommit att bli en symbol fo¨r ”det lilla livet” med hantverk och la°ngkok, men a¨ven fo¨r sja¨lvsta¨ndighet och kritisk blick: hon so¨ker inte behaga utan kan sa¨ga emot och visar civilkurage. Ba°de tanten och flickan anva¨nds ibland pa° ett a°lderso¨verskridande och subversivt sa¨tt. Fo¨rfattarna diskuterar hur kulturella fo¨resta¨llningar skapas och a°terspeglas i medierade sammanhang: i sko¨nlitteratur, tidningar, tecknade barnfilmer, bloggar och olika popula¨rkulturella sammanhang – men ocksa° i ma¨nniskors egna bera¨ttelser. Har vi idag ett uppluckrat a°lderslandskap da¨r ma¨nniskor a¨r friare fra°n normer om ”passande beteende” och kan iscensa¨tta sina liv som de o¨nskar utan att beho¨va fo¨rha°lla sig till sociala tidtabeller?

Hur är man när man är tant? Tanten tillskrivs ofta motsägelsefulla egenskaper. Hon kan representera trygghet och beständighet, men också osynlighet och maktlöshet. Hon är både tidlös och evig, överspelad och föråldrad. Att definiera sig själv som tant är inte särskilt populärt, samtidigt som det är ett epitet som kan tillskrivas andra. I denna tvärvetenskapliga antologi vrider och vänder författarna på ett åldersrelaterat begrepp tanten, den medelålders äldre kvinnan. Tanten är en tacksam symbol att använda som utgångspunkt i kulturella analyser av ålder. Genom henne synliggörs kopplingen mellan ålder, genus, klass, etnicitet och sexualitet. Vilken innebörd har egentligen begreppet tant i relation till andra ålderskategorier? Och vem är det som definierar tanten? Författare: Marianne Liliequist, Karin Lövgren, Hanna Bertilsdotter Rosqvist, Annelie Bränström Öhman, Evelina Lindahl, Eva Söderberg, Katarzyna Wolanik Boström.