Karin Sidén

Skånelaholm är naturskönt beläget invid sjön Fysingens östra strand med närhet till både Stockholm och Uppsala. Det strategiska läget till trots är slottet förhållandevis okänt för allmänheten. Här beskrivs det för första gången ur ett flertal perspektiv: som uppländskt gods i en rik kulturgeografisk miljö, som stormaktstida lantslott, som fideikommiss för bruksägarfamiljen Jennings, som kombinerad privatbostad och museum med omfattande samlingar för Herbert och Ing-Marie Rettig och som trädgårds-, park- och naturmiljö genom tiderna. I boken passerar ett rikt persongalleri förbi från poetikprofessorn och hovrättspresidenten Andreas Gyldenklou på 1600-talet, konstsamlaren, brukspatronen och fideikommissarien John Jennings på 1700-talet, konstmecenaten Sophia Eleonora Rosenhane på 1800-talet, kulturfrämjarna och donatorerna Ing-Marie och Herbert Rettig på 1900-talet till dagens situation som en av Kungl. Vitterhetsakademiens kulturfastigheter.

Carl Fredrik Hills (1849-1911) konstnärskap framstår som ett av de mest fängslande och mångsidiga i det sena 1800-talet. Efter studier vid Konstakademien i Stockholm reste Hill till Paris hösten 1873 där han tog intryck av den samtida franska konsten, samtidigt som han utvecklade ett högst eget, särpräglat landskapsmåleri. Efter insjuknandet i schizofreni 1878 fortsatte Hill att vara kreativ ända fram till sin död 1911. Han utförde under denna period ett stort antal uttrycksfulla verk i skilda tekniker, verk som kommit att inspirera många konstnärer och författare ända fram till våra dagar. Karin Sidén är fil. dr i konstvetenskap och intendent vid Nationalmuseum. Hon var bland annat utställningskommisarie för den mycket uppmärksammade och omfattande utställningen om Carl Fredrik Hill 1999.

Hur avbildas barnen i 1600-talets svenska porträttkonst? I vilka roller, med vilka attribut, kläder, poser och ansiktsuttryck? »Den ideala barndomen« analyserar de stormaktstida barnporträtten mot bakgrund av beställargruppernas olika uppfattningar om porträttkonsten och om barndomen. Karin Sidén sätter in porträtten av de kungliga och adliga barnen i ett socialt och idéhistoriskt perspektiv. Ett rikt och omväxlande porträtt- och konstnärsgalleri passerar revy i denna avhandling om en tidigare förbisedd kategori inom den stormaktstida porträttkonsten. Karin Sidén, född 1961, är konsthistoriker och verksam som intendent vid Nationalmuseum. Detta är hennes doktorsavhandling.