Karl Axel Lundqvist

Året 1905 svepte en kraftig religiös väckelse fram över lappmarksförsamlingen Arjeplog. Den resulterade året därpå i bildandet av Arjeplogs De Ungas Förbund, som snabbt fick ett stort antal medlemmar utspridda på ett hundratal platser i församlingen. Väckelsen var en så pass genomgripande händelse i bygden att minnet av den förtjänar att bevaras för framtiden.

Skelleftebygden är känd för att vara en genuin EFS-bygd. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens lokalförening där EFS i Skellefteå ville vara en inomkyrklig rörelse och stod på så sätt i ett bestämt förhållande till de båda kyrkoförsamlingarna, Skellefteå S:t Olovs församling och Skellefteå landsförsamling. Hur detta förhållande utvecklades under den här aktuella tiden, 1923 1976, är en av huvudfrågorna i denna bok. Såväl lojalitet som spänningar finns med i bilden. En annan fråga, som boken är inriktad mot, gäller lekmannaengagemanget och hur det utvecklades, dvs. det ideella frivilligarbetet inom EFS och Kyrkan. EFS var speciellt riktat mot barnen och de unga i sin verksamhet runt om i staden och fungerade som en kärngrupp åt kyrkoförsamlingarna. Relationsfrågan och lekmannaengagemanget kom att finnas med i den samarbetsform, mellan EFS och Kyrkan, som blev samarbetskyrkan på Mobacken 1976. Själva upptakten till den sommarverksamhet, som EFS i Skellefteå hade bedrivit på denna plats under flera decennier, är knuten såväl till föreningens behov av ett utflyktsmål under sommartid som till den unga flickans fråga till predikant Uno Eklund 1939: »Ska vi ungdomar också denna sommar vara hänvisade till gatorna och caféerna?« Sommarhemmet Mobacken kom till stånd och förvandlades så småningom till samarbetskyrka. Mer om detta finns att läsa i det sista kapitlet i denna bok.

Spännande saker hände vid Svenska kyrkans möte med Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS), som bildades 1856. I vissa kyrkliga kretsar uppstod motsättningar på grund av teologin och lekmannaengagemanget inom EFS. Men även det motsatta förhållandet inträffade, att nära samarbete etablerades mellan kyrkoförsamlingar och EFS. Dessa två skilda förhållningssätt till EFS kom att prägla Skelleftebygden. Under den första tiden, fram till sekelskiftet, uppstod ett nära och harmoniskt förhållande som en följd av överensstämmelse i teologi och praktik. Denna enhet började dock upplösas när vi tar steget in i 1900-talet. En församlingsinriktad verksamhet ställdes mot ett föreningspräglat synsätt. En viktig grundfråga var relationen präst-lekman under hela undersökningsperioden. Det är sådana här spänningar som behandlas i denna viktiga bok. Den ger fördjupad förståelse för utvecklingen inom Svenska kyrkan och EFS. Karl Axel Lundqvist är teol dr och kh em i Skellefteå landsförsamling.