Karl Karlsson

Tarinat sijoittuvat sota- ajan Rööperiin Helsinkiin ja perustuvat tositapahtumiin. Pojat seikkailevat kotirintamalla eivätkä pelkää kiellettyjä paikkojakaan. Satama, pommisuoja, lastensairaala tulevat tutuiksi. Ihmetellään sotavankeja ja virkaintoisia aikuisia, mutta vaikeuksista aina selvitään. Tapahtumat eletään Rööperin Jussin kautta. Rauhan tultua Hiekkaranta kutsuu.

Författaren och fotografen Karl Karlsson har jämförts med både Dan Andersson och Nils Ferlin. Mest för att hans jordnära texter går hem hos människor oberoende av bakgrund, utbildning och kön. Hans fjärde bok, Stjärnvalv och jordnärhet, 1998, den sista han hann fullfölja, innehåller tjugo av hans fotografier utöver de femtiotvå dikterna. Vidare ingår femton varsamt hållna prosalyriska stycken. 1999 mottog Karl Karlsson Dalslandsmedaljen för sin livslånga kamp för en god miljö, för sin litterära produktion, för sitt oförtröttliga folkbildarnit samt för sitt känsliga fotoöga, där naturens skönhetsvärden avbildades utan estetiska överdrifter. Kritikerna var över lag lyriska när boken kom ut. Eva Tranefeldt i Provinstidningen Dalsland menade att: "Överallt lyser hans stora kärlek till naturen igenom. Karl Karlssons dikter är melodiösa och ett stort antal av dem har också tonsatts. Författarens bästa fotografier ger stämning och fördjupning åt dikterna och prosastyckena." Eva Tranefeldt Provinstidningen Dalsland "Karl Karlsson blir stor genom att i enkla avskalade ordalag lämna ut sig själv som ett barn, naket och skyddslöst" Carl-Gustaf Wikstrand Bohuslänningen

Karl Karlssons andra diktsamling, Små soliga gläntor, 1988, gav lyhörd uppmärksamhet hos läsare och kritiker. Henning Olänge i Skaraborgs Tidning menade att Karl Karlsson alltid tog ställning för de svaga och citerade följande ur dikten De svaga och undanskuffade: Alla som kommit på sidan av tillvaron / kallar på dig / lyckligt lottade vandrare / /det är nu du skall svara /vid vägs ände är det för sent. I Bibliotekstjänsts Bokrevy skrev Tomas Söderhjelm bland annat att Här finns tillräckligt mycket för att samlingen på ett förtjänstfullt sätt skall skilja sig från mycken platt religiös brukslyrik.

Boken är författarens debutverk; mogen och efterlängtad, utgiven i flera upplagor och ständigt efterfrågad. Den tänkande, reflekterande och ödmjuka människa vi möter bakom dikterna har all anledning att vara nöjd med sitt verk skrev författaren och kulturjournalisten Lars Brink i en recension i Provinstidningen Dalsland 1983. Han skrev vidare: Allemans rike och Ingenmans land är en diktsamling att botanisera i. Tätheten och den breda motivskalan tvingar till långsam läsning; till begrundan och eftertanke. Kritikern Bertil Bruce skrev i Elfsborgs Läns Allehanda 1983 om samma diktsamling att Det är en bok att ta fram att läsa och lägga på minnet, åter och åter.