Katie Eriksson

En vetenskap och dess teorier byggs upp av begrepp som på olika sätt relaterar till varandra och beskriver vetenskapens sätt att se på den egna verksamheten. Tillsammans formar begreppen en syn på verkligheten som kan te sig mer eller mindre abstrakt, samtidigt som abstraktionsnivån också bidrar till att teorier kan ha såväl djup som omfång. Boken introducerar varför begreppsutveckling är viktigt inom vårdvetenskap, ett par metoder för begreppsutveckling samt hur reflektion och forskning om begrepp kan bidra till att vårdandet evidensbaseras. I huvuddelen av boken beskriver forskare från Sverige, Finland och Norge övergripande begrepp som exempelvis hälsa, miljö och personcentrerad vård, samt mer avgränsade begrepp som vila, vårdande kommunikation och tröst. Boken vänder sig till studerande i sjuksköterskeprogrammet och olika specialistsjuksköterskeprogram, men passar också andra yrkesgrupper i vårdande verksamheter och de som är intresserade av att förstå mer om vårdvetenskap i allmänhet, och om dess begrepp och språkanvändning i synnerhet.

Hoitotiede tarkastelee hoitotyötä tieteen näkökulmasta ja luo perustan ammatilliselle hoitotyölle. Teos käsittelee hoitotieteen tutkimuksen suuntauksia ja painopisteitä, tutkimuskohteita ja tutkimuksen lajeja aina perustutkimuksesta soveltavaan tutkimukseen ja kehittämishankkeisiin. Lisäksi teos opastaa hyvään tieteelliseen käytäntöön ja tutkimusetiikan periaatteisiin. Hoitotiede on tarkoitettu tiede- ja ammattikorkeakoulujen perusoppikirjaksi sekä täydennyskoulutuksen oppimateriaaliksi.

Omsorg/Humanisme Bogen søger at belyse, hvad ægte omsorg er, og hvordan vi kan udvikle en bedre omsorg og et bedre omsorgssamfund til gavn for alle. Omsorgens væsen beskrives som at lære og at lege i en ånd af tro, håb og kærlighed.

I samlingsverket Vårdvetenskap - vetenskapen om vårdandet kommer äntligen Katie Erikssons böcker ut i en samlad volym. Samlingsverkets innehåll bildas av de tidigare utgivna böckerna: Vårdprocessen (1979), Hälsans idé (1984), Vårdandets idé (1987a), Pausen (1987b) och Den lidande människan (1994). Boken ger en bild av hur vårdvetenskapen, caring science, utvecklades i Norden och inleds med ett nyskrivet kapitel om Ethos som enligt Eriksson utgör kärnan i vårdandet. Avslutningsvis finns också ett nyskrivet kapitel som berör de grundläggande frågorna om vårdandet i ett vidare perspektiv. Boken vänder sig till studerande och samtliga professioner inom hälso- och sjukvård som möter människor i behov av vård och omsorg. Om författarenKatie Eriksson är sjuksköterska och har en filosofie doktorsexamen från Helsingfors universitet. Hon har varit rektor för Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut och professor i vårdvetenskap vid Åbo Akademi. Institutionen för vårdvetenskap i Vasa som inrättades 1987 har byggts upp under hennes ledning. Eriksson är docent vid Kuopio universitet och medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. Eriksson är en av Nordens främsta forskare inom vårdvetenskap och hon har blivit utnämnd till hedersdoktor vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg och vid Karlstads universitet.

Vårdande berör alla människor, och människan har en inneboende vilja att vårda. Det naturliga vårdandet är en naturlig del av människans liv men ibland behövs även olika former av yrkesmässigt vårdande. Risken är stor att vårdandets innersta idé glöms bort i dagens högteknologiska hälso- och sjukvård, och att vårdandet i stället blir utövande av metoder. Det är viktigt att hålla vårdandets konst och de ursprungliga idéerna levande. Återinförandet av bådadera är nödvändigt för att vi ska kunna utveckla en varmare, mjukare och kvalitativt bättre vård. Den vårdvetenskap som denna bok handlar om, och vars konturer man kan börja skönja, är en ny vetenskap med gamla traditioner. Det är en vetenskap som skapar nya visioner och möjligheter. Den har inga givna gränser, endast oanade möjligheter. Möjligheterna finns i utgångspunkterna: att vården är ett naturligt, ursprungligt mänskligt beteendemönster, att hälsa är en helhet och att vårdandet handlar om att föra vidare ett meningsbärande kulturmaterial som inte får gå förlorat i forskningsprocessen. Vårdandets syfte är att hjälpa en annan människa att få vara och bli den hon är, samt att förmedla tro, hopp och kärlek genom att ansa, leka och lära. Om författarenKatie Eriksson är i dag professor emerita men fortfarande verksam inom vårdvetenskaplig forskning och handledning. Hon var under 25 år professor i vårdvetenskap vid Åbo Akademi där hon initierade och byggde upp både utbildning och forskning på akademisk nivå.

Den primära uppgiften i vården är att hjälpa den lidande människan att leva trots sjukdom och att med alla medel lindra lidandet. Lidandet är inte ett abstrakt begrepp, utan det är den lidande människan och hela hennes livssituation som är vårdvetenskapens kärna. Den lidande människan är en bred tvärvetenskaplig genomgång av begreppet lidande och en beskrivning av det specifika lidandet inom vården. Lidandet har under 1900-talet i hög grad reducerats till ett fysiskt begrepp förknippat med en sjukdomsdiagnos, det har berövats alla sina kulturella ramar, teknifierats och anonymiserats. Genom att flytta fokus från sjukdomsdiagnos och sjukdomssymtom till lidande återgår man till de grundläggande historiska förutsättningarna för allt vårdande, menar författaren. Det gäller även för den enskilda vårdaren att forma det egna meningssammanhanget och utveckla egna måttstockar för att kunna värdera vad god vård är. Vårdvetenskapen står därigenom inför ett paradigmskifte och dess teorikärna måste formas utifrån vårdandets ursprungliga idé, det vill säga barmhärtighets- och kärlekstanken. Om författarenKatie Eriksson är i dag professor emerita men fortfarande verksam inom vårdvetenskaplig forskning och handledning. Hon var under 25 år professor i vårdvetenskap vid Åbo Akademi och initierade och byggde upp både utbildning och forskning på akademisk nivå.

At se og at indse tematiserer begrebet evidens – et begreb, som er nært forbundet med at vide. Evidens handler om, hvorvidt noget er gyldigt, og om det er til at stole på. Begrundelserne for dette må formuleres med ord. Derfor er de sproglige udtryk vigtige. Alt kan ikke siges i et formålsrationelt og teknisk sprog. Bogen henvender sig til alle inden for sygeplejen, men også bredt til de sundheds- og socialvidenskabelige fag, hvor evidensspørgsmålet spiller en fremtrædende rolle. Forfatterne spørger, hvorfor evidensbegrebet i dag er blevet så snævert, at det primært anvendes inden for de naturvidenskabelige traditioner og især synes at være begrænset til medicinsk evidens. Som modstykke præsenterer bogen en mangfoldig evidensbasering, som er forankret i den humanvidenskabelige tradition.

Tværfaglighed * Lidelse * Paradigmeskift Ved at flytte fokus fra diagnoser og symptomer til selve lidelsen vender sygeplejen tilbage til de grundlæggende forudsætninger for omsorg. Bogen indeholder både et tværvidenskabeligt og et sygeplejefagligt perspektiv på begrebet lidelse. Bemærk at denne udgave er et genoptryk af 1. udgave, men med en anden type omslag. Af produktionstekniske årsager er bogen forsynet med et nyt ISBN-nummer og defineres dermed som en ny udgave. Indholdet er dog nøjagtig det samme som i 1. udgaven.

Kari Martinsen og Katie Eriksson diskuterer i Å se og å innse hvordan det kan ha seg at begrepet evidens i dag er blitt snevret inn til å bli benyttet bare innenfor naturvitenskapenes tradisjoner. Evidens betyr opprinnelig å se og å innse, og det er nært forbundet med å vite. Evidens har å gjøre med at noe er gyldig, at det er til å stole på, og grunnene for det må kles i ord. Derfor er språkuttrykkene viktige. Alt kan ikke sies i et formålsrasjonelt og teknisk språk. Forfatterne løfter frem en mangfoldig evidensbasering som er forankret i den humanvitenskapelige tradisjonen. I denne tradisjonen har evidens klang av urgamle verdier som kjærlighet og barmhjertighet. Det har å gjøre med det som er sant, godt, skjønt og evig, og med fenomener som glede, håp, sårbarhet, smerte, lidelse, sorg og skam. Disse verdiene og fenomenene kan gjøres gyldige ved hjelp av vitnesbyrdet, fortellingen og beskrivelsen. Boka er en fortsettelse av offentlige samtaler – eller dialoger – som forfattere har ført seg imellom de siste 20 årene i ulike fora i de nordiske landene. Eriksson og Martinsen innleder med hva de forstår med en samtale, og legger vekt på at samtalen bygger bro over til den andre.

Omsorg/Humanisme Bogen søger at belyse, hvad ægte omsorg er, og hvordan vi kan udvikle en bedre omsorg og et bedre omsorgssamfund til gavn for alle. Omsorgens væsen beskrives som at lære og at lege i en ånd af tro, håb og kærlighed.