Katinka Svanberg

En bok i folkrätt redogör på ett överskådligt sätt för folkrättens karaktär och spelregler. Denna andra upplaga innehåller många aktuella exempel från den världspolitiska scenen. Här finns kapitel som behandlar folkrättens doktrin, källor, subjekt och internationella organisationer. Vidare följer kapitel om vilka folkrättsliga regler som gäller för statsansvar, immunitet, erkännandefrågor och statssuccession. I boken diskuteras också vilka regler som gäller under krig och fred, internationell straffrätt, om mänskliga rättigheter, migrations och flyktingrätt, internationell miljörätt samt andra aktuella folkrättsliga frågor. En bok i folkrätt vänder sig till en bred läsekrets som studenter, yrkesverksamma och andra med intresse för ämnet.

FN-stadgan och världspolitiken är en bok i folkrätt om FN-stadgans mellanstatliga spelregler. Fokus ligger på FN som en organisation för världsfreden och FN:s roll att ingripa för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Denna nya omarbetade upplaga är full med konkreta exempel ur dagens FN-praxis. Här behandlas bl.a. krigen i Jemen, Syrien och Afghanistan, internationell terrorism med IS-dåd och andra hot mot säkerheten som t.ex. massförstörelsevapen, ebolautbrott och pirater. Boken tar också upp historiska fall som Grisbukten och Koreakriget. FN-stadgan och världspolitiken innehåller kapitel om FN-stadgans principer, vålds- och aggressionsförbudet, non-interventionsprincipen, humanitär intervention och skyldigheten att skydda (R2P) samt självförsvarsrätten och folkrättens självbestämmanderätt. I Del II behandlas folkrättsliga efterlevnadsmekanismer, hur säkerhetsrådet fungerar som sanktionsorgan samt den internationella domstolens och generalsekreterarens respektive roller. Den internationella brottmålsdomstolen och dess samarbete med säkerhetsrådet för att lagföra grova folkrättsbrott har fått ett eget kapitel. Avslutningsvis diskuteras innovationer och utveckling på FN-stadgans område och vilken roll organisationen tillåts spela som garant för världsfreden på 2000-talet. FN-stadgan och världspolitiken är i första hand avsedd som en lärobok i folkrätt. Den vänder sig därför till studenter, men den är även en kunskapskälla för andra med intresse av de behandlade områdena.

En introduktion till traktaträtten är en lättillgänglig lärobok i traktaträttsom kortfattat behandlar traktaträttensgrunder. Boken fokuserar på centrala delar av Wienkonventionen om traktaträttenfrån 1969 men behandlar även traktaters ställning vid statssuccession. Den innehåller övningsuppgifter och i det sista kapitletfinns den svenska konventionstexten återgiven. En introduktion till traktaträtten fyller en lucka som funnits pågrundkursnivå på juristlinjen. Det är författarens förhoppning att bokenäven ska äga intresse för en vidare krets som snabbt vill sätta sigin i traktaträtten.

Denna bok undersöker hur FN:s säkerhetsråd har ingripit med sin tvångsmakt under kapitel VII i FN-stadgan för att stärka en framväxande norm om demokrati inom folkrätten. Centrala teman är säkerhetsrådets behörighet enligt FN-stadgan, principen om folkens rätt till självbestämmande och frågan om det därur utvecklats en rätt till demokrati. 15 fall ur säkerhetsrådets praxis från 1960-talet och framåt används för att illustrera hur säkerhetsrådet bidrar till att utveckla den interna självbestämmanderätten till att först omfatta en rasmajoritets rätt att ta del i sin stats styre till att gå mot en rätt till demokrati för en hel befolkning inom en stat. Några fall belyser också kopplingen mellan extern och intern självbestämmanderätt, att aspirationer på extern självbestämmanderätt först måste tillgodoses genom intern självbestämmandrätt i form av demokrati. Denna avhandling uppställer hypotesen att säkerhetsrådet inte enbart verkar för den kollektiva säkerheten i traditionell bemärkelse utan utnyttjar sina tvångskrafter i den internationella rättens tjänst för att beivra brott mot denna och för att bidra till folkrättsliga normers uppkomst och utveckling. Tesen är att säkerhetsrådet kan fungera som en polis, domstol och lagstiftare inom det internationella rättssystemet. Vidare att detta inte är något nytt under solen utan en roll som är immanent i FN-stadgan, men som säkerhetsrådet använder sig av i allt högre grad för att möta samtidens efterfrågan på ett folkrättsligt normsystem som sätter individers behov i centrum när suveränitetsbegreppet alltmer går från stat till individ. Men en rättslig roll för säkerhetsrådet reser viktiga frågor om hur det relaterar till rättskällorna i folkrätten, till säkerhetsrådets egenskap av politiskt organ och om påtvingat regimskifte till demokrati är i enlighet med folkens rätt till självbestämmande att utan yttre inblandning få välja sin stats styre samt den därmed sammanhängande frågan om vad som förstås med en rätt till demokrati?