Kent Sjöström

Dagens skådespelare agerar i ett laddat kraftfält av ideologi, tradition, värderingar och kommers. Vilka tankar om identiteter och representation bärs fram av deras kroppar och arbetskultur? Vad för slags insikter kan scenkonst förmedla – och hur? Måste teater ”beröra” åskådaren? Kent Sjöström tar hjälp av den ständigt provocerande teatermannen Bertolt Brecht (1898-1956), när han i fem stimulerande essäer genomlyser 2020-talets svenska teaterdiskussion. Essäerna ger läsaren redskap till självständig reflektion, inte bara om teater men om komplexa, obekväma frågor i vår samtid. Teatern kan utmana vår invanda syn på världen, menar Sjöström. Skådespelaren ska tillsammans med en road och kritisk publik undersöka villkoren för individens egna rolltagande. Kent Sjöström är docent vid Teaterhögskolan i Malmö, där han verkar som forskare och lärare. Kent Sjöström har undervisat på de flesta nordiska teaterhögskolorna och är regelbundet verksam också vid Teaterhögskolan i Prag, Tjeckien. ”Och visst skärps min kritiska blick, visst vässas min tanke och visst framstår min bekanta arbetsmiljö som något på nytt intressant och spännande, främmande när jag läser Rökarens blick.” Carolina Frände i Teatertidningen "Det är en engagerande och stimulerande samling texter som sätter igång tanken och skärper blicken för fenomen i samtiden, precis i Brechts anda." Helhetsbetyg: 4. David Björklund, BTJ

Tredje Rikets fruktan och elände bygger på ögonvittnesskildringar och tidningsnyheter från Nazityskland. Bertolt Brecht (1898–1956) och hans medarbetare Margarete Steffin (1908–1941) skrev pjäsen i exil. De 24 scenerna är ett montage från olika samhällsområden och yrken, tillspetsade situationer och stillsamma vardagsmiljöer. I de korta scenerna undersöks hur nazismen infiltrerade vardagslivet, i uttryck och hållningar, i något glidande som långsamt ledde till maskinell utrotning av människor och hänsynslös terror. Brechts scener speglar hur medvetanden och förhållningssätt förändras av ett politiskt partis framgångar, som om man inte märker att detta parti är djupt människofientligt. Pjäsen framfördes första gången i maj 1938 i Paris. De åtta scener som spelades försågs med titeln 99%, en ironisk referens till den folkliga uppslutningen kring Hitler i det tyska valet i mars 1936.