Kerstin Eksell

Under de sjuttio år som gått sedan nakban har palestinier i exil – förs­ta, andra och tredje generationen – vidgat och befäst det bildningsrum som de ärvt från hemlandet. En intellektuell elit har gjort en stor insats för att synliggöra och förklara Palestinas historia och samhällsstruktur. Salim Tamari är sedan flera decennier en tung profil inom denna grupp av kultur­bärare som verkar både internationellt och lokalt. Som professor i sociologi och redaktör för flera palestinska tidskrifter har han utöver sin fasta anställning vid Birzeituniversitet i Palestina (Västbanken) verkat som gästprofessor vid universitet i USA och Europa. Han har en omfattande vetenskaplig publikationslista och anses vara den ledande experten inom sitt fält. I denna essäsamling återkommer han till sitt huvudämne, Palestinas so­ciala historia från mitten av 1800-talet fram till nu. Tamari lyfter fram ett Palestina som vi annars sällan hör talas om: en självklar historisk enhet, etniskt och kulturellt präglad av mångfald, och ekonomiskt av differentiering av handel och industri. Huvudtemat är vad Tamari kallar ”den ofullbordade moderniteten”: konsekvenserna av den politiska utvecklingen som splittrat Palestinas modernitet och försvårat dess övergång till ”normalitet”. Den största delen av boken upptas av porträtt av betydelsefulla profiler i Jerusalems intellektuella krets under 1900-talets första decennier. Trots det lärda och komplexa innehållet med många infallsvinklar är boken fängslande och medryckande skriven, med glimtar av underhållande detaljer trots den underliggande tragiken.

I Orsa uppstod i mitten av 1800-talet ett litet kraftfält av samlad energi, under en brytningstid när Ovansiljan utvecklades från yttersta fattigdom mot ett modernt samhälle. Tre riksdagsmän drev reformfrågor för att förbättra böndernas villkor, en rörelse som också omfattades av andra riksdagsmän i Dalarna, De utgick från principer om individens värde, om demokrati och likställighet, och de använde Dalarna som trop för den självständige bonden. De protesterade mot det betungande knekthållet och krävde att den orättvisa beskattningen av jord skulle upphöra, och de bekämpade brukens och skogsbolagens makt. De arbetade för en demokratisk representation i riksdagen och i kommunen. De ivrade för en allmän folkskola och för utbyggnaden av kanaler och järnvägar. Det handlar om Olof Ulric Arborelius, kulturintresserad präst i Orsa, uppvuxen i en idyllisk prästgård i Älvdalen, och om Didric Wesström, storbonde och prästson i Orsa, född i Stora Tuna, som blev en ledarfigur i 1840-talets reformriksdagar. Till deras umgänge hörde författaren Otto Sebastian von Unge (från Västmanland) som skrev reseberättelser från Dalarna präglade av romantik och socialt patos. I generationen därefter framträdde skogshandlaren Carl Johansson, riksdagsman i andra kammaren. Han kom från byn Rosentorp i Orsa finnmark och stod för traditionell skogsfinsk disciplin med inslag av radikal liberalism. Studien kastar nytt ljus över bondeliberalismen i Dalarna och den skildrar också den sociala mobiliteten bland präster, bönder och skogsfinnar. Kerstin Eksell är författare och professor emerita i semitisk filologi. Hon har familjeanknytning till Ovansiljan. Utgivningsort: Lund Tryckt med bidrag från Kungl. Patriotiska Sällskapet.

Den arabiska våren var en unik händelse men den uppstod inte ur intet. Den var möjlig därför att det moderna Mellanöstern ingår i arabiska våren ett kontinuum av kulturella landvinningar där utvecklingen i sociala medier och i det offentliga rummet utgör den senaste fasen. I den här volymen vill vi belysa enskilda gestalter och konfigurationer inom arabisk och persisk litteratur, med början i den förislamiska poesin, förbi persisk högkultur under medeltiden och den sufiska traditionen, till några helt nya fenomen i modern litteratur. Perspektivet kombineras med exempel på gränsöverskridande kulturdialog mellan Sverige och arabvärlden