Kerstin Holmlund

Kungliga sällskapet Pro Patria räknar sin början från år 1766 och fyller alltså 250 år 2016. Hur kommer det sig att ett nationellt, samhällsnyttigt och maskulint befolkningspolitiskt projekt till stöd för barnafödandet, mot barnamordet och för barnavården kunnat överleva under ett kvarts årtusende? I denna jubileumsbok belyser ett antal författare och forskare Pro Patrias roll i samhället. En stor plats i Sällskapets liv och arkiv, liksom i denna antologi, tar Sällskapets skötsel av landets första BB mellan åren 1774 och 1951. Här finns också bidrag om Pro Patrias ursprung ur synen på medborgerliga dygder, om sällskapets organisering, finansiering, ledning och framtid. Omsorgen om det allmänna bästa har tagit sig och kommer att ta sig olika uttryck genom tiderna.

I slutet av 1800-talet började Sverige omvandlas till ett industrisamhälle. Fattigdomen var utbredd och uppenbar. En ny statlig försörjningsplikt bestämde att varje arbetsför person skulle ­försörja sig själv, att föräldrar skulle försörja sina barn och att vuxna barn skulle försörja sina gamla föräldrar. Mödrar tvingades nu ta ett större försörjnings­ansvar för sina barn, samtidigt som tiggeri blev straffbart och arbets­inrättningar infördes. Hur bemöttes de fattiga av det etablerade samhället? Hur löstes konflikter om betalningsansvar? Hur påverkades barnen av fattigdomen och fattigvården? Genom att granska enskilda familjers öden - fattigvårdens regelverk, organisation och tillämpning - synliggörs hur ­moral och skuld var en del av samhällets inställning till de fattiga. De ansågs i stor utsträckning själva bära ansvaret för sina levnadsförhållanden. Historien visar att det är angeläget att fattiga för­äldrar inte skuldbeläggs för förhållanden de inte kan påverka. Kerstin Holmlund är professor vid pedagogiska institutionen, Umeå universitet.