Kristina Lundgren

Politiska fångar på Långholmen 18801950 Världen över förföljs och straffas idag politiskt och fackligt aktiva, journalister och oppositionella. Även i Sverige har ett statligt maskineri av lagstiftning, rättsväsende och säkerhetspolis under perioder satts in mot dem som utmålades som den inre fienden, allt från åtalsraseriet mot den unga arbetarrörelsen till ingrepp mot antifascistiska rörelser under andra världskriget, till exempel blev under själva kriget motståndshandlingar i Sverige mot det nazistiska Tyskland anledning till internering eller straffarbete. I ett trettiotal illustrerade personporträtt möter vi här några av dem som under perioden 18801950 betraktades som inre fiender och vars politiska och fackliga verksamhet förde dem till fängsligt förvar på Långholmen. Årsbok 2012 för Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap/Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Journalisten Else Kleen (1882-1968) var både modeexpert och fångvårdsexpert med en pregnant egen röst. Dessutom var hon under drygt 40 år gift med socialministern Gustav Möller. Hennes liv var dramatiskt, delvis på grund av hennes journalistiska skrivande. Oftast handlade kritiken mot henne om opassande skriverier och uppträdande, i en tid då det sociala regelverket var betydligt strängare än idag och kvinnor skulle hålla sig till hem- och familje­frågor. Else Kleen umgicks med hög och låg. Hon var helt enkelt alltför mycket kvinna för att passa in i den svenska jantelagens lagomland. År 1912 började hon engagera sig i sociala frågor, och gjorde reportage om psykiskt hälsovård och fångvård. Med artikelserier och böcker blev hon en betydelsefull opinionsbildare vars artiklar ledde till reformer och flera åtal mot förövare. År 1914 debuterade hon som romanförfattare med den feministiska Släktens kvinnor. Den åtföljdes av Det stora spelet (1915), och genom böcker som Kvinnor och kläder (1910) försökte hon höja klädkulturen i landet. Okontroversiell var hon dock aldrig; år 1939 dömdes hon för ärekränkning och falsk angivelse mot justitiekanslern för att ha låtit utge boken "Gröna ön", författad av en fånge. Alltför mycket kvinna är en yrkesbiografi skildringen av en ung kvinnas utveckling från skribent och kåsör till undersökande samhällsreporter under den tid då den moderna journalistiken växte fram. Grundmaterialet för boken utgörs av hennes egna artiklar så som de publicerats i Dagens Nyheter, Stockholms Dagblad, Stockholms-Tidningen och Idun. Kristina Lundgren är universitetslektor vid institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet. Hon har dessutom skrivit ett flertal artiklar för bl a Presshistorisk Årsbok om kvinnliga journalisters skrivande och arbetsvillkor samt text- och genrehistoria i svensk dagspress. Andra publikationer är Nyheter att läsa tidningstext (1999) och Tidningskvinnor 16901960 (2000, båda tillsammans med Birgitta Ney). Sagt om boken: ...en bra bok som man gärna läser. Carina Burman, Svenska Dagbladet ...man läser med oavvänt intresse. Per Rydén, Jönköpingsposten