Kristoffer Leandoer

Ett mästerverk av gotisk spänning.« | Joyce Carol Oates»En magnifik roman.« | The New York Times Book ReviewEn gång var de sju i familjen Blackwood. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Den enda som undvek sockret till bären var äldsta systern Constance. Hon misstänktes för mord på sina föräldrar, sin bror och sin faster, men frikändes. Sedan dess lämnar hon aldrig slottet, sätter inte foten utanför dess trädgårdar. Farbrodern Julian åt av giftet men överlevde. Numera rullstolsbunden skriver han maniskt på sina memoarer. Merricat, Constances lillasyster, kom inte till bords alls den där kvällen för sex år sedan, eftersom hon skickats till sängs utan mat som straff för olydnad. Det är hon, Merricat, nu arton, som berättar historien. Och hon gör allt för att skydda sin storasyster, om hon så ska tvingas använda häxkrafter. En dag besöker deras kusin Charles slottet. Omedelbart hotas dess sköra, mörka hemligheter. Vi har alltid bott på slottet hör till mästerverken i modern amerikansk romankonst och är en av de största skräckromanerna genom tiderna. Här i översättning av Torkel Franzén och med ett nyskrivet förord av författaren och kritikern Kristoffer Leandoer. SHIRLEY JACKSON [1916-1965] är en av världslitteraturens mest inflytelserika författare i skräckgenren. Hon föddes i San Francisco, men familjen flyttade senare till östkusten och delstaten New York. Shirley Jackson kom att ge ut sex romaner och lika många novellsamlingar. Mest berömda är romanerna Hemsökelsen på Hill House [The Haunting of Hill House, 1959] och Vi har alltid bott på slottet [We Have Always Lived in the Castle, 1962]. Hösten 2017 kommer den första filmatiseringen av Vi har alltid bott på slottet, producerad av Michael Douglas och med bland annat Sebastian Stan (Captain America) i en av huvudrollerna. »Med sin skarpa blick på den mänskliga naturen, sin insikt i dess tilltrasslade insida och opålitliga varseblivning, lyckas hon skrämmas på riktigt.« | Jenny Aschenbrenner, Svenska dagbladet

Vad betyder Ingmar Bergman i dag? Texterna i denna samling är skrivna av författare och filmare, för vilka Bergmans filmer på ett eller annat sätt gjort ett personligt avtryck. Alla skriver de om varsin film som slagit an och rört upp känslor, och om sin bild av Bergman. Här möts lust och hat, men även en uppmuntran för nya och gamla generationer att ta sig an verken. Medverkande: Jon Asp, Tomas Bannerhed, Stig Björkman, Mark Cousins, Kerstin Gezelius, Jan Holmberg, Lisa Langseth, Kristoffer Leandoer, Sofia Norlin, Suzanne Osten, Leif Zern och Jannike Åhlund. "Merparten av inläggen har en trovärdig positiv grundton och genomgående har texterna en stimulerande lättsamhet utan att förlora det minsta i djup och bredd. Boken innehåller personliga analyser av valda filmer och det är verkligen roligt och upplyftande att ta del av denna genomlysning av Bergmans filmskapande under många decennier. Det här är en liten pärla i den aktuella raden av Bergmanböcker." - Ingvar Engvén, BTJ

Böcker, dagstidningar och tidskrifter har fortfarande ett fast grepp om svenska folket. De senaste årtiondenas medieutveckling har också inneburit att mycket läsning numera sker på skärmar av olika slag. Läsning kan innebära vidgade vyer och ökade kunskaper, insikt i hur andra människor handlar och tänker, svindlande äventyr och läkande terapi men också att vi kan ta del av och följa bruksanvisningar och matrecept. De flesta av oss läser omedvetet och utan större ansträngning, men varje generation måste erövra läsförmågan på nytt och det kan vara ett problem. Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2013/2014 kastar sig från Heliga Birgitta till Harry Potter, från Selma Lagerlöf till Snobben. Boken vänder sig till alla som vill förstå mer om vad läsning kan innebära.

I Avled stilla skildrar Simone de Beauvoir sin mammas död i cancer. Detaljerat beskriver hon hur sjukdomen dag för dag försvagar och förvandlar den livsbejakande kvinnan till en hjälplös och förnedrad spillra av sitt forna jag. Beauvoir berättar rakt och osentimentalt om den komplicerade relationen till mamman, med vars borgerliga livssyn hon hade så lite gemensamt. Det är en berättelse full av moraliska frågeställningar: Gjorde döttrarna rätt i att förtiga mammans tillstånd för henne? Var det rätt att låta läkarna operera henne trots att det bara resulterade i en utdragen och plågsam dödskamp? Avled stilla gavs ut första gången 1964 och utges nu med ett nyskrivet förord av Kristoffer Leandoer. SIMONE DE BEAUVOIR (1908–1986) är en av 1900- talets viktigaste författare och tänkare, mest känd för den feministiska klassikern Det andra könet (1950). 1954 tilldelades hon Goncourpriset för Mandarinerna. »Under läsningen befinner man sig som i sällskap av en klartänkt och förnuftig vän, någon som kan drabbas av sinnesrörelse utan att för den skull kapsejsa i känslosamt kaos.« Lydia Sandgren, DN »detta är kanske den mest gripande bok jag läst« Kristoffer Leandoer

”Ytterst få deckare överraskar mig numera, men mr Carrs gör det alltid.” Agatha Christie ”En lysande, gastkramande berättelse.” Lotta Olsson Svart sabbat från 1937 ligger på många listor över världens bästa deckare. Den som läser ända till det sensationella, tvetydiga slutet förstår varför. Men även början är dramatisk: Förläggaren Edward Stevens sitter på tåget hem till sin fru och bläddrar i ett manus. Plötsligt stöter han på en bild där med bildtexten: ”Marie D’Aubray, halshuggen för mord 1861.” Det är ett foto på hans fru. Därmed släpps en kedja av bisarra händelser lös och som blir desto mörkare genom de nervkittlande övernaturligheterna och den skrämmande avsaknaden av en trygg detektiv som vi vet kommer lösa fallet. Efterord av Kristoffer Leandoer.

Det sista ”hemliga” kapitel 18 i Utflykt till Hanging Rock av Joan Lindsay, som ströks ur den ursprungliga boken. Här får man (kanske) få veta lite mer om mysteriet med de försvunna flickorna. . . Efterord av Kristoffer Leandoer. Utflykt till Hanging Rock från 1967kom för första gången i svensk översättning 2022, och för den tilldelades översättaren Maria Lundgren priset Årets översättning.

Vad händer när vi läser? Är litteratur något som bara finns mellan pärmarna i en bok, eller något som uppstår i själva mötet mellan läsaren och boken? Är boken alltid densamma, eller förändras den med varje ny läsning? Kan två människor överhuvudtaget läsa samma bok? Här närmar sig Kristoffer Leandoer litteraturen från ett nytt och oväntat håll där det snart blir tydligt: Det är läsaren som skriver boken. Vi läsare är opålitliga: vi glömmer, vi minns fel. Vi hoppar över och drar ifrån, och vi lägger gärna till de detaljer som författaren glömt. Så vad innebär medskapande läsning för kritiker och översättare, för pusseldeckare och bibeltolkare? Vad strök morfar under i Kierkegaards dagbok? Läser vi med ögonen eller öronen? Vilka böcker har diktatorn i sitt bibliotek? Dödade Oidipus verkligen sin pappa?

I Avled stilla skildrar Simone de Beauvoir sin mammas död i cancer. Detaljerat beskriver hon hur sjukdomen dag för dag försvagar och förvandlar den livsbejakande kvinnan till en hjälplös och förnedrad spillra av sitt forna jag. De Beauvoir berättar rakt och osentimentalt om den komplicerade relationen till mamman, med vars borgerliga livssyn hon hade så lite gemensamt. Det är en berättelse full av moraliska frågeställningar: Gjorde döttrarna rätt i att förtiga mammans tillstånd för henne? Var det rätt att låta läkarna operera henne trots att det bara resulterade i en utdragen och plågsam dödskamp? Avled stilla gavs ut första gången 1964 och utges nu med ett nyskrivet förord av Kristoffer Leandoer. SIMONE DE BEAUVOIR (1908 1986) är en av 1900- talets viktigaste författare och tänkare, mest känd för den feministiska klassikern Det andra könet (1950). 1954 tilldelades hon Goncourpriset för Mandarinerna.

Så länge människan har skrivit har hon också läst. Men vilka olika sorters läsning finns det och hur har läsningen förändrats genom tiderna? Hur påverkas det litterära läsandet av den digitala verklighet som vi nu lever i, där ett oändligt flöde av underhållning ständigt pockar på vår uppmärksamhet i de digitala enheter vi bär runt på? Antologin Människan och läsandet ser närmare på dessa och andra frågor kring läsning ur olika perspektiv. I bokens tre partier Tecken, skrift, läsande , Heliga böcker samt Läsande och tolkning finns en samling tankeväckande essäer med hög aktualitet. Vi får läsa om de äldsta skriftsystemen och skriftens betydelse; det handlar bland annat om läsandet som medskapande aktivitet, om kanon, om Litteraturbanken som klassikerprojekt och om läsning som vetenskaplig och kritisk profession. Joel Halldorf skriver om bibelläsning och dess betydelse för politik, kultur och etik i Sverige, Rebecka Kärde tittar på kritikerns roll som läsare och Kristoffer Leandoer ställer frågan om huruvida litteraturen är en existensform.

I Att köpa en dröm knyter Marguerite Yourcenar samman ett knippe människoöden genom ett mynt som vandrar från hand till hand. Mor Dida söker skydd i en portuppgång med sina osålda blommor i väntan på att åskvädret ska dra förbi. Den prostituerade Lina vandrar tungt uppför trappan till läkaren för att få sin dom. Filmstjärnan Angiola ser i biosalongens mörker sig själv på filmduken och Giulio tänder sitt vaxljus i kyrkan. Fascismens skugga vilar över Italien och i centrum för handlingen står ett politiskt mordförsök. Verkligheten är svår att uthärda och för ett litet silvermynt kan man köpa sig en dröm, en illusion, en livslögn. Yourcenar väver samman olika perspektiv och tidslinjer och med sitt rika, poetiska språk och djupa kunskap om människors livsvillkor bjuder hon här på en oförglömlig läsupplevelse. MARGUERITE YOURCENAR (1903 1987) var en fransk författare främst känd för historiska romaner. Hennes mest berömda verk är Hadrianus minnen från 1951. Yourcenar valdes in som första kvinna i Franska akademien 1981 och 1965 nominerades hon till Nobelpriset i litteratur.

Jean Lorrains majestätiskt dekadenta roman, kväljande kvav av opium och eter, beskriver den depraverade ädlingen Monsieur de Phocas sökande efter den förlösande blicken, lystern som kan rädda honom ur den vansinnets virvel han sugs ner i. Så som Huysmans Mot Strömmen kan sägas inleda dekadensen, är Monsieur de Phocas dess slutpunkt. “Det förrförra sekelskiftet innebar en kris på i stort sett alla plan: en andlig, intellektuell, konstnärlig, moralisk och socioekonomisk kris. Jean Lorrain fångade den, ja man kan rentav säga att han personifierade den. Den här boken är år 1900”, skriver Kristoffer Leandoer i sitt förord. Jean Lorrain var estet, journalist, dandy, erotoman, korsetterad, homosexuell, eterdrickare, sminkad, parfymerad, en pseudonym, en mask, Prousts duellant, narkoman, författare, resenär, en skandal, insolent, dekadent; inget för moralister och kräsmagade.

Agota Kristofs komprimerade författarskap omfattar trilogin Den stora skriv­boken, Beviset och Den tredje lögnen, ytterligare tre prosaböcker och en rad pjäser. I slutet av sitt liv bestämde hon sig för att också ge ut sina dikter, skrivna under ett helt liv, från ungdomen i Ungern till exilens Schweiz – flera av dem förlorade vid flykten och senare återskapade i minnet. Det är en poesi som står naken inför livets villkor: förluster, främlingskap, längtan och korta stunder av lycka. Men här finns också en sorts arbetardikt, där orden utgör den enda räddningen: fabriken som dödar, skrivandet som befriar. I Kristofs dikter – med teman och motiv som återkommer i hennes prosatexter – står rå realism intill svart saga. Mörkret är skoningslöst, även i kärleken och naturen. Men den särpräglade stilen lyser, språket lyser.

När berättaren inser att hans nyår som vanligt kommer att bli en katastrof bestämmer han sig för att boka en resa till solen. På en av hotellets arrangerade utflykter träffar han den sorgsne polisen Rudi från Bryssel och det tyska paret Pam och Barbara. De fyra ger sig ut på egna äventyr i öns vulkaniska landskap. Men Rudi håller sig på sin kant; efter att ha träffat anhängare till den raëlianska rörelsen på marknaden i Teguise har han tankarna på annat håll. Lanzarote utspelar sig vid tiden kring ett fruktat millennieskifte. Snart kommer världen att förändras, gå in i ett nytt skede. Skälvningarna kan anas i denna intensiva, oroande och inte minst roliga kortroman som nu äntligen kommer ut på svenska. Turism som löpt amok, en sekt där mänsklig kloning står på dagordningen – allt skildrat med den samhällskritiska skärpa och samtidigt klarsynta och ömma blick på människorna som är typisk för Houellebecq.

"Vuillards stil är skarp, rättfram och stundtals rasande." BTJ"Éric Vuillard har flera gånger skildrat historiska vändpunkter i skönlitterär form (mest känd är han för den Goncourtprisade Dagordningen , som bland annat skildrar ett möte där det tyska nazistpartiet får över näringslivet på sin sida) och han lyckas ge de betydelsefulla ögonblicken i det förflutna en på en gång dokumentär och samtidigt näst intill poetisk karaktär." Svenska DagbladetPå 1920-talet besöker en delegation Franska Indokina och tjänstemännen konfronteras med de slavliknande arbetsvillkoren på en gummiplantage. Via Cao Bang, en fransk stödjepunkt nära kinesiska gränsen som 1950 blev totalt omringad av vietnamesiska trupper, förs vi till det förkrossande franska nederlaget vid Dien Bien Phu 1954. Hur kunde det ske? Hur gick diskussionerna i Paris om kriget och kolonialpolitiken? Här skärskådas de inblandades motiv, deras sociala tillhörighet, släktband och nätverk. Stilsäkert och skoningslöst skildrar Ett uttåg med heder hur två av världens mäktigaste länder förlorade mot vietnameserna, och slungar in läsaren i den härva av intressen som ledde till amerikanernas nesliga uttåg ur Saigon 1975. ÉRIC VUILLARD föddes i Lyon 1968, och har tidigare skrivit tio prisbelönta verk. På svenska finns sedan tidigare hans Goncourtprisade verk Dagordningen, och den hyllade boken De fattigas krig. I Ett uttåg med heder tar han återigen med oss bakom kulisserna under en tid då historien för alltid förändrades. "Utmaningen för Vuillard är framför allt att plocka isär den unkna nostalgin om den gamla goda tiden med kolonier och med ett fint och elegant kolonialt Frankrike, självsäkert och hedervärt." La Croix "Vuillard skriver inte om Historien, utan med den. Han följer det förflutna som man följer en döende, men utan att skänka syndernas förlåtelse. Stor konst." Livres Hebdo"En rad scener sammanfogade med lysande stilkonst. [...] Det råder inga tvivel om att för vår författare ska litteraturen spegla härskarsystemen, det samhälleliga våldet och maktkoncentrationen." L Histoire "Vi känner hans obarmhärtiga tillvägagångssätt, hans grymma stilkonst. En fruktansvärd bok, historiskt outhärdlig." Le Journal du Dimanche

Vissa böcker blir aldrig klara. Ändå räknas de till våra klassiker. Hit hör Vergilius Aeneiden, Chaucers Canterburysägner, Gogols Döda själar, Musils Mannen utan egenskaper och otaliga andra. Men varför avslutades aldrig somliga böcker? Svaret på frågan leder in på död, sjukdom, missbruk, krig, ångest. ”Bränn allt!” sa Kafka, Ovidius och Mallarmé på dödsbädden, men eftervärlden struntar glatt i deras önskan. Vissa böcker blev liggande av rädsla för repressalier eller att misslyckas. Vissa litterära skapelser var för hemska till och med för Strindberg. Somliga författare vill helt enkelt att det roliga aldrig ska ta slut och vägrar därför att bli klara, som Tolkien. Andra författare, som Baudelaire och Camus, låter med flit bli att skriva rätt böcker, utan nöjer sig med att ha fått kasta ner den briljanta idén i en anteckningsbok. De böckerna väntar fortfarande på att bli skrivna. Här möter vi dem alla. Det här är berättelsen om den oavslutade litteraturen och som inbjuder oss att närma oss böckernas värld på ett nytt sätt. För tänk om alla böcker är oavslutade? Sista ordet är ju ändå alltid läsarens.” Den oavslutade litteraturenär en mästerlig hyllning till litteraturens möjligheter, som alltid är sammantvinnade med dess omöjligheter." DN"Inget läsarhjärta kommer kunna hålla sig kallt inför denna bok." SvD"Den oavslutade litteraturenär avslutningsvis en bildad bedrift om de verk som aldrig blev klara - och om de litterära (anti)hjältar som på olika vis och av vilt skilda anledningar aldrig nådde ända in i kaklet." Borås Tidning"Den oavslutade litteraturenär en flödande och underhållande essäberättelse." UNT"Den oavslutade litteraturenär essäistik när den är som bäst. Lärd, smart, underhållande, personlig och mycket välformulerad." Gefle Dagblad"Den oavslutade litteraturen kan vara lika rik och omfattande som den avslutade litteraturen. Den tanken väcks i en lysande essäbok av författaren och litteraturkritikern Kristoffer Leandoer." Jan Gradvall, Di Weekend"Bättre guide genom litteraturen får man söka efter." Bo Eriksson, Clio"Leandoer skriver ledigt, elegant, personligt och hans beläsenhet och lärdom kan ingen ta miste på. Ett imponerande arbete som ger anledning till reflektioner av många olika slag." Betyg: 5/5 BTJ

Året är 1524. I södra Tyskland reser sig bönder och fattiga stadsbor. Upproret sprider sig snart till Schweiz och Frankrike. Den protestantiska reformationen hotar de mäktiga och privilegierade. Samtidigt börjar de fattiga, som fortfarande lever på hoppet om att nå himmelriket, fråga sig varför jämlikhet inte är möjlig redan på jorden. En silhuett framträder ur kaoset, den unge teologen Thomas Müntzer, som slåss sida vid sida med upprorsmakarna. Han är komplex och kontroversiell, och tar varken ställning för Martin Luthers läror eller den Romersk-katolska kyrkan. Müntzer talar direkt till de fattiga, och uppmanar dem att fråga varför Gud som älskar de fattiga tycks stå på de rikas sida. ÉRIC VUILLARD föddes i Lyon 1968, och har tidigare skrivit tio prisbelönta böcker. Mest känt är hans Goncourtprisade verk Dagordningen, och i De fattigas krig tar han återigen med oss bakom kulisserna vid en historisk vändpunkt. "Vuillard har välförtjänt hyllats för De fattigas krig. Äras bör även Kristoffer Leandoer, som i ett kunnigt och stilistiskt njutbart efterord diskuterar Thomas Müntzers komplicerade eftermäle." Kyrkans Tidning "Med sin på en gång kärnfulla och överskådliga framställning, sitt metaforiskt laddade språk, lyckas Vuillard dikta fram ett historiskt skeende om den obarmhärtiga och tidlösa relationen mellan förtryckare och förtryckta, mellan tvångsvälde och folket." Svenska Dagbladet "Moralfilosofisk skärpa och förtätat språk." Norra Skåne "På skenbart enkel, glasklar prosa skildrar Vuillard en karismatisk gestalt som verkar under en våldsam övergångsperiod i Europas historia. De fattigas krig är en glödande appell för det nödvändiga i att göra motstånd mot förtryck, att säga nej till social orättvisa och maktmissbruk. Det här är en bok som gjord för engagerade diskussioner i bokcirklar." Vi Läser "Ett bländande stycke historisk återblick och en revolutionär predikan, ett rasande fördömande av ojämlikhet." Internationella Bookerprisjuryn

Omistligt om hemlöshet och litteratur./.../ en orädd och underhållande resa in i litteraturhistorien. Dagens NyheterDynamiskt storverk av fantastisk hjärna. AftonbladetEn passionerad essäbok som väcker läslusten. Varför skriver inte fler om litteratur på det här sättet? Upsala Nya TidningHöjderna känns emellanåt svindlande, litteraturen större och viktigare än på länge. Svenska DagbladetAtt läsa hans bok är nästan lika belönande som att läsa de verk som behandlas. Bernur blogg, Björn KohlströmLandsflykt och exil är erfarenheter som angår oss alla, oavsett vad vi själva varit med om. Motsättningen mellan nomader och bofasta är grunden i alla myter liksom i våra personligheter: allt vi gör präglas av den dubbla längtan hem och bort. Berättelserna om förvisning, hemlöshet och flykt har aldrig upphört att fängsla oss, de är själva ryggraden i vår kultur, och Längta hem, längta bort följer dess kurvatur. Fram träder litteraturen som den plats där nomader och bofasta kan mötas, där hemlösheten och rörligheten blivit en tillgång, ett kulturellt kapital. Längta hem, längta bort rör sig mellan högt och lågt, smalt och brett, verklighetsflykt och fränaste realism, från Paris förnäma salonger till Amerikabåtarnas belamrade tred­jeklassdäck. Oscar Wilde, Rudyard Kipling och Ovidius trängs med Lana Del Rey, J. R. R. Tolkien och Ursula Le Guin. Alla är de flyktingar som söker sig inåt och hemåt eller fångar som vill utåt och bort, med litteraturen som sitt redskap: En bok är en dörr till främmande världar, men den är också dörren hem.

Året är 1524. I södra Tyskland reser sig bönder och fattiga stadsbor. Upproret sprider sig snart till Schweiz och Frankrike. Den protestantiska reformationen hotar de mäktiga och privilegierade. Samtidigt börjar de fattiga, som fortfarande lever på hoppet om att nå himmelriket, fråga sig varför jämlikhet inte är möjlig redan på jorden. En silhuett framträder ur kaoset, den unge teologen Thomas Müntzer, som slåss sida vid sida med upprorsmakarna. Han är komplex och kontroversiell, och tar varken ställning för Martin Luthers läror eller den Romersk-katolska kyrkan. Müntzer talar direkt till de fattiga, och uppmanar dem att fråga varför Gud som uppenbarligen älskar de fattiga tycks stå på de rikas sida. ÉRIC VUILLARD föddes i Lyon 1968, och har tidigare skrivit tio prisbelönta böcker. Mest känt är hans Goncourtprisade verk Dagordningen, och i De fattigas krig tar han återigen med oss bakom kulisserna vid en historisk vändpunkt. "Med sin på en gång kärnfulla och överskådliga framställning, sitt metaforiskt laddade språk, lyckas Vuillard dikta fram ett historiskt skeende om den obarmhärtiga och tidlösa relationen mellan förtryckare och förtryckta, mellan tvångsvälde och folket." Svenska Dagbladet"Èric Vuillard lyckas återigen blanda fiktion och historia på ett effektivt sätt." Thomas Kjellgren, Barometern"Den utspelar sig i ett politiskt splittrat Europa präglat av sjukdom, frustration, fattigdom och sjudande uppror, den må ha de Gula västarnas protester som förlaga men är mer universell än så. Berättaren är både reserverad och ödmjuk; ovillig att spekulera om Müntzers motiv, men försöker förtvivlat förstå honom." Scotland on Sunday "En mycket personlig och poetisk bok. Éric Vuillard är inspirerad." Libération "Ett bländande stycke historisk återblick och en revolutionär predikan, ett rasande fördömande av ojämlikhet." Internationella Bookerprisjuryn "Denna korta, glödande bok, till hälften historisk essä och andra hälften revolutionärt traktat, blandar hastigt skiftande bilder ur predikantens liv och tidsålder med Vuillards predikstolspredikan om förtryck och motstånd [...]." Financial Times "[Vuillard] forcerar inte fram några jämförelser med nutiden, men upproren han beskriver känns som en del av ett krig ödesbestämt att rasa i varje epok präglad av flagrant ojämlikhet." The New Yorker

Förr eller senare tar det slut. Förr eller senare upphör allt. Så mycket vet alla men ingen vet mer än så. Upphörligheten är det enda som är garanterat lika för alla. Finns de där, de vi saknar? Är det där den verkliga festen pågår? Står vi på gästlistan? Eller är vi också redan där? Upphörligheten är ett land som alla tillhör och ingen kan säga något om. Om upphörligheten går inte att tala och Kristoffer Leandoers nya dikter gör det oavbrutet, sorgset, muntert och gränslöst förvånat. Upphörligheten är en diktsamling som inte kan hålla tyst. Enda sättet att få den att tiga är att läsa den själv. Kristoffer Leandoer är född 1962. Han debuterade 1987 och är även verksam som översättare och litteraturkritiker. Han Augustnominerades 2010 för essäboken Mask och 2020 för Längta hem, längta bort. Hans förra diktsamling, Vägen till det stora kanske, utkom 2016.