Lars-Eric Jönsson

Detta är en bok om tre kungar från olika epoker som hamnade i tre medieskandaler med sexuella förtecken. Etnologerna Lars-Eric Jönsson och Mia-Marie Hammarlin undersöker hur medieskandaler byggs upp och utvecklas. Nyhetsjournalistikens samverkan med den läsande publiken, muntligt skvaller och digitala medier studeras, liksom romaner, kupletter och skillingtryck. Oscar II (regent 1872-1907), Gustaf V (regent 1907-1929) och Carl XVI Gustaf (som firar 50 år på tronen 2023) var föremål för skvaller som skandaliserade dem och de älskare och älskarinnor som de påstods ha haft intima förbindelser med. Detta skvaller om skådespelerskor, unga män och kaffeflickor var tätt sammanflätat med journalistik och skapade roande, oroande, moraliserande och politiska berättelser med påtaglig livskraft. Mia-Marie Hammarlin, docent i etnologi, och Lars-Eric Jönsson, professor i etnologi, är verksamma vid Lunds universitet.

Under 1990-talet kom ordet kulturarv att användas för att beskriva samhällets förmåga, vilja och praktiker för att bevara och använda företeelser ur det förflutna. I Sverige, liksom i Europa, genomfördes under denna tid flera politiskt initierade satsningar och projekt som handlade om både hur kulturarv kunde tjäna samhället och vad som borde ingå i kategorin kulturarv. Boken handlar om dessa projekt och om hur olika företeelser diskuterades som möjliga kulturarv. Vilka sociala kategorier borde representeras? Hur kunde kulturarv användas? För vad och vem var begreppet tillämpbart? I boken undersöks dels svenska och europeiska kampanjer, dels förhandlingar om företeelser vars kulturarvsstatus är och har varit vacklande. Hemslöjdsrörelsens historia med särskild fokus på virkning som omtvistat kulturarv är ett exempel. Biologiskt kulturarv i form av den välkända Linderödsgrisen, ett annat. Mångtydiga platser – inte sällan med industrihistoriskt förflutet – som vacklar mellan kulturarv och naturligt förfall, är ett tredje exempel. Gemensamt för dessa olika exempel är att de alla väcker frågor om vad som är och borde vara kulturarv. Fallstudierna ramas in av två kapitel om den offentliga kulturarvspolitiken under 1990-talet och det tidiga 2000-talet. En serie kampanjer och projekt, i Europa och i Sverige, tog som utgångpunkt kulturarvens tänkta förmåga att bidra till en föreställd gemenskap och mångfald. Varför och på vilket sätt kom kulturarvsbegreppet åter i användning på detta sätt? Författarna är verksamma i ämnena arkeologi, etnologi, konstvetenskap, kulturvård och museologi.

Att skratta är mänskligt. Skrattets betydelser, funktioner och känslor är emellertid knappast universella. De skiftar över tid, rum och sociala sammanhang. I den här boken undersöks bland annat skrattets relation till makt och motstånd samt humorns betydelse i skapande av gemenskap och utanförskap. Gemensamt för artiklarna är att kulturvetenskapliga perspektiv tillämpas på olika studieobjekt samt att författarna dessutom använder humor respektive förlupna, meningslösa, bitska, glada, malplacerade, inkännande eller rent av sardoniska skratt för att undersöka viktiga politiska, sociala och kulturella frågor. Läs om skrattande flottister i en allvarlig marin kontext; samtidens syn på skrattets utrymme i islam och muslimers användande av humor för att utmana normer; den ironiska generationens försvar av normer; humorns betydelse i Liverpools beatlesturism; till synes harmlös men betydelsefull humor i vardagliga sammanhang; svensk-finska konflikter och humor som politiskt vapen; överviktigas användande av humor för att bryta samhälleliga fetmafobier; hur norrmän ler åt så kallade partysvenskar i Oslo och; skrattets mångskiftande betydelser i psykiatrins historia. Författarna är etnologer och folklorister från Finland, Norge och Sverige.

1880-talet var ett dynamiskt årtionde en tid i rörelse. En genomgripande omvälvnings­process från agrar­samhälle till industriland påverkade det svenska samhället på alla plan. Framtidstro och optimism vibrerade. Tekniska innovationer som telefon, elektricitet och järnvägar vidgade vyerna och knöt nya band, medan uppfinningen av dynamiten bidrog till en gryende revolutionär terrorism. Sociala rörelser satte starka krafter i jäsning. Grunden lades för det moderna Sverige, nya institutioner, normer och vanor tog form, kontrollsystem byggdes upp. Nya kvinnoroller formades. Individen trädde fram, identitet blev viktigt. Känn dig själv, manade Arthur Hazelius på Nordiska museet. Men spåren av Fattigsverige fanns kvar, massemigrationen till Nordamerika kulminerade. I tider av förändring aktualiseras det förflutna. Framstegstankar gjorde historisk forskning till något ideo­lo­giskt värde­fullt och historiesyn diskuterades ivrigt. Vems historia skulle skrivas kungarnas eller folkets? Författare skrev folk­lig kulturhistoria; Sverige fick en av sina första humanistprofessorer i ämnet. Ett kulturhistoriskt perspektiv är också det som förenar författarna till Individer i rörelse i beskrivningen av detta eruptiva decennium. De söker ledtrådar till dolda sam­manhang med hjälp av de spår som terrorister, hyresvärdinnor, kvinnliga frälsningssoldater och andra lämnat efter sig.

Institution ger 250 miljoner träffar på sökmotorn Google. I vilka sammanhang används detta slitstarka ord och vilka betydelser bär det på? I den här boken undersöks institutioner som platser, rum och organisationer samt begreppets vetenskapliga utveckling och användning. Institutioner representerar ofta socialt tvång, beständighet över tid och reglering av aktörers handlande. Sagt om boken”Det finns inte många begrepp som kan tävla med ’institution’ när det gäller mångtydighet. Ingen forskare kan dock bestämma dess rätta betydelse. Vad forskare kan göra, och vad Jönsson, Persson och Sahlin har gjort med stor framgång, är att förklara begreppets mångtydighet genom en revy av åtskilliga teorier. Det har blivit en spännande resa genom tid och genom olika ämnen inom samhällsvetenskapen. Resultatet är både lysande och upplysande.” Barbara Czarniawska, professor i allmän företagsekonomi, Göteborgs universitet"Institutionsbegreppet är väldigt mångtydigt, men bokens författare lyckas på ett heltäckande sätt beskriva institutioner ur åtminstone tre infallsvinklar. Första delen av boken tar upp begreppet utifrån ett sociologiskt perspektiv. Andra delen visar institutionsbegreppet dels som det fysiska rum det beskriver och dels utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. Boken är förklarande och tar upp många intressanta studier vilket bör leda till ett fortsatt intresse för institutionsbegreppet som sådant." Bibliotekstjänst, häftepos. 12103155, lektör Louise SverudBeGreppbart är en serie introducerande böcker i samhällsvetenskap. Varje bok behandlar ett centralt begrepp och adderar en pusselbit till vår förståelse av samhället. Utforskande. Fokuserat. Dynamiskt. Greppbar kunskap i ett nötskal. Helt enkelt. Om författarnaKerstin Sahlin är professor i företagsekonomi, särskilt offentlig organisation, vid Uppsala universitet. Lars-Eric Jönsson är professor i etnologi vid Lunds universitet. Anders Persson är professor i sociologi respektive utbildningsvetenskap vid Lunds universitet.