Lars-Håkan Svensson

Detta nummer av Dialoger rymmer följande teman: Den tredje kulturen, Erövra ett språk och Paradoxernas underjord.

Intima galor tar sin utgångspunkt i den klassiska franska prosadikten men lånar också drag från andra textsorter: det litterära reportaget, dagboksanteckningen, den lyriska kortprosan, essän, memoaren. Samlingen iscensätter vad Mallarmé kallat just ”intima galor”, alltså de fantasier som inställer sig när vi begrundar exempelvis det exotiska i det vardagliga, identitetens mysterium, upprepningens växlande innebörder eller världen som teatralisk föreställning.

Efter 25 år återkommer Lars-Håkan Svensson som poet till ellerströms med diktsamlingen Snöns eftermäle, en stillsamt nyfiken återblick på ett liv i litteraturens tjänst, men även på till­varons småttigheter och mirakel; möten, förälskelser och resor. Svensson närmar sig även vissa konstverk som vore de verkliga landskap, och omvänt beskrivs verkliga landskap som om de vore konstverk. Här ryms också ett par översättningar av äldre grekisk och engelsk poesi, texter med uppenbar återklang i hans eget liv. Snöns eftermäle är skriven med en självklar känsla för diktion och form. Dikterna talar med varandra, citerar och minns varandra samtidigt som de berättar fullt igenkännliga historier ur vardagen och drömmen.

Michel de Montaignes vänskap med Étienne de La Boétie blev livsavgörande för författaren. De två utvecklade en ömsesidig förtrolighet som stimulerade dem båda, och för Montaignes del blev kontakten helt bestämmande för hans arbete med Essayer. La Boétie avled i unga år, och på väggen i sitt arbetsrum satte Montaigne upp en platta med text på latin där han hyllade minnet av »sin käraste, varmaste och närmaste vän, en vän som inte överträffas av någon i detta århundrade, den lärdaste och mest fullkomliga vän«. Vänskapen är också ämnet för en av hans Essayer, och när La Boétie avled skrev Montaigne ett långt brev till sin far där han ger en gripande skildring av den avhållne vännens sista tid. Brevet utges för första gången i svensk översättning i denna volym, som också innehåller Montaignes essay Om vänskap, båda i översättning av Jan Stolpe, och en av La Boéties dikter i tolkning av Lars-Håkan Svensson.

Norma Jeane Baker av Troja är en meditation över skönhetens destruktiva kraft. Med utgångspunkt i Euripides drama Helena väver Anne Carson samman två berömda kvinnogestalter: Helena, för vars skull Trojanska kriget utkämpades, och Norma Jeane Baker/Marilyn ­Monroe, en av 1900-talets mest myt­omspunna kvinnor. I pjäsen sammanförs även antikens Troja med 1960-talets Hollywood, där Marilyn Monroe är inne på sitt tredje äktenskap med dramatikern Arthur (Miller), och på anakronistiskt vis anses bära skulden för slaget om Troja. Helena/Marilyn blir symboler för alla tiders fresterskor och fiktionen smälter samman med verkligheten.

”Förstklassigt aloeträ” är titeln på en dikt Paul Muldoon skrev till Leonard Cohens minne och som är en av flera elegier som ingår i detta nya urval som ger prov på Muldoons tematiska och tekniska mångsidighet. Boken fördjupar och förnyar bilden av ­Muldoons nu omfattande produktion. Här ingår dikter som skildrar hans uppväxt på den nord­irländska landsbygden, en berömd sonettsekvens som med halsbrytande teknik och virtuos förmåga att återanvända politikens och journalistikens floskler beskriver oroligheternas Nordirland och nya dikter som rör hundraårsminnet av påskupproret 1916. Men det finns också personliga dikter riktade till familj och nära vänner och en magnifik hyllningsdikt till Muldoons vän, förebild och rival, 1995 års nobelpristagare Seamus Heaney.

»William Trevor var vår tids Tjechov.« | Wall Street Journal »William Trevor undersöker med torr humor, ofta med svärta och samtidigt med stor medkänsla de oändliga komplexiteterna i vad det innebär att vara människa.« | The New York Times Book Review »En glittrande pärla i bokfloden.« | BTJ Irländaren William Trevors romaner är tragedier, vemodigt desillusionerade och lika storslagna som ömkligt mänskliga. Tragedin är hela Irlands, men den kommer till uttryck i varje enskilt livsöde, i nyanserade och inkännande personporträtt. Femtonårige Timothy Gedge tjuvlyssnar, smyger utanför fönster och tillskansar sig människors hemligheter i den lilla staden Dynmouth; när han till slut använder sin makt, på en talangjakt, inför allas blickar, blir följderna katastrofala. Kusinerna Willie och Marianne, den ene född på Irland, den andra i England, drivs av omständigheterna mot sin katastrof. Men när den ensamme pojken Harry lär känna ett tyskt par, som flyttar till hans landsortsstad, börjar en känsla av hopp växa. I romanerna Färdvägar och Ödets narrar, samt kortromanen Kvällar på Alexandra, vilka här samlas i en volym, träder William Trevor fram som en irländsk tragöd, med sparsmakad stil och osviklig känsla för små människors stora öden. Romanerna är översätta till svenska av Birgit Edlund, Kvällar på Alexandra av Lina Erkelius, med ett nyskrivet förord av poeten och litteraturkritikern Lars-Håkan Svensson. WILLIAM TREVOR [1928-2016], född 1928 i Cork, arbetade bland annat som lärare och träsnidare innan han debuterade som författare 1958. Romanen Av den andra skolan blev genombrottet och belönades med Hawthornden Prize. Bland hans övriga priser märks The Royal Society of Literature Prize och Whitbread Prize for Fiction.