Lars Heikensten

Kanslihushögern är ett mytomspunnet begrepp i svensk socialdemokrati. Den löst sammansatta gruppen, centrerad kring 1980-talets finansdepartement, utövar inflytande även i dagens debatt. Än lyfts den som ett föredöme för dagens socialdemokrati, än ses den som ansvarig för att ha sålt ut partiets ideologiska själ. Men vilka var de egentligen? Hur tänkte de? Och vad lämnade de efter sig? I denna bok diskuterar flera av dem som själva var med öppenhjärtigt den tidens politik, varför det blev som det blev och vad vi kan lära oss av gruppen idag. Bland de medverkande finns både företrädare för gruppen och några av dess kritiker. Bilden som utkristalliserar sig är att konflikten runt gruppen aldrig handlade om ”höger” mot ”vänster”. I stället handlade det om olika syn på hur politiken bör förhålla sig till att samhället förändras – en fråga som är lika aktuell i dag.

När Lars Heikensten 2011 tillträder som Nobelstiftelsens sjunde vd ser han fram emot att komma till ett lugnt arbete efter många år på utsatta positioner. Riktigt så idylliskt blir det inte. Stiftelsen står inför en rad utmaningar; ekonomin är i farozonen, det nya Nobelcentret väcker känslor och en pristagare visar sig vara avliden. Som om inte det vore nog kommer skandalen med Macchiarini och slutligen det stora haveriet i Svenska Akademien. I "Till mänsklighetens största nytta" ser Lars Heikensten tillbaka på de mest omtumlande åren i Nobelstiftelsens 125-åriga historia samtidigt som han insiktsfullt berättar om arbetet kring Nobelpriset och hur det blivit ett av världens mest kända och respekterade varumärken som knyter samman vetenskapliga framsteg, god litteratur och arbete för medmänskliga relationer.