Lasse Ekstrand

Under decennier verkade Lasse Ekstrand inom högskolevärlden. Handledde och bedömde uppsatser. På litteraturlistorna låg för det mesta metodböcker om hur man gör. Den ena kokboken tristare än den andra. Ekstrand, doktor i sociologi och docent i företagsekonomi vid Uppsala universitet, bestämde sig för att skriva en rolig anti-metodbok. Titeln inspirerades av stråtrövaren Huckleberry Finn. Ut på flotten, upptäckandets äventyr väntar runt hörnet! Huckleberry Finn, denna tillvarons fribytare och vardagshjälte, denna solskensbestrålade, av Mark Twain påhittade figur som ideal och ledstjärna. Vad skulle det kunna innebära att använda Huck som metodologisk förebild för vårt sätt att närma oss, vara i verkligheten? Hur kan en klassisk pojkbokshjälte, skolkande från skolan, brunbränd, majspipan nonchalant på plats i mungipan, stråhatten likaså inspirera? Vad kan denna oförvägne, i livets skola examinerade, lära oss om vetenskaplig metod?

Arbete är en institution. Partierna är överens om att jobben är den viktigaste politiska frågan. Samtidigt blir arbetstillfällena allt färre. De som har jobb arbetar för mycket, de som inte har det straffas och kontrolleras. Att hålla hjulen snurrande tär också på miljön. Men det finns alternativ till arbetslinjen. Författarna diskuterar idéer som arbetstidsförkortning, medborgarlön och lokala valutor. De beskriver hur synen på arbete har vuxit fram historiskt och teoretiserar begrepp som arbete och fritid på ett nyfiket och kritiskt prövande sätt. Vill vi ha jobb till varje pris? Är fler jobb enda vägen till jämlikhet och ökat välbefinnande? Är alla jobb nödvändiga? Att kritisera lönearbetet är att rucka på det moderna samhällets grundval. Det väcker frågor om kapitalismen, men också om vår existens. Vilket värde har människan i ekonomin och hur ser människans villkor efter arbetet ut? Den första svenska antologin om arbetskritik spänner över fält som idéhistoria, ekonomi, sociologi, politisk filosofi och filmvetenskap. Författarna är akademiker, aktivister och journalister som delar insikten att arbetslinjen har nått vägs ände. Boken är en lättillgänglig introduktion till arbetskritik i dag och en plattform för vidare debatt. Redaktören Kristian Borg är journalist, tidigare kulturredaktör på Fria Tidningen och förläggare på Verbal förlag.

Allt börjar egentligen med döden, den utgör den yttersta premissen för livet. Och den sätter punkt för livet. Vi föds för att dö, livet är ett pågående uppror mot döden som det heter i en sorti. Och vi måste dö ensamma, ingen kan dö tillsammans med oss. Hur leva med det existensens grundvillkor som döden innebär? Kan livskänslan förstärkas av dödsinsikten? Modet att inse döden som modet att leva?

Efter en livshotande sjukdom, och mycket krävande behandling på Akademiska Sjukhuset, förstärktes en idé hos Lasse Ekstrand om att närma sig Jesu ansikte och hur det på olika sätt har framställts. Utmynnande i en bön om att få se det ansikte ingen annan sett. Bortom alla de bilder som format vår uppfattning om Jesus. Idén föddes hos Lasse Ekstrand redan sommaren 1990, under en bilresa i Tyskland. Ett stort antal städer och i dem belägna kyrkor besöktes. Både protestantiska och katolska helgedomar, i dem kunde man försjunka i skiftande bilder på Jesus och hans ansikte. I Jesu ansikte utgår Lasse Ekstrand och konstnären Erling Öhrnell från olika belägenheter och hur ansiktet skiftar på grund av dessa, får sitt speciella uttryck. Från den lidande och övergivne Jesus, till den rasande men även helande. Under årens lopp har Lasse Ekstrand talat om detta i Svenska kyrkan vid flera framträdanden. Men han började skriva texten först sommaren 2016, som vanligt på plats i Tversted, invid Vesterhavet i Nordjylland. Därefter har Erling Öhrnell lyssnat till texten, känt in och skapat bilderna. Lasse Ekstrand och Erling Öhrnell har tidigare tillsammans utgivit Gravspegel (2005), Måste bara kyssa himlen (2008) samt Tio Guds bud reinvented (2012). Lasse Ekstrand har ett mångskiftande författarskap bakom sig, med böcker om medborgarlön, social konst, Joseph Beuys, Ulrike Meinhof, Søren Krøyer och Pier Paolo Pasolini. Hans senaste bok är Orkanens öga: Pier Paolo Pasolini (2016).

Pier Paolo Pasolini (1922-1975). Poet, dramatiker, regissör och samtidskommentator. Katolik, kommunist och homosexuell. Hatad och fruktad. Kompromisslös och gränsöverskridande. Dödsdriven och destruktiv. Funnen mördad och bestialiskt tilltygad på stranden till Roms hamnstad Ostia. Vad i Pasolinis liv och öde identifierar sig den i ett svenskt brukssamhälle uppvuxne Lasse Ekstrand med? Vad drog honom till Pasolini, varför hans mångåriga besatthet? Vad möter författaren av sig själv? I den undanglidande frågan om det gåtfulla, sammansatta jaget? I undran om hur man som illojal intellektuell kan förhålla sig till Makten? I outsiderrollen? I sökandet och längtan efter att bli sedd och älskad? I sorgen över alla omöjliga relationer, försoningens omöjlighet? Orkanens öga är en naken och hudlös bok på ett vackert och sina ställen brutalt språk. Samtidigt ständigt självkritiskt, med stänk av hån mot sig självt. Om den Pasolini som vi kanske alla innerst inne känner igen, om vi bara vågar skåda in i oss själva. En självutlämnande och modig bok. Författaren fick impulsen att skriva den redan 1986. Från och till har han återvänt till manuset under årens lopp. Och nu färdigställt det. Lasse Ekstrand har en rik och mångsidig utgivning bakom sig. Med publikationer såsom Kairo Blues, Speedway eller lev medan du lever, Durban rapsodi samt Tio Guds bud reinvented (tillsammans med konstnären Erling Öhrnell). Även böcker om medborgarlön och social konst, personligt färgade konstnärsporträtt av Joseph Beuys, Søren Krøyer och Jimi Hendrix. Samt av Ulrike Meinhof.

Joseph Beuys (1921-1986) – allkonstnären, samhällsvisionären och förre stridsflygaren – är i dag mer aktuell än någonsin. Beuys ide´er om samhället som ett konstverk, att livet och konsten är oskiljaktiga, passar en uppbruten samtid som kräver gestaltning och därmed skapande människor. I Varje människa en konstnär tecknar Lasse Ekstrand Beuys centrala ide´er, hans konst- och samhällsteori, hans okuvliga tro på den skapande människan. Ett engagerat porträtt av en fascinerande konstnär som knappast lämnar någon oberörd. Lasse Ekstrands bok om Joseph Beuys utkom första gången 1998 och har därefter utkommit i ett flertal upplagor. Den föreligger nu i en omarbetad och aktualiserad utgåva. Lasse Ekstrand är författare, samhällsdebattör och universitetslektor i sociologi.

I nära samarbete, under en längre tid där mejl skickats så gott som dagligen mellan konstnären Erling Öhrnell och författaren Lasse Ekstrand, har projektet TIO GUDS BUD REINVENTED vuxit fram. Båda uppvuxna i den svenska modellens välfärd(s)samhälle med solidaritet och jämlikhet som ideologiska hörnstenar. Och båda alltmer bekymrade över nyliberalismens dominerande ställning. Vad den gör med människor och samhälle. Företagsekonomiserande och därmed förgiftande sociala relationer. Genom att lämnas i fred och som demonisk tankefigur kunna fortsätta att osynligt regissera och styra oss. Ekstrand och Öhrnell vägrar nu att lämna tankefiguren i fred. De vägrar tro att människan föds girig, med en aggressiv och exploaterande hållning gentemot sina medmänniskor. De tror heller inte att Marknaden är en hållbar samhällsmodell. Därför har de skapat TIO GUDS BUD REINVENTED. Utgått från Bibelns tio Guds bud, men samtidsanpassat dem. I budordets stränga, kategoriska och påbjudande form tecknas nyliberalismens anda och människosyn. Denna tankefigur som trängt in i vår vardag och kommit att betraktas som självklar och normal. Nu läggs den på bordet - för kritisk granskning av innehåll och konsekvenser. Ambitionen är att budorden skall inspirera till öppna samtal. Det Ekstrand och Öhrnell i konstnären och samhällsvisionären Joseph Beuys efterföljd kallar sociala skulpturer. Skulpterandet kan ske varsomhelst: på kaféer, under musikfestivaler, i köer, över måltider, vid busshållplatser, i kyrkorum och skolor... Varhelst människor hakar i varandra. Ekstrand och Erling Öhrnell har tidigare samarbetat, bland annat runt böckerna Gravspegel: Ulrike Meinhofs efterlämnade fångenskap (2007) samt Måste bara kyssa himlen: en roadbook med Jimi Hendrix i bagaget (2008).

Vår man från roadboken Kairo blues, där Hunter Thompson och Bill Burroughs var medresenärer, slår denna gång följe med Katja H, änkan till en mycket känd dissident i det forna DDR. Turen går till Durban invid Indiska Oceanen. Katja H skall föreläsa för, som det kommer att visa sig, måttligt intresserade studenter vid University of KwaZulu-Natal. Även framträda i den högt ansedda och prestigefyllda Ike´s Bookstore, med den intellektuella och politiskt korrekta gräddan närvarande, i de rätta postkoloniala teorierna bevandrade. Den strikta nykteristen och synnerligen tyskt välorganiserade Katja H, och så vår man. Personkemin dem emellan är väl inte den bästa. De är inte som ler och långhalm direkt. Förutsättningarna för ett tajt boende under samma tak på ett med höga, taggtrådskrönta murar omgärdat B & B, och delade strapatser i det sydafrikanska landskapet, kunde förstås vara bättre. Men trots att de inte är som gjorda för varandra, åstadkommer de ändå en gemensam upptäcktsresa. Till isolerade tyska kolonier uppe i bergen och till fågelförvar. Vår man beger sig, i ett anfall av svårstoppad törst, till den ökända Honky Tonky Bar i Durban. Där ingen vit borde sätta sin fot. En dag ringer plötsligt Edda Göring, utan att verka känna till Katjas judiska påbrå. Vistelsen i det paradisiskt vackra, men definitivt inte ofarliga, Sydafrika blir efterhand alltmer omtumlande. Under den förs både stridbara och vemodigt färgade samtal om motstånd kontra anpassning, maktens närvaro och luftbubblor, att leva ställningstagande och vad det kostar. Två intellektuella - djupt olika. Men fängslade av samma teman. Lasse Ekstrand har tidigare skrivit om Søren och Marie Krøyer, Jimi Hendrix, Joseph Beuys samt Ulrike Meinhof. Om medborgarlön (han är landets främste förespråkare) och social konst. Lämnat en höstlig kärleksförklaring till Berlin. Förvandlat hemstaden Gävle till flanörstad. På Bokvind har han tidigare utgivit Kairo blues samt Speedway eller lev medan du lever. Denna bok är den andra i en planerad Afrika-trilogi.

"Våren 1999 kommer den stora tröttheten. Jag intalar mig att det är utbrändhet. Det visar sig vara en allvarlig sjukdom. Den kan sluta i döden. Behandling påbörjas. Utgången är oviss. Behandlingen är krävande och omskakande. Men jag överlever ... Och livet går vidare. Det har blivit annorlunda. Jag har lärt mig konsten att göra ingenting. Och jag har valt ännu en plats på jorden att leva på. I ett skimrande nordjylländskt landskap. Om denna pågående del av mitt liv handlar denna bok. Jag har kallat den för Livbok." Lasse Ekstrand är författare och samhällsvetare. Han är en flitigt anlitad föreläsare runt om i landet. Han har tidigare givit ut böcker om bland annat medborgarlön och om livskonstnären Joseph Beuys.

Till utseendet var fadern en kopia av Humphrey Bogart. Nu har han varit död i många år. Sonen, ett sladdbarn, söker sin far. Sonens minnesbilder är få, men minnet av faderns lukt får bilderna att klarna. En självutlämnande och hudlös text. Men också en tragikomisk bok, om en far och en son och en mor, som alla söker nå varandra. I den långsamt framåtlunkande deformerande vardagligheten. Lasse Ekstrand är författare och samhällsvetare. Han har skrivit ett flertal böcker, bl a om arbete och medborgarlön, Joseph Beuys och livskonsten.

1986 avled Joseph Beuys allkonstnären, samhällsvisionären och förre stridsflygaren. Idag är han mer aktuell än någonsin. Hans idéer om samhället som ett konstverk, att livet och konsten är oskiljaktiga, passar en uppbruten samtid som kräver gestaltning och därmed skapande människor. Denna bok om Beuys tecknar hans centrala idéer, hans konst- och samhällsteori, hans okuvliga tro på den skapande människan. Ett engagerat porträtt av en fascinerande konstnär som knappast lämnar någon oberörd. Lasse Ekstrand är författare, fil. dr och universitetslektor i sociologi. Han har tidigare bl a publicerat Nätternas Natt, Den befriade tiden och Arbetets död och medborgarlön.

1986 avled Joseph Beuys allkonstnären, samhällsvisionären och förre stridsflygaren. Idag är han mer aktuell än någonsin. Hans idéer om samhället som ett konstverk, att livet och konsten är oskiljaktiga, passar en uppbruten samtid som kräver gestaltning och därmed skapande människor. Denna bok om Beuys tecknar hans centrala idéer, hans konst- och samhällsteori, hans okuvliga tro på den skapande människan. Ett engagerat porträtt av en fascinerande konstnär som knappast lämnar någon oberörd. Lasse Ekstrand är författare, fil. dr och universitetslektor i sociologi. Han har tidigare bl a publicerat Nätternas Natt, Den befriade tiden och Arbetets död och medborgarlön.

Hösten 1993 levde Lasse Ekstrand i Berlin och arbetade som gästprofessor vid Freie Universität. Hans anteckningar från den tiden finns nu i bokform. Berlin är hjärtat i ett sent, höstlikt Europa, som härjas av krig och som tycks förbereda sig för ännu större. För Ekstrand är Berlin också utgångspunkt för vidare reflektioner om vår samtid och framtid. Han resonerar kring dödens symbolik och begreppet arbete, äktenskapets innebörd och skrivandets villkor, våldets eventuella berättigande och de begrepp som samtiden kan fångas och förstås med. Därtill tankar kring universitetens misslyckande, samhällsvetenskapens tillkortakommande och revoltens möjligheter. Nätternas natt är en stark bok i en mörk tid som dock inte utesluter en morgondag. Ekstrand ser framför sig ett mångkulturellt samhälle utan en dominerande ton och färg, utan ett styrande centrum.

Eolus, vindens gud, och Herakleitos, vattnets filosof, har gett namn åt denna bok som innehåller kortare, sammanlänkade texter, paragrafer. Första delen heter "Herakleitos avsikt" och har underrubriken: Om sanningen som flyter bort, de icke-rumsrena, postmodern pilsnerfilm, kanalismen samt symbiosens frihet. I den andra delen, "Eolus", behandlas den exemplariska vinden, gravens diskurs, sorg och filosofi, det rena tänkandet, postmodern intellektualitet, Nacka Skoglund och ögonblickets evighet samt evangeliernas antipedagogik. Bland de författare som Ekstrand hänvisar till och ofta finner värdefulla tankar hos märks Bataille, Baudrillard, Derrida, Ekelöf, Heidegger, Husserl, Kristeva, Majakovskij, Rilke, Saarikoski, Sartre. Alltså en övervägande fransk och poetisk linje. Men här ryms också så skilda författare som Dagerman, Hegel, Hemingway och Marx. Ekstrands texter är i god mening oavslutade: "Försöket är ? längre än så går jag icke ? min estetiska och existentiella uttrycksform. Stilen och livet kan sammanföras under försökets rubrik." Lasse Ekstrand är fil. dr och lektor i sociologi. På senare år har han mest ägnat sig åt organisationspsykologi, postmodernism, olydnadsteori och paragrafskriveri.