Leif Dahlberg

Examining the inherent spatiality of law, both theoretically and as social practice, this book presents a genealogical account of the emergence and the development of the juridical. In an analysis that stretches from ancient Greece, through late antiquity and early modern and modern Europe, and on to the contemporary courtroom, it considers legal and philosophical texts, artistic and literary works, as well as judicial practices, in order to elicit and document a series of critical moments in the history of juridical space. Offering a more nuanced understanding of law than that found in traditional philosophical, political or social accounts of legal history, Dahlberg forges a critical account of the intimate relations between law and politics that shows how juridical space is determined and conditioned in ways that are integral to the very functioning – and malfunctioning – of law.

Examining the inherent spatiality of law, both theoretically and as social practice, this book presents a genealogical account of the emergence and the development of the juridical. In an analysis that stretches from ancient Greece, through late antiquity and early modern and modern Europe, and on to the contemporary courtroom, it considers legal and philosophical texts, artistic and literary works, as well as judicial practices, in order to elicit and document a series of critical moments in the history of juridical space. Offering a more nuanced understanding of law than that found in traditional philosophical, political or social accounts of legal history, Dahlberg forges a critical account of the intimate relations between law and politics that shows how juridical space is determined and conditioned in ways that are integral to the very functioning – and malfunctioning – of law.

I en tid när medierna konvergerar konvergerar då även berättandet? Har det framväxande digitala medielandskapet radikalt förändrat förutsättningarna för hur man konstruerar en historia? Att medier är betydelsefulla i berättarsammanhang är det få som betvivlar, medieformer influerar både innehåll, handling och berättarteknik, samt inte minst hur berättelser används. Men existerar det verkligen ett mediespecifikt berättande? I boken Berättande i olika medier utforskas därför denna relation. Åtta artikelförfattare frågar sig hur berättande sker i olika medier, samt hur medier genom historien fungerat som berättare. Om berättandets villkor har förändrats genom tillkomst av nya medier och mediepraktiker, så har dessa också inneburit att mediehistoriens berättarformer framträder med allt större klarhet. Flera av bokens bidrag handlar om berättandets mediehistoria från rumsligt berättande kring 1900, över pornografin som berättelseform, till webbkamerans funktion för samtidens urbana historier.