Leif Lewin

Tjugotvå män. En historia. Tjugotvå böcker. Ett paket. Våren 2010 presenterar Albert Bonniers Förlag en av sina största satsningar på länge: De svenska statsministrarna under hundra år. En svit med biografier, från Karl Staaff till Fredrik Reinfeldt, berättar om de personer som ingår i svensk politiks mest exklusiva sällskap. Genom deras liv och gärningar framträder processer och händelser som format det moderna Sverige: unionsupplösningen, demokratins seger, folkhemmet, världskrigens och depressionens påfrestningar, välfärdsstaten, EU-medlemskapet och globaliseringen. Böckerna, enhetligt formgivna och kronologiskt förpackade i en vacker box, har skrivits av framstående statsvetare, historiker och publicister. Mats Bergstrand och Per T Ohlsson har fungerat som projektets huvudredaktörer. Dramatiska öden - som de nedbrytande trakasserierna mot Karl Staaff, C. G. Ekmans fall i djupaste vanära och Olof Palmes sista vandring på Sveavägen - varvas med ingående analyser av omvälvande skeenden. Till exempel den allmänna och lika rösträttens genombrott med Nils Edén och Hjalmar Branting, Per Albin Hanssons kamp mot den socialdemokratiska partivänstern, Thorbjörn Fälldins våndor i kärnkraftsfrågan och Ingvar Carlssons målmedvetna agerande i Europapolitiken efter Berlinmurens fall. All historia är i någon mening personlig. Det gäller i högsta grad det färgstarka och spännande galleri som de senaste hundra årens svenska statsministrar utgör. En del av dem slog sig upp till toppen med hjälp av intensiv ambition, andra hamnade där på grund av rena tillfälligheter. Men dessa tjugotvå färgstarka personligheter har en sak gemensamt. Ämbetet. Det viktigaste. Författarna och statsministrarna:Alsing, Rolf - Tage ErlanderBergstrand, Mats - Ola Ullsten Ekdal, Niklas - Per Albin Hansson Eklund, Klas - Olof Palme Elmbrant, Björn - Fredrik Reinfeldt Esaiasson, Peter - Karl Staaff Gröning, Lotta - Axel Pehrsson-Bramstorp Gustavsson, Rolf - Ingvar Carlsson Ilshammar, Lars - Hjalmar Branting Johnson, Anders - Felix Hamrin Lewin, Leif - Arvid Lindman Möller, Tommy - Carl Bildt Ohlsson, Per T - Carl Gustaf Ekman Ohlsson, Per T - Rickard Sandler Samuelsson, MarieLouise - Ernst Trygger Ström Melin, Annika - Göran Persson Svegfors, Mats - Hjalmar Hammarskjöld Svenning, Olle - ThorbjörnFälldin Svensson, Per - Oscar von Sydow Ulvros, Eva Helen - Carl Swartz Wetterberg, Gunnar - Nils Edén Åman, Johannes - Louis De Geer

Det Skytteanska priset delas varje år ut till det mest betydelsefulla bidraget inom statskunskap. Priset är numera världens mest prestigefyllda utmärkelse i ämnet. Li Bennich-Björkman och Leif Lewin, som under olika perioder lett priskommittén, blickar här tillbaka på ett pris som hyllat forskning om allt från demokratins överlevnad och fall till hur anständiga och fria samhällen kan formas.

Som en intellektuell flykting från Jantelagens Örebro. Så karakteriserar statsvetaren Leif Lewin sig själv i dessa minnesbilder. I Uppsala exploderade all hans uppdämda energi och redan vid 31 års ålder tillträdde han den skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap. Med rika internationella utblickar formar Lewin här ett panorama över statskunskapens och forskningspolitikens utveckling under ett halvsekel, kantat av erfarenheter från myndigheter, organisationer, samhällsdebatter, akademier och ledarskap. Men det är inte bara karriären som ges utrymme, utan också det privata: kärlekarna, vänskaperna, livets stora fester och förluster. På en öppenhjärtig och målande prosa skildrar Lewin sin utveckling från pojke till professor, under tidsandans oanade växlingar. Leif Lewin, född 1941, är forskare, författare, opinions­bildare och universitetsledare. Han har publicerat ett stort antal artiklar och utgivit ett femtiotal böcker om demokratins teori och praktik, på Daidalos senast "Konsten att bilda regering när ingen har majoritet" (2020) och "Ödes­året 1809. Hur Sveriges historia kunde ha blivit annorlunda" (2021).

UTOPI ÄR LIKA VIKTIG SOM REALISM om man ska förstå världen. Utopierna återkommer lika regelbundet i mänsklighetens historia som de blommande körsbärsträden, säger pensionerade professorn Emma Lafferty till sina studenter. En gång har alla uppfinningar och förbättringar börjat som visioner. Romanen är Emmas berättelse om sin familj under fyra generationer - om deras öden, kärlekar och förhoppningar om en fredligare värld. Men det är förhoppningar, som hela tiden gäckats av krigets vita spöke.

1809 är ett ödesår i svensk historia. Sverige förlorade kriget mot Ryssland och fick avstå ”den östra rikshalvan”, Finland. Kungen avsattes och en ny ätt besteg tronen, familjen Bernadotte. Som en konsekvens av nederlaget och statskuppen fick vi en ny grundlag som skulle komma att bestå under lång tid och utgöra det statsrättsliga ramverket för Sveriges utveckling till en modern demokrati. Leif Lewin anlägger i denna bok ett så kallat kontrafaktiskt perspektiv. Det kunde ha gått annorlunda, vad hade skett om inte det eller det hade hänt eller gjorts? Detta är en underhållande tankeövning, men också ett grepp som forskare använder för att resonera om orsakssamband. Genom att ställa kontrafaktiska frågor till den omfattande men splittrade historieskrivningen om 1809 försöker Lewin skapa en sammanhängande berättelse där olika aktörers val står i centrum. Enligt honom hade krigsnederlaget kunnat undvikas, Gustav IV hade kunnat undgå att bli avsatt och den nya grundlagen kunde ha blivit avskaffad efter bara ett år. Och vad hade då skett? Vad hade det blivit för ett Sverige? Leif Lewin är skytteansk professor emeritus i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet. Han har skrivit en rad böcker, bland annat "Konsten att bilda regering när ingen har majoritet" (2020).

Demokrati betyder majoritetsstyrelse men hur gör man när ingen har majoritet? Frågan överrumplade Sverige – och hela Europa – när den allmänna och lika rösträtten skulle börja tillämpas för hundra år sedan. I denna essä visar Leif Lewin hur politiken utformades genom improvisationer, kompromisser och konstitutionell fantasi där "majoritetsdemokratin" ställdes mot "samarbetsdemokratin". Han analyserar ingående svenska partiers strategier för regeringsbildning och statsminister­omröstning fram till regeringskrisen 2018–2019 och januariavtalet. Grundlagen och valmetoden diskuteras likaså, inklusive proportionalismen som är roten till problemet men som ingen tycks vilja förändra. Leif Lewin är skytteansk professor emeritus i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet.

6:e upplagan Ideologi och strategi handlar om svensk politik under de senaste 100 åren. De viktigaste politiska frågorna analyseras och uppvisar en dramatisk utveckling som vittnar om hur ett fattigt jordbruksland i Europas utkant efter ett tämligen sent uppvaknande snabbt blev ett av världens rikaste och mest industrialiserade länder. Bl.a. hur det regerande högerpartiet vid demokratins genombrott räddade sig från undergång genom att ändra valmetoden, hur den svenska monarkin bestod, hur vänsterns dröm om en långvarig majoritetsregering fick ge vika för minoritetsparlamentarism och koalitionspolitik. Vidare hur socialiseringsplaner ersatts av en banbrytande välfärdspolitik, hur kärnkraften levde vidare och löntagarfonderna avskaffades, hur Sverige motvilligt gick med i EU och fram till att Alliansen bildades. Både ideologi och strategi har varit avgörande och nödvändiga, men båda förutsätter varandra. Idédebatten är viktig, betonar Lewin. I boken är det främst partiledarnas agerande under 130 år som står i fokus. Först under de senaste åren har vi fått kvinnliga partiledare. Leif Lewin är professor i Uppsala och har även varit internationellt verksam. Han är kanske den statsvetare som spelat störst roll under de senaste 30, 40 årens vetenskapliga forskning om svensk politik, där hans Ideologi och strategi varit ett mycket viktigt bidrag med sina många upplagor.

It is common for political leaders to claim they have no control over bad outcomes. Indeed, they often cite the arguments of political theorists and public intellectuals as to why: history rushes onward oblivious of human will; force and violence overcome political aims; globalization undermines the actions of national leaders; the bureaucracy sabotages their intentions; bad outcomes are often the unintended result of actions. In Democratic Accountability, Leif Lewin examines these reasons and argues that they are unconvincing. He makes his case by describing and analyzing counterexamples in seven cases, including the prevention of a communist takeover in Europe after World War II, the European Union's preventing another European war, and Margaret Thatcher's taming of the bureaucracy in Britain. In a staunch defense of the possibility for meaningful and profound democratic decision making, Lewin finds that, in fact, not only do political leaders exert a good measure of control and therefore can be assigned responsibility, but the meaning of the functioning democracy is that the people hold their leaders accountable.

Boken handlar om begreppen "majoritetsdemokrati" och "samarbetsdemokrati". Innebär det att majoriteten bestämmer eller att alla är med och styr? Vad menar vi när vi använder ordet "demokrati" egentligen? Förändringarna i världen efter 1989 gör att det finns andledning att ställa den frågan på nytt. Murens fall har inte bara påverkat den internationella politiken, även inrikespolitiken har påverkats. Den ryska kommunismen hjälpte de västerländska demokratierna att behålla sin vitalitet och slå vakt om sina demokratiska institutioner. Nu när hotet inte längre finns kvar sker en försiktig, smygande förändring av de politiska spelreglerna. Resultatpolitik har blivit viktigare än de demokratiska formfrågorna. Det är den gamla kritiken av demokrati som återkommer, den som fanns före det demokratiska genombrottet. Den är av annat slag än den vi har vant oss vid att möta från diktaturerna; med statsvetenskaplig distinktion ger kritiken uttryck för auktoritära snarare än totalitära böjelser. Den auktoritära attityden utmärks av viss pluralism, betydande apati samt ett slags underförstådd mentalitet att "inte bråka" snarare än av en allt behärskande, riktningsgivande ideologi. Det är denna mildare form av antidemokratism som nu vädrar morgonluft och som här skall belysas i ett antal essäer. Leif Lewin är skytteansk professor i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet.

Is it self-interest or public interest that dominates Western politics? This question has been debated in many fields, and through the 1980s a consensus developed, supported by extensive research, that in their political decisions and actions people are largely motivated by self-interest, and not by the common good. In this book the author examines more than 200 studies of democracy in action from 17 countries, combining insights from different fields such as rational choice theory, political philosophy and electoral research, and argues that the theory that egoism rules simply does not match the facts. He looks at the behaviour and attitudes of voters, bureaucrats and politicians to challenge this accepted wisdom. In his review of the literature he attempts to show that people are in fact actuated by broader considerations than their own short-sighted interests, that they act politically "in the shadow of the future" and that they find there are overwhelming reasons to try to contribute to the long-term common good. The work is aimed at teachers and students of comparative politics, West European politics, political science, political theory, and economics.