Leif Zern

Jon Fosse (född 1959) är en av världens mest spelade samtida dramatiker. 2023 tilldelades han Nobelpriset i litteratur "för hans nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara. Fosse skriver dessutom poesi, essäer och prosa. Här är det mest ambitiösa urvalet av Fosses pjäser på svenska, sammanlagt 16 pjäser varav en publiceras för första gången på något språk. Alla översättningar har reviderats och anpassats till den norska utgåvan av Fosses Teaterstykke. Författaren och kritikern Leif Zern har skrivit ett förord till utgåvan. Det är kanske främst genom pjäserna som Fosse utarbetar sin säregna litterära stil. Många av pjäserna låter sig läsas som vore det en roman. Band I innehåller: Någon kommer att komma, Namnet, Gitarrmannen, Barnet och Sonen.

Jude i Sverige är en antologi som samlar 29 texter där skribenterna reflekterar över vad det innebär att vara jude: bidragen berör den judiska identiteten, historien, traditionen, religionen och hur det är att leva som jude och judiskt i Sverige. Samt vad det innebär att göra uppror mot allt detta. Personliga berättelser om samvaro, familjeliv och barndomsminnen samsas med historier om betydelsen av att söka sin familjs rötter och återuppväcka ett judiskt liv från tidigare generationer. De enskilda rösterna är unika till såväl uttryck som historia, men de förenas i medvetenheten om att det judiska inte lämnat någon av dem oberörd eller opåverkad. Denna antologi är tillägnad Jackie Jakubowski (1951 2020), som själv under sitt verksamma liv inte bara återkom till frågan om vad det är att vara jude utan också specifikt vad det innebär att vara jude i Sverige. Författarna är: Jessica Bab, Lars Dencik, Jonas Eklöf, Alexander Freudenthal, Jessika Gedin, Kenneth Hermele, Gabriel Itkes-Sznap, Jackie Jakubowski, Negar Josephi, Rebecka Kärde, Rose Lagercrantz, Natalie Lantz, Stefan Mehr, Stephan Mendel-Enk, Hannes Meidal, Henrik Naimark Meyers, Morten Narrowe, Ricki Neuman, Lizzie Oved Scheja, Daniel Pedersen, Göran Rosenberg, Anneli Rådestad, Willmar Sauter, Nina Solomin, Maja Thrane, Jessica Zandén, Maciej Zaremba, Leif Zern och Elisabeth Åsbrink.

Jon Fosse (född 1959) är en av världens mest spelade samtida dramatiker. Han har dessutom skrivit poesi, essäer och prosa. I tre band presenteras ett stort utval av Fosses pjäser i svensk översättning. Alla översättningar har reviderats och anpassats till den norska utgåvan av Fosses "Teaterstykke". Författaren och kritikern Leif Zern har skrivit förordet. Band i innehåller: Någon kommer att komma, Namnet, Gitarrmannen, Barnet och Sonen.

Antologin Jiddisch i Sverige: mir zaynen do samlar 25 berättelser om ett judiskt språk och kultur som vägrar försvinna. En berättelse för varje år som jiddisch varit ett erkänt nationellt minoritetsspråk i Sverige. Texterna rör sig mellan barndomsminnen och litterära möten, mellan bänkraderna i shul och barrikaderna, mellan Drohobych och Klippgatan. Skribenterna skiljer sig åt i ålder, bakgrund, politisk och religiös övertygelse, men delar insikten att jiddisch på olika sätt har format dem. Detta är den första av två antologier där jiddischvärlden står i centrum. En plats dit alla är välkomna. Ett ovanligt rum i dessa tider. Denna volym är tillägnad Salomon Schulman (1947–2024), som med sina berättelser, översättningar och kloka läkarråd lärde en hel generation att älska, käfta och sjunga – på jiddisch – i Sverige. Författarna är: Sofia Berg-Böhm, Håkan Blomqvist, Dorotea Bromberg, Karin Brygger, Urszula Ulla Chowaniec, Ronn Elfors Lipsker, Sari Feld, Alexander Freudenthal, Marianne Goldman, Danny Gordon, Bernt Hermele, Kenneth Hyltenstam, Erik Joas, Ulrika Knutson, Hannah Laustiola Frydman, Sara Mannheimer, Stefan Mehr, Tommaso M. Milani, Simo Muir, Morton Narrowe, Adriana Savin, Aviva Scheiman, Abbe Schulman, Salomon Schulman, Jan Schwarz och Leif Zern.

En gång mötte jag vid en bänk på en kullerstensgata en man med cykel. Han steg av cykeln, och vi följdes åt ett par kilometer. När vi så skildes åt sa han: också denna promenad var en hel kärlekshistoria. De blinda i Venedig omfattar arton essäer, fördelade över sju kapitel. I judisk mystik har siffran arton en särställning. Varje bokstav i det hebreiska alfabetet har sin numeriska motsvarighet. Bokstäverna som bildar ordet för arton (chai), chet och yud, står för respektive åtta och tio. Det hebreiska ordet chai, i sin tur betyder levande, liv. Karin Brygger är poet, kulturskribent och adjunkt i Estetik, medier och berättande vid Högskolan i Skövde. Essäsamlingen De blinda i Venedig är hennes åttonde bok. Det första jag tänker på när jag läser dina essäer är att du skriver tätt intill något annat. Ibland försvinner du över på andra sidan. De flesta litteraturvetare och kritiker är teoretiker. Du är allt annat än teoretiker, om man med teori menar en generaliserande förklaring på hur något komplext fungerar. Du skulle aldrig skriva generaliserande, det vill säga på distans, i stället denna rörlighet i tid och rum som talar ur titlarna och rubrikerna på föregående sidor: "Förlust och fortsättning", "Rörelse och förflyttningar", "Gå (inte)!", "Judisk trottoar". (Ur Leif Zerns "Istället för efterord".)

Det lysande mörkret är Leif Zerns studie om den norske dramatikern Jon Fosse. Denna introduktionen till hans teater var den första i sitt slag och kom att översättas till ett flertal språk. Följande skriver Zern om ett av sina första möten med Fosses teater­konst: »I Fosses pjäser verkade det opersonliga snarare hoppfullt. Jag vet att många har en annan uppfattning, men min väg in i Fosses teater har fört mig allt närmare det jag uppfattar som hjärtpunkten i denna dramatik: mystiken, den sköra balansgången mellan tomhet och mening.« Denna nyutgåva har ett nyskrivet efterord som följer Fosse fram till hans sentida återkomst till teatern. Förlaget har tidigare givit ut ett urval om 16 av Fosses pjäser i tre band, Teater I-III.

"Herr Strandberg! Lita aldrig på en skådespelare!""Alla stora skådespelare har någonting som i brist på bättre kallas utstrålning, eller med ett finare ord: karisma. Ju större skådespelare desto svårare att hitta rätt ord. I Jan-Olof Strandbergs fall tror jag att det handlade om energi, en speciell form av blixtsnabb närvaro. Han behövde bara komma in på scenen för att luften omkring honom skulle bli elektrisk." Så träffsäkert fångar teaterkritikern Leif Zern skådespelaren Jan-Olof Strandbergs persona i bokens företal. Strandbergs skådespelargärning spände över sex decennier på landets stora scener. Scenen var hans, integriteten, kunnandet, allvaret, självdistansen och glimten i ögat fanns alltid där. Han var skådespelaren, men också både chef för Dramaten och mångårig företrädare för skådespelarfacket. Han framträdde som recitatör och uppskattad tolkare av Birger Sjöbergs visskatt. Han genomgick Dramatens scenskola 1948-1951, men hade börjat med teater redan i gymnasiet." En röd tråd löper genom Jan-Olofs långa karriär som skådespelare i form av Narren som central rollfigur", skriver bokens författare, Olle Näsman. Temat inleddes 1953 på Uppsala stadsteater i Lars Forssells pjäs med samma namn och med Strandberg i uppmärksammad huvudroll. Det betydde genombrott för både pjäsförfattaren och skådespelaren. Därefter återkom han som narren i Sverigepremiären av Becketts klassiska "I väntan på Godot". Narren på scenen är en rik skildring av en fantastisk skådespelargärning. Den innehåller även ett stort urval bilder, många av dem aldrig tidigare publicerade. Olle Näsman, född 1943 och bosatt i Saltsjö-Boo utanför Stockholm, fil.dr och med en bred erfarenhet av att arbeta med kultur. Han har varit verksam som lärare och forskare vid Umeå universitet, som kulturchef i Sundsvall och Jönköping, han har varit vd för Skådebanan i Stockholm och gymnasielärare vid Södra Latin i Stockholm. 2014 disputerade han med avhandlingen Samhällsmuseum efterlyses - svensk museiutveckling och museidebatt 1965-1990. Under många år var Olle Näsman god vän med Jan-Olof Strandberg och de arbetade tillsammans fram huvuddelen av manuskriptet till denna ovanligt initierade och utförliga biografi. Näsman hade likaså fri tillgång till Strandbergs personliga arkiv.-----------------------"Det är en insiktsfull skildring av det sena, svenska 1900-talet och dess teaterhistoria." Lars Ring, Svenska Dagbladet"Detta är teaterarbete i ädlaste beskrivning." Gunnar Balgård, Västerbottens-Kuriren "Vari en skådespelares karisma består är knappast något som låter sig beskrivas, men Olle Näsman förmedlar ändå åtskilligt av scenens lust och magi, speglat genom ett skådespelarintellekt." Lena S. Karlsson, Opulens"Med den underfundiga undertiteln 'Herr Strandberg! Lita aldrig på en skådespelare!', ursprungligen ett välmenande råd från regissören Olof Molander, får Olle Näsmans bok, skriven i nära samarbete med Jan-Olof Strandberg, den teaterintresserade att bli smått euforisk. Jag rekommenderar den å det varmaste. Teatersverige är att gratulera." Dag Kronlund, fil.dr "Skådespelaren Jan-Olof Strandberg har en betydande och unik plats i svensk teater genom sin långa och mycket mångfacetterade verksamhet. Boken är välskriven och ger en fyllig bild av ett stort konstnärskap och en viktig del av svensk teaterhistoria." Karin Helander, professor emeritus i teatervetenskap, Stockholms universitet.

"stilhöjden och det knivskarpa teatertänkandet alltid en ren fröjd att ta del av. /.../ han har en oöverträffad förmåga att också i det hopplöst begränsade recensionsformatet förmedla ett sylvasst och samtidigt sensibelt kritiskt tänkande och personligt patos. /.../ Zerns stil lyser." - Expressen "Zern är Sveriges främsta teaterkritiker, utan konkurrens." - Göteborgs-Posten Leif Zern är sedan mitten av sextiotalet vår främste teaterskribent. Han har, som få andra, en särskild blick för skådespelarens konst, en fascination som började redan på femtiotalet när han tillsammans med sina föräldrar såg tidens mest kända komiker på Södra teatern i Stockholm. Som teaterkritiker i framför allt Dagens Nyheter har han recenserat alla de stora regissörerna Ingmar Bergman, Alf Sjöberg, Bo Widerberg, Suzanne Osten och skådespelarna: Bibi Andersson, Margaretha Krook, Anders Ek, Thommy Berggren. Mellan 1982 och 1993 var han kulturchef på Expressen och medverkade flitigt i de stora estetiska och politiska debatterna. Leif Zern är en både inkännande och skarp kritiker. Känd för sin klarhet i stil och tanke, för sin inlevelse och analytiska förmåga. Minst lika stor är hans betydelse som fri essäist och författare i memoargenren: hans bok om Shakespeare, Älskaren och mördaren, essäboken Se Bergman, studien i Jon Fosses dramatik, Det lysande mörkret, och inte minst minnesboken över fadern, Kaddish på motorcykel, är alla betydande bidrag till vår tids historia och teaterdebatt. Vi vill med denna stora urvalsvolym sätta ljuset på en av de stora kritikergärningarna i vår tid. En inspiration för kommande skribenter och en viktig påminnelse om kritikens betydelse som konstart i sig, i en tid då recensioner håller på att bli en bristvara. "Leif Zern har den ovanliga förmågan att kunna kombinera det analytiska och klara med det levande och inkännande. Trots att texterna är hämtade från olika årtal befinner sig läsaren i ett ständigt pulserande och aktuellt nu." - BTJ "Att läsa det urval ur Zerns stora kritikergärning, som förläggaren Stephen Farran-Lee sammanställt, är intellektuellt och språkligt stimulerande./.../ Kritik är en samling att lära av. /.../ Zerns närvaro i varenda en av sina texter visar exakt vad det är frågan om." - Svenska Dagbladet "Det finns en uppriktighet, ett verkligt intresse och en känsla av ansvar inför uppgiften, som förmedlas av de samlade artiklarna. /.../ Zerns närvaro i varenda en av sina texter visar exakt vad det är frågan om." - Dagens Nyheter

Vad betyder Ingmar Bergman i dag? Texterna i denna samling är skrivna av författare och filmare, för vilka Bergmans filmer på ett eller annat sätt gjort ett personligt avtryck. Alla skriver de om varsin film som slagit an och rört upp känslor, och om sin bild av Bergman. Här möts lust och hat, men även en uppmuntran för nya och gamla generationer att ta sig an verken. Medverkande: Jon Asp, Tomas Bannerhed, Stig Björkman, Mark Cousins, Kerstin Gezelius, Jan Holmberg, Lisa Langseth, Kristoffer Leandoer, Sofia Norlin, Suzanne Osten, Leif Zern och Jannike Åhlund. "Merparten av inläggen har en trovärdig positiv grundton och genomgående har texterna en stimulerande lättsamhet utan att förlora det minsta i djup och bredd. Boken innehåller personliga analyser av valda filmer och det är verkligen roligt och upplyftande att ta del av denna genomlysning av Bergmans filmskapande under många decennier. Det här är en liten pärla i den aktuella raden av Bergmanböcker." - Ingvar Engvén, BTJ

Det har gått drygt tio år sedan Ingmar Bergman gick bort, och det har varit en tid av nyväckt intresse. Men det mesta som sagts och skrivits om Bergman detta gångna årtionde har rört hans person och hans biografi: fruarna, barnen, föräldrarna, husen, kärleken, ilskan och ensamheten. Därför finns det, paradoxalt nog, ett stort behov av att återvända till Bergmans konst. Och ingen har gjort det bättre, med både stor inlevelse och nykter distans, än teaterkritikern Leif Zern i boken Se Bergman från 1993. Leif Zern utforskar Bergmans konstnärliga hantverk: hur han erövrade både språk och filmisk teknik med en stark känsla av motstånd, och vilka uttryck hans berömda samarbete med skådespelarna kunde ta sig. Till hundraårsminnet av Bergmans födelse ger vi nu ut en omarbetad och uppdaterad utgåva av Se Bergman, en nödvändig bok för den som vill återupptäcka filmkonstnären Bergman. Leif Zern har varit verksam som litteratur- och teaterkritiker i bland annat Expressen, där han var kulturchef 1982-1993, och i Dagens Nyheter sedan 1968. Han har givit ut en rad böcker om bland annat Shakespeare och Jon Fosse, och har skrivit en kritikerrosad bok om sin far, Kaddish på motorcykel (2012)." Bokens titel, Se Bergman, må sakna utropstecken, men jag vill ändå läsa den som en uppfordran. Den inbjuder läsaren att just se, att lämna det inlärda och invanda bakom sig, att gå på upptäcktsfärd i och mellan filmerna – där finns alltid mer. För att förnya blicken på Bergman har möjligheten åter öppnats: Läs Zern! ... 1993 gjorde läsningen av Leif Zerns då nyutkomna bok om Ingmar Bergman ett starkt intryck. När jag nu läser om den tjugofem år senare märker jag att vissa iakttagelser och vändningar, ja till och med formuleringar etsat sig fast i minnet. Man kan bara glädjas åt att ­Natur & Kultur till 100-årsminnet av ­regissörens födelse valt att ge ut den på nytt i omarbetad upplaga. Sedan Bergmanarkivets skatter öppnades har fokus på senare år delvis förskjutits till Bergman som författare, hans mer okända eller misskända sida, väl värd att utforska. Men det vore skada att för den skull glömma filmaren, som erövrade en värld med sina bilder. Här utgör Se Bergman en kraftfull påminnelse." - Astrid Söderbergh Widding, professor i filmvetenskap, i DN Kultur"Det är en fröjd att läsa formuleringarna när Zern med språklig elegans och analytisk skärpa reflekterar över teman och symboler, över bruket av tillbakablickar och närbilder, över det lutherska arvet och Bergmans filmiska förhållande till samtida filmregissörer och relationen mellan hans filmkonst och förebilder inom teatern, ett område Zern som teaterkännare är väl förtrogen med. Det är en tillgänglig och tänkvärd bok för den som söker perspektiv på Bergmans filmkonst." - BTJ

Under fem års tid har Kuba Rose fotograferat tolv skådespelare för att undersöka vad som händer när de går in i sina roller. I förtroende har han fått följa med dem i deras arbete; in i logerna och sminkrummen, när de övat rösten och stretchat eller druckit kaffe, när de varit glada och förtvivlade. Syftet har varit att dokumentera hur de genomgår den förvandling som krävs inför varje föreställning. “Alla människor växlar väl mellan olika roller med mer eller mindre framgång men skådespelare är ju vårt samhälles experter på detta. Hur gör de? När blir det bra? Vad är det som gör en människa trovärdig? Detta är vad jag har forskat i”, säger Kuba. Gemensamt för de avbildade skådespelarna är att deras karriärer är någorlunda nystartade och detta var viktigt för Kuba. “Jag ville jobba med personer som inte var helt färdiga med hur de jobbar och där jag kunde följa dem i processen, in under ytan och förbi eventuella fåfängor och manér. Det tog mig några år och ett par tusen bilder men nu har jag 91 bilder som blir en sammanhållen berättelse om det jag ville studera”, säger han. I sin inledande essä skriver Leif Zern: "I Kuba Roses fotografier får jag syn på en teater som hela tiden befinner sig i rörelse, en teater där ingenting är och där allt blir. Detaljer i stället för färdiga porträtt, pauser och övergångszoner där man förväntar sig ett resultat. Där varje gest och varje sidoblick bär på löftet om en fortsättning." Skådespelarna som Kuba Rose har samarbetat med är Emil Almén, Robert Fux, Sverrir Gudnason, Emelie Jonsson, Josefin Ljungman, Emma Mehonic, Liv Mjönes, Shima Niavarani, Jennie Silfverhjelm, Eric Stern, Jörgen Thorsson och Nina Zanjani. Kuba Rose är fotograf, utbildad på Fotoskolan STHLM och Stockholms filmskola. Han har haft uppdrag åt bl.a. Tidningen Vi, Hemslöjd och Teg Publishing.

Henrik Ibsens samtidsdramer kom att förändra den moderna teatern i grunden. Med sin kritiska genomlysning av det borgerliga äktenskapet retade de Strindberg till vansinne och fick James Joyce att lära sig norska. Pjäserna hör till dem som spelas mest på världens scener idag: Ett dockhem, Vildanden, Gengångare, Hedda Gabler. Författaren Östergren är också översättaren Östergren, inte minst av dramatik. Han har bland annat översatt Nigel Williams Klassfiende och Alan Ayckbournes pjästrilogi The Norman Conquests. Nu kommer Klas Östergrens Ibsenöversättningar i nytryck, med förord av teaterkritikern och författaren Leif Zern. Klas Östergren, född 1955, är en av Sveriges främsta författare. Han har varit verksam i över fyrtio år, och har givit ut en lång rad prosaverk. Klas Östergren har skrivit manus till tv och film, nu senast till filmatiseringen av genombrottsromanen Gentlemen, och varit verksam som översättare av framför allt dramatik. Hans senaste roman Twist, som kom ut 2014, fick ett entusiastiskt mottagande av både kritiker och publik.

Henrik Ibsens samtidsdramer kom att förändra den moderna teatern i grunden. Med sin kritiska genomlysning av det borgerliga äktenskapet retade de Strindberg till vansinne och fick James Joyce att lära sig norska. Pjäserna hör till dem som spelas mest på världens scener idag: Ett dockhem, Vildanden, Gengångare, Hedda Gabler. Författaren Östergren är också översättaren Östergren, inte minst av dramatik. Han har bland annat översatt Nigel Williams Klassfiende och Alan Ayckbournes pjästrilogi The Norman Conquests. Nu kommer Klas Östergrens Ibsenöversättningar i nytryck, med förord av teaterkritikern och författaren Leif Zern. Klas Östergren, född 1955, är en av Sveriges främsta författare. Han har varit verksam i över fyrtio år, och har givit ut en lång rad prosaverk. Klas Östergren har skrivit manus till tv och film, nu senast till filmatiseringen av genombrottsromanen Gentlemen, och varit verksam som översättare av framför allt dramatik. Hans senaste roman Twist, som kom ut 2014, fick ett entusiastiskt mottagande av både kritiker och publik.

Det dröjde ända till slutet av 1700-talet innan judar fick starta församlingar i Sverige, enligt det så kallade Judereglementet från 1782, och då i bara tre städer i Sverige: Stockholm, Göteborg och Norrköping. En del begränsningar vad gällde de medborgerliga rättigheterna dröjde sig kvar ända till 1870, då också den största synagogan i Stockholm invigdes, den på Wahrendorffsgatan vid Kungsträdgården. Vad gäller klass och bekännelse var det judiska Stockholm länge en delad stad. Under nittonhundratalet gick de mer välbärgade judarna, som invandrat tidigare företrädesvis från Tyskland och Danmark, i den reformvänliga synagogan på Wahrendorffsgatan. Och judarna från Östeuropa, som flyttat hit senare, gick för det mesta i någon av de ortodoxa synagogorna på Södermalm. Två världar. Det var inte utan att man såg med en viss misstänksamhet på varandra. Men man kunde vara kluven även i den sfär som var ens egen. Hur svårt det var att både leva med sin tid och i sin tro berättar Leif Zern om i sin nya bok om sin uppväxt. Så här skriver han själv:"Kaddish på motorcykel är en berättelse om min judiska uppväxt på Söder i Stockholm efter kriget. Om min pappa och hans liv i två världar – en ortodox jude som bejakade den moderna världen och utan att tveka ägnade sig åt nöjen som inte alltid stämde överens med religonens bud. Det är en bok som vandrar mellan olika miljöer – från skrädderier till idrottsarenor, från judiskt helgfirande till skrattfester på premiärbiograferna – och som själv bejakar det positiva i denna livshållning. En lycklig berättelse som slutar olyckligt."

When Jon Fosse had his playwright début with And We Shall Never Part at the National Theatre in Bergen in 1994, he was already an established author of several novels, collections of poetry and children’s books. Since his breakthrough in 1996 with the world premiere of Someone Will Arrive at the Norwegian Theatre he has written over twenty more plays and has become the world’s most performed contemporary European playwright. Oberon Books publishes Nightsongs, The Girl on the Sofa and I Am the Wind, together with his other plays in five collections. Fosse was made a Chevalier of the Ordre national du Mérite of France in 2007 and received The International Ibsen Award in 2010.‘Since the early 1990s, Jon Fosse’s plays have been produced in countless venues internationally, and have been translated into dozens of languages – winning awards, inspiring critical adulation, and intriguing and inspiring theatregoers throughout the world. Strangely, however, his work remains largely unknown to English-speaking audiences – an oversight that Leif Zern’s The Luminous Darkness will do much to redress. In twelve short chapters, the book explores Fosse’s career, offering a lucid and insightful argument that is enriched by Zern’s intimate knowledge of the plays in production. The result is an important and timely study of a playwright who demands and deserves our attention.’ - Patrick Lonergan, National University of Ireland Galway

Älskaren och mördaren är Leif Zerns klassiska studie av William Shakespeare. I sin vindlande essä beskriver Zern vad som gör att scenen i Shakespeares pjäser står vidöppen för snabba förflyttningar och magiska förvandlingar. I komedierna flyr de förälskade tonåringarna från staden med sina stränga lagar till skogen med sin hägrande frihet. I tragedierna byter hjälten skepnad och dras in i kriser som hotar hela samhället. Zern beskriver den roll som förklädnader, förflyttningar och identitetsbyten spelar i Shakespeares pjäser. Alla dessa motiv pekar mot ett större brott: en värld där tryggheten i myter och universella sanningar saknas. Det är inte bara den yttre verklig­heten som spricker upp i fragment och klyftor mellan olika miljöer – även individen ställs öga mot öga med sin egen spegelbild, som spränger jagets och identitetens gränser. Detta är en nyutgåva, med förord av Anders Olsson.