Leila Inanna Sultan

Stygn för stygn: texten, handen, tråden är en antologi där poeter, konstnärer och essäister möts i trådens tecken. Texterna rör sig mellan kropp, arbete och material, mellan språkets struktur och handens kunskap. Texterna rör sig mellan poesi, prosa, essä och samtal – en mångfald av uttryck där skrivandet, liksom sömnad och hantverk, förstås som ett arbete i och genom kroppen. Det är ett arbete som förbinder det personliga med det kollektiva, det materiella med det symboliska. Boken har vuxit fram ur Textivals litteraturfestival 2025 med samma namn. Utifrån festivalens tema och tvärkonstnärliga ambition bjöds författare, konstnärer och musiker in att medverka. Resultatet är en samling texter med olika temperament och utgångspunkter – från etablerade röster till nya – som tillsammans bildar ett rikt mönster av minnen, kroppslighet, politiskt engagemang och språklig undersökning. Bidragen sträcker sig från textilarbetarnas vardag i Torsby 1912 till arbetsterapi på psyket. Här finns fanor och flaggor, stygn i sårig hud och vrede över hantverk i folkmordens tid. Växtfärgat garn letar sig ut ur arkiven, nonsensverser rör sig över sidan, och katastrofer byter händer. Trådar ärvs, repas upp och fästs på nytt. Hantverkets processer – att lappa, laga, riva upp och börja om – löper som en röd tråd genom boken. Det är handlingar som blir både konkreta arbetsmetoder och metaforer för att leva, minnas och skapa tillsammans. Skrivandet förstås här inte som något rent intellektuellt, utan som en fysisk, relationell och omsorgsfull praktik. Stygn för stygn är ett samarbete mellan den ideella litteraturföreningen Textival och förlaget Autor. Båda är baserade i Västra Götaland och verkar i gränslandet mellan konst, litteratur och samhällsengagemang. Medverkande (i urval): Frej Haar, Katarina Pirak Sikku, Noor Hindi, Marie Hållander, Matti Ollikainen, Anna Nygren, Fargo Nassim Tbakhi, Leila Inanna Sultan m.fl.

"Det är en rik och mogen debut. En sorgesång som väller fram med en stark ton av vrede och ibland blixtlika inslag av en lika vredgad ironi. Men det är också vacker poesi, som plötsligt kan stanna upp i en avklarnad notering"Svenska Dagbladet"Att bli drabbad av en läsning innebär inte nödvändigtvis att man tagit del av särskilt bra litteratur. Desto finare när det väl sammanfaller. /../Straffkolonien är inte bara en politiskt viktig skrift, utan vittnar även om ett fint författarskap i vardande." Dagens Nyheter”Det är som i en dikt av Göran Sonnevi: Under skogen finns en annan skog. Hur kommer det sig att poesi kan vara så snabb och långsam samtidigt, så stillsam med en sådan räckvidd? I en debutsamling som konfronterar det förbjudna och anstötliga. Som vet vad det är att lämna ett rum och stiga in i ett annat. Som törs känna tillit." Expressen"Straffkolonien är en stark, drabbande och vacker debut, där det osagdaringer i öronen hos läsaren länge efteråt." BTJ "det lyser i skogsbrynetdet lyser ur asfaltenackvilken vacker gränsvilken humanitär och rättssäkermaskinens händer är som honung mot hudenmaskinens knä är som den älskades läppar mot nacken"Med dikten som metod gestaltar Straffkolonien asylsökande och förvarstagning som kroppslig och själslig erfarenhet. I starka, enkla bilder och utsagor skildras flykten, förhören, förvaret, förtvivlan. Känslan av att vara dömd, av att förgäves försöka passa in berättelsen om sitt liv i den ram som processen kräver. Den skoningslösa väntan. Här finns också maskinen, det opersonliga regelverk som, likt i Kafkas novell, skriver in straffet på den dömdas kropp. Oönskad, lögnaktig, avvisad. "Skulden står alltid utom tvivel", som Kafka skrev. Dikterna gestaltar både ett slags yttersta skörhet inför lagen, och vad utövandet av lagen gör med språk och människor. Leila Inanna Sultan är född 1993 och bor i Stockholm. Hon är utbildad vid Biskops Arnö Författarskola och arbetar på bibliotek.