Lennart E. H. Räterlinck

Lennart E. H. Räterlinck, född 1983, debuterade som poet 2015 med Tystnadens språk. I försöket att poetiskt artikulera den omständighet att människan lever i världen, och genom denna värld, samtidigt som hon upplever att en del av henne alltid är ur led med världen, strävar Evighetsmaskinen efter att passera den gräns som poeten aldrig kan passera, men ändå alltid försöker överskrida. Det är en strävan efter poesins heliga rum, men också det heliga rummets poesi.

Lennart E. H. Räterlinck, född 1983, debuterade med diktsamlingen Tystnadens språk 2015 och har vid sidan om poesi även skrivit essäer och vetenskapliga texter inom områdena sociologi, filosofi och psykoanalys. Som Räterlinck själv har beskrivit saken har poesin parallellt med det akademiska skrivandet kommit att bli ett sätt för honom att på ett annat sätt ge uttryck för det mänskliga begärets paradoxala väsen. Genom tron på möjligheten att artikulera tystnadens logos blir poesin till en plats för översättning och transponering där vi konfronteras med det som tanken själv inte förmår tänka, med den outsäglighet som lever i varje människa och varje ting. I Oting fortsätter Räterlinck det vittomfattande poetiska verk som inleddes med Tystnadens språk. Begynnelsen är densamma, den existentiella gränserfarenhet där vi konfronteras med tillvarons kluvenhet och inneboende främlingskap, men i Oting rör vi oss också vidare mot ett upphävande av det imaginäras förslutenhet, mot ett erkännande av bristen och icke-alltet. Genom dikt efter dikt, ord efter ord, framträder en strävan efter frihet som skyr varje försök att i glömska eller likgiltighet skyla över sprickorna i våra försvars murar. Vad som kommer till uttryck i Oting är ingenting mindre än ett poetiskt tal som visar på livets oavbrutna överskridande av sig självt in i ett annat, som likt ett bräckjärn vidgar sprickorna och i växande hoppfullhet låter oss möta det kritiska självmedvetandets förmåga att bryta igenom de hinnor som skiljer oss från vår medmänniska. https://miders.se

Tystnadens språk är ett försök att finna en röst för tystnaden och sätta ord på det synbarligen outsägliga. I strävan efter självkännedom och frihet stiger vi ned i flödet av ord, likt en Orfeus i sökandet efter en Eurydike, i hoppet om att frambringa klarhetens ögonblick. Inför kedjorna av ord framträder tystnaden som platsen där glömda, ohörda och nedtystade röster vilar, röster som stundom gör sig påminda när vi minst anar, i våra drömmar och mardrömmar, i våra önskningar och begär. I dessa stunder framträder våra ord och handlingar som klangkroppar för en tystnad som inte är vår egen, en tystnad som bebor våra kroppar som någonting obekant, som ett främmande ting i det annars så välbekanta. Tystnaden antar en konspiratorisk karaktär, där vår underlåtenhet gentemot tystnaden, vår ovilja att skänka den en röst, tycks bekräfta dess sanning. Tystnaden markerar punkten för den gränserfarenhet där vi finner oss oundvikligt konfronterade med tillvarons grundläggande kluvenhet, med den oupphörliga rörelsen mellan form och formlöshet, närvaro och frånvaro, avslöjande och beslöjande. Överskridandets och lidandets väg visar sig till sist vara en och densamma, den eviga rastlöshetens väg där människan vandrar som en gränsvarelse, med Janusansiktets anletsdrag en hemvist för begärets och förnuftets oupphörliga kamp på liv och död.

Den sociologiska socialpsykologin har vuxit fram som en reaktion på psykologisk socialpsykologi men också på traditionell, strukturorienterad, sociologi. I denna bok presenteras för första gången på svenska en extensiv och samlad redogörelse för den sociologiska socialpsykologins portalfigurer – deras biografier, idévärldar och begreppsbildningar. Efter att ha positionerat den sociologiska socialpsykologin behandlas i tur och ordning George Herbert Mead, Johan Asplund, Erich Fromm, Erik Homburger Erikson, Erving Goffman, Harold Garfinkel, Jean-Paul Sartre, Jonathan Potter och Judith Butler. Därefter summeras de enskilda bidragen med avsikten att fördjupa förståelsen av ett socialpsykologiskt perspektiv på människan. I boken varvas teoretiska resonemang med konkreta exempel och under framställningens gång möter man som läsare många av vår tids frågor kring identitet, frihet, könsförtryck, utbrändhet, meningssökande och utanförskap. Boken vänder sig främst till studerande inom samhälls- och beteendevetenskapliga ämnen, men kan även vara av intresse för den samhällsintresserade allmänheten. Antologier kan vara brokiga. Denna presentation av socialpsykologi är sällsynt väl integrerad trots många författare. Texterna förstår människan som social varelse. Det är behövligt i en tid när de nya neurologiska fynden dominerar starkt. Boken är värd en stor spridning var helst socialpsykologi presenteras. Lars-Erik Berg, professor i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde